Sigtunastiftelsens styrelses tolkning av stiftelsens ändamål

Sigtunastiftelsens ursprungliga stadgar upprättades 1915 av de tre stiftarna Ludvig Lindroth, Seved Ribbing och Nathan Söderblom. Initiatvtagare till bildandet av Stiftelsen var dock Manfred Björkquist, och initiativet togs i Ungkyrkorörelsens sammanhang. Då det förflutit mer än 100 år sedan stiftelsen bildades och dess stadgar skrevs, och samhället påtagligt förändrats, har styrelsen valt att skriftligen dokumentera sin tolkning av stadgarnas syftes- och verksamhetsparagrafer.

Dessa lyder som följer:

1 Sigtunastiftelsen, som begynner sin egentliga verk­sam­het år 1917, har till uppgift att i tack­samt minne av reformationens gåva och i känslan av dess förpliktelser stödja och bereda hem åt frivilligt arbete för luthersk tro och kyrklig bildning i vårt land.

2 Stiftelsen vill sålunda i detta syfte upprätta bildningsinrättningar och anordna kurser, där så är möjligt och önskvärt i samarbete med andra institutioner med liknande uppgift.

Utifrån de traditioner som skapats skall samla människor kring en kristet – humanistiskt grundsyn för andakt, tankeutbyte, studie- och retreatverksamhet, konstnärligt skapande samt vila och stärkande samvaro.

Styrelsen tolkar syftes- och verksamhetsparagraferna enligt följande

Sigtunastiftelsen bygger på kristen humanism och vill genom sin verksamhet skapa rum för gränsöverskridande möten, med vetenskap, konst och litteratur som inspirationskällor, i en miljö och ett sammanhang som utmanar till reflektion omkring hela människan i liv och arbete.

Stadgarnas ideologiska utgångspunkt är reformationens gåva. Reformationens gåva, tolkad i detta sammanhang, utgörs av tanken att den enskilde individen har rätt att förfoga över, definiera och bearbeta sina egna livsfrågor utifrån samtidens förutsättningar.

Stadgarna knyter an till ungkyrkorörelsens tanke på den svenska folkkyrkan som ett erbjudande till hela Sveriges folk. Även Stiftelsen av idag bör skapa rum för livsfrågor av relevans för hela samhället. Stiftelsen har en naturlig relation till kyrkan men är samtidigt fristående. Inga samfund kan därmed styra den bearbetning av livsfrågor som sker på Stiftelsen, men relationen till kyrka och kristen tradition öppnar för en syn på människan i vilken såväl materiella som andliga dimensioner har en given plats.

Sigtunastiftelsens olika verksamheter utgör integrerade delar som tillsammans syftar till att fullgöra stiftarnas vilja som den uttrycks i stadgar och föreliggande tolkningsdokument.

Stiftarnas uttryck ”… bereda hem åt frivilligt arbete för luthersk tro och kyrklig bildning i vårt land …” utgör, enligt styrelsen, en vision av den verksamhet man såg framför sig 1915 som i första hand skulle äga rum i den fastighet som då höll på att byggas.  Styrelsens tolkning är att idag  varken begränsa verksamheten geografiskt eller ideellt, även om den huvudsakliga verksamheten ska äga rum i  Sigtuna.

Styrelsen tolkar stiftarnas vilja så att följande värden ska beaktas i all verksamhet

Stiftelsen ska värna individens rätt och värdighet
Stiftelsen ska i allt söka upprätthålla och stärka varje individs okränkbara värde

Stiftelsen ska värna öppenheten för livets andliga sida
Stiftelsen ska genom sin samlade verksamhet och miljö öppna för en syn på människan i vilken såväl materiella som andliga dimensioner har en given plats.

Stiftelsen ska värna dialogen som metod
Stiftelsen ska skapa förutsättningar för den respektfulla och gränsöverskridande dialogen som en konstruktiv väg till fördjupad förståelse och kunskap, och därvid vara uppmärksam på att bereda plats för dem som vanligtvis inte ges tillträde till dialogen.

* Ungkyrkorörelsen var en nationellt inriktad väckelserörelse inom Svenska kyrkan, aktiv under början av 1900-talet, som utgick från Uppsala och Uppsala Kristliga Studentförbund och i vilken bland andra Nathan Söderblom, Einar Billing, J.A. Eklund och Manfred Björkquist hade ledande roller.