Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Balsam Karam, Burcu Sahin, Elinor Torp och Kjell Westö. Stipendiet ger författarna tre veckors vistelse på Sigtunastiftelsen.

Mer om årets författarstipendier

Balsam Karam (1983-), författare och bibliotekarie, är född i Teheran i Iran med kurdisk härkomst och bor sedan 1990 i Sverige – numera i Skärholmen i Stockholm. Balsam Karam har gått Biskops Arnös författarskola och tagit en master i Litterär gestaltning på Göteborgs universitet. Hon arbetar nu, efter att ha arbetet som bibliotekarie i Rinkeby, som lärare och programansvarig för det konstnärliga masterprogrammet i Litterär gestaltning på Göteborgs universitet.

Balsam Karam debuterade 2018 med den kritikerhyllade och mycket uppmärksammade romanen Händelsehorisonten. Händelsehorisonten är en djupt existentiell och gripande, men också  politisk roman om centrum, förtryck, exil, solidaritet, trauma och förlust. Med en helt egen röst skriver Balsam Karam om en hopplöshet som aldrig blir uppgiven, om en ung kvinnas ihärdiga tro på en bättre värld och om att inte låta sig kuvas. Vi får följa Mildes väg från upproriskt barn till upprorsledare till fånge i ett kronologiskt uppbrutet narrativ där upprorselden får sista ordet. ”‘Händelsehorisonten’ är en häpnadsväckande, hänförande debutroman, poetiskt formulerad likt heliga skrifters verser” Arbetarbladet. ”Med ett poetiskt och förföriskt vackert språk skildrar hon systerskap och moderskap.” Internationalen.

Balsam Karams andra kritikerrosade roman Singulariteten (2021) nominerades samma år till Augustpriset med motiveringen: ”Vid centrum av ett svart hål råder singularitet, en gravitation utan slut. I en tät och lyrisk roman skriver Balsam Karam fram både förlustens oändliga tyngd och världens stora brutalitet, och ur tre olika livsöden framträder en gemensam mänsklighet. Singulariteten är ett litterärt sorgearbete präglat av språklig täthet och formmässig elegans, med blick för skönheten i livets mörka materia.”  Boken är ett sorgearbete i tre delar. En kvinna letar efter sitt barn. Hon letar längs cornichen där dottern brukade arbeta. Hon letar tills hon är vansinnig, galen av sorg. Du är på semester, med ett barn som börjat växa i magen, och ser någon falla från cornichen. Senare ska du så länge som möjligt vägra att föda ditt döda barn, så länge barnet finns kvar inuti dig kan det inte helt tas ifrån dig. Kvinnan som förlorat sitt barn minns sin mors förluster, förlusten av ett språk, ett land, en identitet. Kan man rangordna trauman? ”Karams berättelsekonst är enkel och oneurotisk, likt en allseende Gud som förstår allt och förlåter allt. I en tid där hatets och rädslans vågor reser sig högre än någonsin är hennes sonande språk ett sant balsam för själen.” Göteborgs-Posten. ”Är Balsam Karam ett av Sveriges mest begåvade, originella och relevanta författarstjärnskott? Jag tror det. Jag hoppas att hon aldrig slutar skriva.” Dagens Nyheter

Balsam Karam är sedan januari 2021 ledamot av Sveriges författarförbunds Biblioteksråd och ingår i juryn för priset Unga skriver för unga, instiftat av Tensta konsthall och Almapriset 2021. 2021 nominerades romanen Singulariteten till Augustpriset i kategorin Årets svenska skönlitterära bok och hon tilldelades Samfundet De Nios Julpris.

På Sigtunastiftelsen önskar Balsam Karam skriva på sitt nya romanprojekt.

Burcu Sahin (1993), författare, översättare, skrivlärare och kulturproducent, är född och uppvuxen i Vantör i Stockholm. Hon gick ut Biskops-Arnös skrivarlinje 2015 och har undervisat där som lärare liksom på Skrivarakademin i Stockholm. För tillfället är hon bosatt i Oslo och verksam som kulturproducent för att främja norsk-svensk kultur. Hon är sedan 2013 del av litteraturkollektivet Ce(n)sur – som består av Sarra Anaya, Emilia Fenix, Judith Kiros, Molly Lindgren, Burcu Sahin och Oliver Stridsberg. Burcu Sahin har skrivit texter till författarförbundets tidskrift Författaren, till Brand, OEI och Bang och medverkade med en text – Älskade syskon – en poetik i antologin Autor chap I (2018). Hennes poesi publicerades 2018 i rörelsen Revolution Poetrys bok, där 29 poeter med förortsanknytning medverkar och består av spoken word-lyrik.

