Under 2023-2024 anordnar Humanobservatorium offentliga aktiviteter på temat ”Det digitala bruset: samtalet och tystnaden som existentiell metod.” Den 17 januari kommer vi att fördjupa oss i frågan om ’digital resonans,’ och inbjuder till ett samtal om huruvida vi kan svara an på varandra och mötas i det digitala bruset.

Digitala mötesplatser erbjuder nya möjligheter för det existentiella samtalet. I en uppsjö av poddar utforskas numera de stora frågorna om liv, tro och mening, och via digitala plattformar kan vi få både terapi och delta i retreatverksamheter. Men når vi verkligen fram till varandra genom skärmar och öronsnäckor? Vad finns att vinna och vad går förlorat när det intima samtalet alltmer sker på distans? Och vad innebär det egentligen att mötas i den digitala tidsåldern? Evenemanget arrangeras av Humanobservatorium i samverkan med Sigtunastiftelsen. Värd för kvällen är Matilda Tudor.

18.00 Kvällens inleds av Amanda Lagerkvist och Matilda Tudor med en presentation av kvällens tema.
18 – 19 Kerstin Dillmar spelar in ett specialavsnitt av podden På spaning efter själen med gästerna Ullakarin Nyberg (psykiater och överläkare som har Mind-podden På liv och död), Annafia Trollbäck (präst och poddare för Präster med gäster) och Fredrik Livheim (psykolog och forsknings- och innehållsstrateg för www.29k.org, som är en ideell stiftelse som arbetar med digital självhjälp).
19.00 – 19:30 Vinbar och mingel i biblioteket.
19:30 – 20.00 Sammanfattande kommentarer. Samtalet leds av Amanda Lagerkvist och Matilda Tudor.

Mer om samverkansplattformen Humanobservatorium

Mer om Amanda Lagerkvists forskargrupp

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

Vår Lösen grundades av Ungkyrkorörelsen 1909 och den första utgåvan av tidskriften gavs ut 1910 genom Kyrkliga Frivilligkåren i Uppsala. Ur ett kristet humanistiskt och ekumeniskt perspektiv och genom en etisk, kulturell och tvärvetenskaplig dialog fångade tidskriften under nästan ett sekel upp aktuella ämnen inom livsåskådning, kultur och samhällsfrågor. Bokrecensioner ingick från start och presentation av nyskriven skönlitteratur var viktig. Genom den förste redaktören Manfred Björkquist, som var Ungkyrkorörelsens och Sigtunastiftelsens förste ledare, kom tidskriften att ligga Sigtunastiftelsen och dess kristet humanistiska syn på kyrka, kultur och samhälle nära. När tidskriften lades ned vid millennieskiftet efter ett sekellångt kultursamtal hade den haft sammantaget 8 redaktörer under 7 perioder. Tidskriften utgör fortfarande en viktig källa för forskare från flera olika discipliner.
Symposiet kommer särskilt att uppmärksamma Anne-Marie Thunbergs redaktörsgärning då hon skulle ha fyllt 100 år i år.

Anne-Marie Thunberg, redaktör, teolog, författare och debattör, var Vår Lösens mångåriga redaktör 1961-1998 liksom socialsekreterare i Svenska Ekumeniska Nämnden (senare Sveriges Kristna Råd) i Sigtuna 1952-1993 samt redaktör för tidskriften Social debatt, den ekumeniska rörelsens organ för sociala frågor – verksamheter kopplade till Sigtunastiftelsen. Där lyfte hon frågor om relationen mellan samhällsengagemang och kristen tro samt kyrkornas samhällsroll. Hon var även flerårig ledamot i KASAM, Statens råd för kärnavfallsfrågor. Hennes position i dessa och andra sammanhang som Dagens Nyheter och Radionämnden och hennes starka kristna, socialetiska, forskningsetiska och internationella engagemang, kom att påverka den Svenska samhälls- och kulturdebatten under 1900-talets andra hälft. Hon var gift med den internationellt ledande teologen samt poeten Lars Thunberg och bodde i Sigtuna.

