När Manfred Björkquists idé om Sigtunastiftelsen som en egen plats och ett hem för Ungkyrkorörelsen skulle förverkligas, gick uppdraget att rita byggnaderna till arkitekten John Åkerlund. För byggnaderna önskade Manfred Björkquist något ärligt, enkelt och robust, en kombination av italiensk klostermiljö och svensk borg. En kreativ miljö där tankar och idéer kunde utbytas och där människovärdet kunde värnas. Vintern 1915 påbörjade John Åkerlund sitt arbete med att rita byggnader till Sigtunastiftelsen, ett arbete som kom att fortsätta i decennier och resultera i en alldeles speciell miljö.

John Åkerlund var årsbarn med Manfred Björkquist. Deras första kontakt var via Sörängens folkhögskola i Småland, som var ett av John Åkerlunds tidigaste uppdrag. Där fann de att de hade ett gemensamt intresse för svensk tradition, folkbildning och en nationell svensk kultur. John Åkerlund har själv berättat om hur det gick till när Manfred Björkquist första gången talade med honom om idén med Sigtunastiftelsen och hur han tänkte sig dess form och innehåll. Mötet 1915, framför kakelugnen hos Manfred i Uppsala, blev startskottet får ett långt och nära samarbete. Genom deras gemensamma arbete växte Sigtunastiftelsen fram och resultatet blev en i hög grad idéburen arkitektur.

Manfred hade en önskan om att Sigtunastiftelsen skulle bli en borg, ett hem, en skola och en helgedom. En sluten plats, inåtvänd för stillhet och ro, men ändå inte fjärmande från omvärlden. Borgen, som ett skydd för människan och som försvar för andliga värden. Hemmet, för att skapa en hemvist för elever, lärare och gäster. Skolan, folkhögskolan där de unga skulle fostras och rustas för samtiden och dess utmaningar och så helgedomen som ett rum för själen.

Manfred hade också talat om tanken på ett evangeliskt kloster och här tog John Åkerlund inspiration från Cisterciensernas arkitektur. Klosterinspirationen går inte att ta miste på när man vandrar runt på Sigtunastiftelsen. Likaså känns och syns inspirationen från svenska Vasaborgar i de tjocka murarna, i Sigtunastiftelsens mäktiga försvarstorn och läget på toppen av kullen. Men här finns också inspiration från den engelska Arts & Craft-rörelsen i det fina hantverket och materialkärleken, både interiört och exteriört. Att bygget påbörjades och genomfördes mitt under brinnande världskrig hade förstås inverkan på byggnationen. Man fick vara sparsam och tänka ekonomiskt, och flera gånger under ritningsprocessen fick Åkerlund återvända till ritbordet för att justera till mer kostnadseffektiva lösningar. Något som på ett positivt sätt satt prägel på Sigtunastiftelsens arkitektur. Man använde sprängsten från platsen till grunden, grovhuggen granit i pelare och avtäckningar, tegel som putsats i fasader och enkupigt tegel till alla tak. Åkerlund skriver till Sigtunastiftelsens 25-årsjubileum:

”Den oregelbundna ej rätvinkliga placeringen av huslängorna inbördes motiverades av strävan att på bästa sätt inlägga dem uti och nyttja terrängen. Dessutom skapades därigenom goda perspektiviska verkningar inom anläggningen. Ett gammalt svenskt sätt att bygga är också att inspireras av utlandets sköna och rikt utsmyckade verk men att vid skapandet av det svenska under torftigare villkor anamma blott de stora skönhetsmomenten, proportioner, perspektiv, ytbehandling, men att släppa den kostbara utsmyckningen.”

Många som kommer till Sigtunastiftelsen för första gången undrar vad det varit här förut, innan Sigtunastiftelsen flyttade in. Det tycks som att byggnaderna har en lång historia på platsen. En av Johan Åkerlunds styrkor som arkitekt var förmågan att använda platsens egenskaper och få byggnader och natur att samverka som en helhet. Redan när Manfred och John för första gången tillsammans besökte kullen i Sigtuna, en kall vinterdag 1915 då snön låg djup, blev han varse om platsens karaktär. John Åkerlund fortsätter i jubileumstexten:

”Den vackra bergiga skogskullen i västra kanten av Sigtuna, avsedd för Stiftelsens första byggnad, gav en nu välbehövlig värmande motion, ty under klättring överraskades man av att till armarna försvinna i de med snö fyllda bergsskrevorna, och det var rätt arbetsamt att ta sig upp. Terrängens livlighet blev dock på det sättet något så när känt.”

Anpassningarna efter terrängen har givit Sigtunastiftelsen dess särprägel, med vindlande trappor och en känsla av att inga räta vinklar finns. Här liknade John Åkerlund senare Stiftelsen med själva livet – I livet finns inga räta vinklar, i livet går man ibland vilse.

De första delarna av Sigtunastiftelsen invigdes hösten 1917 i samband med 400-årsfirandet av reformationen. Under ett århundrade har sedan Stiftelsen växt till, här några hållpunkter (John Åkerlund arkitekt där inget annat anges).

1916  Första grundstenen
1917  Huvudbyggnaden, Rosengården
1918  Kapellet och gästhemmet
1924  Folkhögskolebyggnaden med Stora salen (idag administrationsbyggnaden)
1930  Rektorsbostaden (nuvarande Refugiets äldsta del)
1935  Biblioteket och utbyggnaden av kapellet
1977  Direktorsbostaden byggs om till Refugium. Kryptan, arkitekt Rolf Bergh

ARKITEKTEN JOHN ÅKERLUND

John Åkerlund var utbildad elektroingenjör men autodidakt som arkitekt. Han halkade in på arkitektbanan och hamnade i Stockholm hos arkitekten Torben Grut.

1909 startade han egen arkitektbyrå hemma i lägenheten i Stockholm och var med den verksam fram till sin död 1961. Hans lilla byrå hade i storleksordningen 800 projekt under sin verksamhetstid. 1912 fick han i uppdrag att rita folkhögskolan Sörängen i Nässjö. Detta blev Åkerlunds första stora självständiga projekt. Arbetet byggde på traditionella material och former som nyttjats på ett fritt sätt, med mycket medveten anpassning till omgivningen.

I Sigtuna blev John Åkerlund den store skolbyggaren med Sigtunastiftelsen, Sigtunaskolan, Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk och Lekmannaskolan. Han blev också något av en husarkitekt för Svenska Turistföreningen med många anläggningar i svenska fjällvärlden. Han var engagerad i Samfundet för hembygdsvård och sakkunnig vid Skolöverstyrelsen och han ritade såväl skolor som kyrkorum, arbetarbostäder och privatbostäder.

Utmärkande för John Åkerlunds byggnader är hans förmåga att anpassa arkitekturen till landskapet och dess samspel med naturen, hans förmåga att förena god funktion med hög trivselfaktor och den frihet med vilken han använde sitt gedigna stilkunnande. Den traditionella svenska byggnadsstilen var hans främsta inspirationskälla. Han hade rest runt i landet och studerat lokala och regionala byggnadsstilar och tagit lärdom om traditionella anpassningar efter miljö och landskap.