2018 gjorde Burcu Sahin en uppmärksammad debut med diktsamlingen Broderier, för vilken hon mottog Katapultpriset för bästa skönlitterära debut: ”På ett mångbottnat och exakt språk skriver Burcu Sahin fram det komplexa i att vara någons mor och fortfarande någons dotter. Dikterna blir till en väv av händer som försörjer, saknar, flätar och minns.”. Broderier är en samling dikter som utgår från en kvinnlig tradition av handarbete: sömnad, väv och broderi. Den handlar också om relationen mellan mödrar och döttrar och erfarenheter av migration. Dikterna börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.

Burcu Sahins andra, uppmärksammade diktsamling Blodbok kom ut 2022. Blodbok är en poetisk inventering av ett statligt rasbiologiskt instituts arkiv, men också av den egna kroppens ensamhet och kollektiva minnen. Dikterna består av textstölder från institutioner, författare, naturvetenskapen, nyhetsartiklar och sånger, för att kunna berätta om andra stölder. Historia som en början på ytterligare en historia. Burcu Sahin menar i en intervju i SvD att hon närmat sig rasbiologin genom att granska vilka konfliktlinjer som fanns i den tidens samhälle. ”– Det var ett Sverige som industrialiserades. Städer växte fram och i misären som uppstod – i fattigdomen, kriminaliteten, sammanblandningen av människor – uppstod också en vilja att ”göra rent”. Istället för att hantera de ökade klassskillnaderna blev ras en viktig fråga, och en socialpolitik som handlade om till exempel barnafödande.” ”Burcu Sahins nya diktsamling skapar en ny form av språksensuell trasig dokumentarism som ger dikterna en tyngd i vår tid. Det visar på stort poetiskt mod att inte bara peka ut ett ämne att kritisera, utan också att visa upp verktygen med vilka kritiken ska utföras.” Expressen. Expressens recensent menar att utgångspunkten är att via Rasbiologiska institutets arkiv i Uppsala ”närma sig rasismens historia, från eugenikens experimentlusta till vardagsrasismens tysta våld, med vetskapen om att arkivet varken är neutralt eller opartiskt. Sahins svar är att frigöra dikten från systematik och ordning. Hon gör så att dikten blir ett motgift mot arkivfebern, en motbok där dikten blir en egen form av vetande, ett eget arkiv, öppet med sin subjektivitet och sina godtyckliga urvalsmetoder. Med Blodbok tar Sahin därför ett steg i en ny riktning. Från den prisbelönta debuten Broderiers stilistiska enhetlighet mot en större splittring. I centrum för dikten står fortfarande benämnandets våldsamma kraft att omskapa verkligheten, men nu har fokus flyttats från familjens minnesarbete till historieskrivning.”

Burcu Sahin har skrivit förord till Ann Jäderlunds Som en gång varit äng (2019), Gloria Gerwitz Migrationer 1976-2022 (2022) och Sylvia Plaths Dikter (2022). Hon har översatt bl.a. Gloria E. Anzaldúas Tala i tungor (2024) och Tezer Özlüs Barndomens kalla nätter (2024).

På Sigtunastiftelsen önskar Burcu Sahin påbörja en ny diktsamling och en kortroman.

Elinor Torp (1977-), journalist och författare,. är född och uppvuxen i Kalmar och bor i Farsta i Stockholm. Hon har arbetat som journalist sedan hon var 18 år och är sedan 2021 reporter på Dagens Arbete, industriarbetarnas tidning, med särskilt fokus på arbetsmiljö. Hon har uppmärksammats för granskande reportage med fokus på brister i arbetsmiljö och arbetsrätt. Hon har beskrivit sin arbetsmetod som ”follow the people”, där hon gör mycket fältarbete för att få människor att våga öppna sig. Hon har eftersträvat långsiktiga granskningar. Som tidskriftsjournalist tilldelades hon 2009 tillsammans med två kollegor priset Guldspaden, kategori Tidskrift, för reportaget ”Återvinningsindustrin” för sin skildring av ovärdiga och i flera fall olagliga arbetsmiljöer för dem som i det till synes miljömedvetna Sverige arbetar längst ner i återvinningskedjan.