Datum: Lördag 11 november
Tid: kl.13-17.30
Medverkande: Bo Larsson, Ylva Eggehorn, Lars Andersson, Anton Jansson, Helene Egnell, Jenny Ehnberg, Susanne Wigorts Yngvesson, Maria Södling, Sven Milltoft, Helle Klein.

PROGRAM

13.00-13.05      Inledning – Helle Klein

13.10-13.30      Vår lösens bakgrund och historia – Bo Larsson

13.35-13.55      Den kristna humanismen i efterkrigstiden och idag – exemplet   Sigtunastiftelsen,   Vår Lösen – Anton Jansson

14.00-14.20     Socialetik och A-M Thunberg – Jenny Ehnberg

14.25-14.45      Ekumenik, interreligiösdialog, internationell solidaritet  – Helene Egnell

14.45-15.15    Fikapaus

15.15-15.55     Vår Lösen/ungkyrkorörelsen och kvinnorna – Susanne Wigorts Yngvesson/ Maria Södling

16.00-16.20     Kulturteologi – exemplet Ludvig Jönsson – Sven Milltoft

16.25-16.45     Vår lösen som kultur- och litteraturtidskrift – Ylva Eggehorn och Lars Andersson – i samtal med Anders Claesson

16.45-17.00     Bensträckare

17.00-17.30    Avslutande panelsamtal – Vilka är vår tids stora frågor? Sven Milltoft, Maria Södling, Anton Jansson i samtal med Helle Klein och publiken.

Vi bjuder på fika. Den som önskar kan förboka lunch i vår restaurang på 08 592 589 00 (lunch kl 12.15).

I samband med Vår Lösen-symposiet hålls även Arkivens dag – Färg och form – på Sigtunastiftelsen.

Dagen efter söndag 12 november kl 12.30-17.00 är det Ludvig Jönssondagen, en av Vår Lösens redaktörer, i Storkyrkan, Stockholm.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

I Mystik salong möts vi, lyssnar på föredrag och samtalar, reflekterar och kontemplerar tillsammans i en vacker och lugn litterär miljö. I tider av kris, polarisering och accelererade hastigheter, behövs offentliga rum för dialog, långsam reflektion och inre lyssnande.

Vi möts klockan 18.00 i meditativ stillhet, recitation av texter och ett fördjupande föredrag. Denna kväll med Ärkebiskop Emeritus KG Hammar, som talar om Dag Hammarskjöld i dialog med Mäster Eckhart och Martin Buber. Efter paus följer ett öppet samtal under ledning av Lisbeth Gustafsson, journalist, författare och ordförande i Mäster Eckhartsällskapet.

15 november 18.00 – 20.30 Gud bortom Gud – befrielsens punkt.
Ärkebiskop emeritus K G Hammar berättar om Dag Hammarskjöld i dialog med Mäster Eckhart och Martin Buber.

I samverkan med Mäster Eckhartsällskapet

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

Abrahams Barns Pris 2023 tilldelas Kungsholmens bibliotek Internationella biblioteket för sitt engagemang för flerspråkighet och uppmuntran till språkglädje för barn och vuxna från världens alla hörn, men också för sina insatser att förvalta och synliggöra språk och kultur genom sin verksamhet. Biblioteket är den tillgängliga gränsöverskridande mötesplatsen som ger delaktighet i vårt demokratiska samhällsbygge där världens alla berättelser berikar varandra.

Abrahams Barns Pris delas ut årligen av Abrahams Barn och Sigtunastiftelsen. Prisutdelningen sker i samband med ”Abrahams Barns Dag” lördag den 22 april kl 14.00 på Sigtunastiftelsen. Mikael Stenmark, professor i religionsfilosofi vid Uppsala universitet föreläser under rubriken ”Att välja livsåskådning.”

Anmäl dig till prisutdelningen 22 april

Kungsholmens bibliotek Internationella bibliotekets uppdrag är att tillgängliggöra mångspråkig litteratur och komplettera de svenska bibliotekens bokbestånd. Det innebär att man har böcker från hela världen, och på över hundra olika språk. Där ingår även litteratur på svårtillgängliga språk eftersom Sverige är en del av en globaliserad värld. Biblioteket har en bred verksamhet med utgångspunkt från en mängd olika kulturer och språk. Man har skapat en tillgänglig och välkomnande plats för alla åldrar, men med ett särskilt fokus på barn, mångspråk och integration.