Elinor Torp har sedan 2013 skrivit och medverkat i sex uppmärksammade fackböcker, där hon i reportagebokens form granskat arbetsmiljöer och det svenska skuggsamhället på svensk arbetsmarknad. Hon debuterade i bokform med Döden på jobbet: en berättelse om det nya arbetslivet (2013), en berättelse om brott som sällan bestraffas och baksidan av ett förändrat arbetsliv. Långt ner i en kedja av företag jobbade Gustaf och Johan. Ett enda andetag avgjorde vem av dem som fick leva. Debuten följdes av Jag orkar inte mer: när jobbet skadar själen (2015), en berättelse om psykisk ohälsa på jobbet och om ett samhälle som saknar verktyg att hjälpa den som blir sjuk. Tiotusentals svenskar långtidssjukskrivs varje år på grund av mobbning i arbetslivet. Upp till 300 begår självmord. Mångdubbelt fler än de som dör i olyckor på jobbet. 2017 medverkade Elinor Torp i Lösa förbindelser: om kampen för fasta förhållanden i handeln (2017) med Jenny Wrangberg som redaktör. 2019 gav Elinor Torp ut Vi, skuggorna: ett Sverige du inte känner till. Hon beskriver hur frågan om utländsk arbetskraft i Sverige har hamnat mellan två ideologiska läger, där borgerliga partier välkomnar billig arbetskraft som en motvikt mot fackligt inflytande, medan arbetarrörelsen främst kämpar för de egna medlemmarna. Frågan om utländsk arbetskraft, som ofta saknar papper och lever helt utanför systemet, har, menar hon, inte varit prioriterad.

Elinor Torp tilldelades 2020 Pennskaftspriset för sina skildringar av arbetsvillkor i synnerhet för samhällets mest utsatta människor, de som kommit att kallas ”skuggorna” i den nya gigekonomin. De är, enligt juryn ”skickligt och respektfullt gestaltade av Elinor Torp som granskat arbetsmarknadens laglösa utnyttjande av människor och ger röst åt några av samhällets mest utsatta.” 2021 blev hon utsedd till Årets Journalist av Sveriges Tidskrifter: ”För att hon med sin journalistik gång på gång ger röst åt de röstsvaga. I ett samhälle där så mycket sägs och sprids, men där de allra svagaste sällan ges plats fortsätter hon att gräva, blottlägga och rapportera om missförhållanden – år efter år. Hon synliggör de osynliga, vårt samhälles tysta skuggor som gör jobbet vi andra inte ser eller ens märker. I de här miljöerna har arbetsmiljöjournalistiken ett särskilt ansvar. Den som tar det ansvaret på största allvar och som gör det mest och bäst är – Elinor Torp.”

2023 gav Elinor Torp ut Rent åt helvete, där hon riktar ljuset mot städbranschen. De röster som framträder är kvinnornas – de som städar på arbetsplatser och hemma hos privatpersoner runtom i Sverige. Boken skildrar en arbetarrörelse som vänt dem ryggen och en politik som möjliggjort missförhållanden, men också om de som väljer att blunda för att inte se vem som håller i skurhinken. Elinor Torp menar att dagens utsatta städerskor är dagens Maja, och syftar på Maja Ekelöf, städerskan som skrev den mycket uppmärksammade och lästa boken Rapport från en skurhink 1970.

Elinor Torp önskar på Sigtunastiftelsen skriva klart sin sjätte egna fack- och reportagebok.

Kjell Westö (1961-), författare och journalist, är född och uppvuxen i Helsingfors, där han idag bor. Han är mest känd för sina episka romaner som utspelar sig i Helsingfors, men har även skrivit noveller, poesi, essäer och krönikor. Han studerade journalistik vid Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors 1981-85 och litteratur vid Helsingfors universitet 1985-87. Före sin författarkarriär arbetade han som journalist vid tidningarna Hufvudstadsbladet och Ny Tid och publicerade reportage, dikter och noveller i unglitterära tidskrifter såsom KLO och Folkjournalen och skrev även musikkritik.