– Den narrativa pedagogiken är en av hörnstenarna i Abrahams Barns verksamhet där tonvikten ligger på olika former av berättande. Genom berättelser stärks förhoppningsvis förståelsen och kunskapen om den andre. Läsning bidrar till språkutveckling och är en möjlighet för individen att ta aktiv del av samhället. Kungsholmens bibliotek Internationella bibliotekets visar hur viktigt det är att skapa mötesplatser i vardagen där möten kan ske mellan personer som annars kanske inte skulle ha träffats. Abrahams Barn vill därför lyfta fram verksamheter som denna, eftersom den, liksom Abrahams Barn, önskar delta i byggandet av ett mer inkluderande samhälle”, säger Elisabet Mattizon Armgard, programsekreterare för Abrahams Barn.

Sigtunastiftelsen och Abrahams Barn
Sigtunastiftelsen vill genom sin verksamhet skapa rum för dialog och gränsöverskridande möten i en miljö och ett sammanhang som utmanar till reflektion kring hela människan. Abrahams Barn är ett verksamhetsområde inom Sigtunastiftelsen, som arbetar med konfliktförebyggande pedagogiska program för skolans alla stadier. Abrahams Barns tre huvudområden omfattar religionskunskap och kulturmöten, språkutveckling samt FN:s konvention om barnets rättigheter. Den narrativa pedagogiken står i centrum. Grunden är berättelsen och berättandet. www.abrahamsbarn.se

För ytterligare pressinformation: Sofia af Geijerstam, kommunikationschef 073 593 55 68; sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Kungsholmens bibliotek Internationella biblioteket tilldelas Abrahams Barns Pris

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Ia Genberg, Jonathan Lundberg, Sara Gordan och Elin Cullhed. Stipendiet innebär fyra veckors vistelse på Sigtunastiftelsen.

Ia Genberg

Ia Genberg (1967-), uppvuxen och boende i Stockholm, är journalist och romanförfattare. Efter studier på universitetet utbildade hon sig till journalist och har sedan arbetat både som frilansjournalist, informatör, lektör, dokumentärfilmare och har undervisat på skrivkurser på folkhögskolor, bland annat på Tärna folkhögskola och Valla folkhögskola. På senare år har hon utbildat sig till sjuksköterska, och har bland annat arbetat inom psykiatrin vid sidan av författandet.

Som författare har Ia Genberg gett ut tre romaner och en novellsamling. ”Debutromanen Söta fredag (2012) är en färgsprakande, humoristisk och vindlande roman om en händelse som får egendomliga konsekvenser för huvudpersonen Max. Berättelsen handlar om Max, Tobbe och Tess och utspelas en het augustifredag vid tiden för millennieskiftet, vilken Ia Genberg beskriver i högt tempo med mycket humor och ironi.” (Förlagspresentation). ”Söta fredag är en imponerande humoristisk och vass debut!” Annika Koldenius, Borås Tidning.

Efter debuten återkom Ia Genberg 2013 med romanen Sent förväl, en berättelse i ett helt annat tonläge. Men ett har de gemensamt: glädjen i, ja besattheten av, att återskapa och förstå det förflutna. Sent farväl fångar en förlorad vänskap mellan två unga kvinnor på ett lågmält och stilsäkert sätt. Under några avgörande år i ungdomen delade de allt, sedan gled de ifrån varandra. Tjugo år efteråt ser Mia av en slump sin gamla vän Marias dödsannons. Vad hände, varför dog hon? Mia glider in i gåtan kring sin gamla väns död. Berättelsen växer till en elegi över vunnen vänskap och förlorad tid.” (Förlagspresentation).

Hennes tredje bok, novellsamlingen Klen tröst och fyra andra berättelser om pengar (2018) utforskar just frågan om pengar. De fem berättelserna utspelar sig i det samtida glappet mellan skitsnack och lögn: en journalist försöker intervjua en lyckad barnskådespelare som blivit en misslyckad tjuv; en lojal medarbetare missar sina mediciner och drabbas av klarsyn; en skådis håller en främlings tal vid ett bröllop. (Förlagspresentation). Den fick fina recensioner och hamnade på flera topplistor över årets bästa böcker. ”Jag har inte läst något bättre i år.” Victor Malm, Sydsvenskan. ”Klen tröst är helt enkelt en underbar och utsökt utförd litterär ministudie som får läsaren att tänka på Joan Didion, gapskratta och sedan sätta grönkålsmoothien i vrångstrupen.” Ulrika Kärnborg, Expressen.

Våren 2022 kom den hyllade romanen Detaljerna, som tilldelades Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok. Romanen skrevs under covid-pandemin och utspelar sig på 1990-talet. ”En kvinna ligger nedbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: en blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid. Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?” (Förlagspresentation). ”Ia Genberg har ett ovanligt gehör för hur det låter i samhället, även som i det här fallet, hur det lät för mer än tjugo år sedan. Och hon är rolig, smart, skarp i stilen. Genomskådande och tämligen rå. Men hon framställer också ett allvar… Med Ia Genbergs säregna blick för detaljer som avslöjar känslor, uppstår en roman som bultar och slår.” Maria Schottenius, Dagens Nyheter. ”En av litteratursveriges bäst bevarade hemligheter heter Ia Genberg. Att påstå att fler borde upptäcka hennes böcker är en underdrift.” Björn Kohlström, litteraturkritiker.

Författarskapet kretsar kring teman som relationer, minne och tid, och Ia Genberg skriver själv i Detaljerna: ”Vi lever så många liv inuti våra liv, mindre liv med människor som kommer och går, vänner som försvinner, barn som växer upp, och jag förstår aldrig vilket av mina liv som är själva ramen. När jag har feber eller är förälskad framstår allt som så självklart, mitt ’jag’ sjunker undan och lämnar plats för en namnlös lycka, en helhet med detaljerna bevarade, oskiljaktiga och tydliga intill varandra. Efteråt minns jag tillståndet som benådat. Kanske är det så helheten kan berättas, med människor som utan rang vandrar in och ut genom mitt ansikte.”  

Jonathan Lundberg

Jonathan Lundberg (1995-), uppväxt i Asarum och boende i Stockholm, är frilansjournalist och författare. 2014 började Jonathan Lundberg arbeta som journalist på Sydöstran. Under 2015 rönte han stor uppmärksamhet med ett blogginlägg om psykisk ohälsa, I vintras hade jag det ganska bra. Han har sedan varit aktiv i debatten om psykisk ohälsa, bland annat genom essän Farfar bad om hjälp – sedan valde han döden. Jonathan Lundberg medverkade i Patrik Lundbergs bok Berättelsen om Sverige: texter om vår demokrati (2018), med en essä om klimatkrisen. Han medverkade också i Medieinstitutet Fojos antologi Det nya normala – ett hot mot demokratin (2021), där han skrev om hot som riktas mot svenska journalister.

Efter valet 2018 började Jonathan Lundberg skriva reportageboken Sverigevänner, om Sverigedemokraternas nätrörelse. ”Sverigevänner​ är berättelsen om hur Sverigedemokraterna erövrade internet. Utifrån intervjuer med sverigedemokrater, forskare och journalister kartläggs det svenska nätkriget för första gången. Då framträder ett kulturkrig mellan konservativa och liberaler, där internet bara är verktyget.” (Förlagspresentation). Boken gavs ut 2019 och beskrevs av Expressens recensent Sven Olov Karlsson: ”Sverigevänner lyfter fram internets betydelse bättre än något annat jag läst i ämnet. Om hur postfaktans tidevarv tog form som en global amöba, om hur en mikroskopiskt liten klick kan ta väldigt mycket plats i debatten, som när en enda kommentar av en robot på sociala medier blåses upp till ett kulturkrig. …oklanderlig, undersökande journalistik…”.