Kjell Westö debuterade som poet år 1986, Tango orange, vilken uppmärksammades och följdes av ytterligare två diktsamlingar. 1989 gav han ut sitt första prosaverk, Utslag och andra noveller, en urban och vardagsnära prosa som blev en kritikerframgång och nominerades för Finlandiapriset. Han gav prov på det som skulle bli hans starka sidor också i fortsättningen: en säker känsla för replikföring, miljöer och stämningar. Han romandebuterade 1996 med Drakarna över Helsingfors, som blev hans genombrott för både hos den finlandssvenska och den finskspråkiga publiken och den första fristående romanen i Helsingforssviten. Den behandlar samhälls- och strukturomvandlingarna från andra världskrigets slut till mitten av 1990-talet, med familjeband och generationskonflikter som centrala temata. Också staden Helsingfors och dess utveckling spelar en central roll i romanen. Romanen både dramatiserades och filmatiserades. Hans andra roman Vådan av att vara Skrake (2000) nominerades till Finlandiapriset. I romanen Lang (2002) skildrar Westö den samtida medievärlden ironiskt och satiriskt. Romanen nominerades för Finlandiapriset och Nordiska rådets litteraturpris och översattes till tretton språk. Kjell Westös fjärde roman Där vi en gång gått (2006), en kollektivroman som skildrar 1900-talets första tre årtionden via ett Helsingfors i förändring, blev en stor framgång och belönades med Finlandiapriset. Den uppfördes som pjäs på Helsingfors stadsteater och blev även film och tv-serie. Romanen blev Westös genombrott i Sverige. År 2011 publicerades Sprickor, en samling krönikor och essäer från tjugofem års tid.

Det mest karaktäristiska för Kjell Westös tidsfresker är hans sätt att låta historiska skeenden bäras upp av fragila och sårbara människor. Så också i den femte romanen Gå inte ensam ut i natten (2009) samt i den sjätte, Hägring 38 (2013), en epok- och klasskildring, som gjorde hans läsekrets än vidare. Hägring 38 nominerades till Finlandiapriset och Augustpriset och belönades med Nordiska rådets litteraturpris år 2014 med motiveringen ”Nordiska rådets litteraturpris tilldelas den finländske författaren Kjell Westö för romanen Hägring 38 som på stämningsmättad prosa levandegör ett kritiskt ögonblick i Finlands historia med bäring på vår samtid.”. Boken fick även Sveriges Radios Romanpris och samma år, 2014, mottog Westö också det svenska Aniarapriset samt Samfundet De Nios Stora pris för sitt samlade författarskap. Scenversionen av romanen Hägring 38 premiär hade premiär i september 2017 på Nationalteatern i Helsingfors. Den svavelgula himlen utkom 2017 på svenska och fick fina recensioner. Tritonus (2020) är Kjell Westös åttonde roman och den belönades med Svenska Yles litteraturpris 2020. 2022 kom han med sin senaste bok Åren. Två bröder berättar, som är hans första bok tillsammans med brodern Mårten Westö. Kjell Westös verk har översatts till mer än 20 språk.

Kjell Westö säger själv att kärnan i hans författarskap är ett aldrig sinande intresse för mysteriet Människan och en okuvlig vilja att ta reda på mer om varför vi är som vi är och agerar så som vi agerar. Han vill röra sig i både det förflutna och samtiden, han vill skildra olika sorters människor med kontrasterande livssyn och skilda livsvillkor, och han har en gång definierat orsaken till att han skriver så här: För att objudna, främmande människor dyker upp i mitt huvud och börjar tala och göra saker och vill ut därifrån.

Kjell Westö var sommarpratare i Sveriges Radios program Sommar i P1 2001 och 2014. Han var medlem i finska statens litteraturkommission 1998–2001 och medlem i Konstrådet (Finland) åren 2016–2018.

På Sigtunastiftelsen önskar Kjell Westö påbörja skrivandet av två nya romaner.