2021 kom Jonathan Lundbergs andra bok, Från världskrig till nätkrig: Hundra år som formade internet. ”Journalisten Jonathan Lundberg tar med läsaren på en resa genom hundra år som formade internet, från världskrig till nätkrig. Är den nya tekniken farligare idag än vad den nya tekniken var förr? Om inte, varför befinner sig demokratin annars i kris idag? På 1920-talet beskrevs massmedierna som demokratins dödgrävare. Där spreds hat, lögner och propaganda snabbare än någonsin tidigare i historien. På 2020-talet beskrivs de sociala medierna likadant. Där sprider extremister och konspirationsteoretiker sitt hat, sina lögner och sin propaganda snabbare än någonsin tidigare i historien. Den nya tekniken får återigen bära skulden för demokratins kris. Men när dagens historiker förklarar varför demokratin befann sig i kris för hundra år sedan pekar de inte främst på massmedierna, utan snarare på ekonomiskt kaos, den stora depressionen. Vad kommer morgondagens historiker att säga om vår tid?” (Förlagspresentation). Boken beskrevs av Aftonbladets recensent Mattias Beijmo: ”Lundberg skildrar viktiga internethistoriska perspektiv…/—/…en av få läsvärda svenskspråkiga böcker för den som vill få en introduktion till det digitalt drivna kulturkrig som rasar i vårt samhälle”.

Jonathan Lundberg skriver nu sin tredje bok – om metaversumet, ett utforskande av morgondagens internet. Han föreläser gärna om ämnen kopplade till sina båda böcker. Han fortbildar journalister i digital research genom Medieinstitutet Fojo och är styrelseledamot i Författarförbundets sakprosasektion Minerva.

Sara Gordan

Sara Gordan (1972-), uppväxt i Täby och boende i Stockholm, är författare, översättare, litteraturkritiker och skrivarlärare. Under en tid spelade hon teater i en fri grupp och har arbetat som mentalskötare och konferensvärdinna. Sara Gordan började sitt eget skrivande med poesi, men huvudformen i hennes fyra böcker har blivit en hybrid av prosa och lyrik, där romanformen har dominerat i de två sista böckerna.

Sara Gordan debuterade 2006 med den prosalyriska boken En barnberättelse, en mörk, erotisk kärleksberättelse med Paris som bakgrund, delvis inspirerad av prosadiktsamlingen Ordgränser (1968) av Birgitta Trotzig. ”Det unga paret är inneslutna i sina egna roller, sin egen ständigt upprepade lek. I ett rum, på en strand, längs en gata rör sig pardansen i allt snävare cirklar. /—/ En barnberättelse är en lika svindlande som formsäker studie i den paradoxala frihet som föds ur ett skyddslöst bejakande av parlekens tvångsmässighet.” (Förlagspresentation)

2009 kom den surrealistiskt inspirerade Uppställning med albatross, en infallsrik lek med automatiskt skrift där Titanics skeppsbrott, Jules Vernes En världsomsegling under havet och filmen Himmel över Berlin av Wim Wenders är några av många referenser. ”I ett rytmiskt flöde med drastiska klipp gestaltar Sara Gordan ett skeende utan gränser: mellan liv och död, förr och nu, högt och lågt eller verklighet och fantasi. Titanic, pom-pomflickor, Jarl Kulle och en totalförstörd bil – allt finns samtidigt på samma plats i en gripande och rolig uppställning som rör sig fritt mellan prosa och poesi. I centrum finns barnet och försöken att hålla ihop en vardag…” (Förlagspresentation)

2013 gav Gordan ut sin första roman Martin Andersson – Ett skuggspel. ”I försöken att springa ifrån sin egen berättelse möter Martin Andersson den döde författaren Hjalmar Bergman. På en prosa som är på en gång suggestiv, exakt och poetisk, skriver Sara Gordan i sin första roman fram ett liv, som vägrar låta sig naglas fast.” (Förlagspresentation). ”Martin Anderssons irrvägar kring sin egen berättelse förtjänar långsam läsning och full uppmärksamhet. Sara Gordan har skrivit en mycket märklig och mycket vacker bok.” Josefin Holmström, Svenska Dagbladet.

I sin fjärde bok, Natten, från 2022, berättar Sara Gordan om en mamma som söker efter sin diabetessjuka tonårsdotter i natten. ”Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? I ”Natten” minns modern ett föräldraskap i evig upprepning, från vardag till akuta tillstånd. En berättelse om vad som kan ta vid efter småbarnsår och skilsmässa, om utmattning och oro men framför allt om kärlek.” (Förlagspresentation). En delvis autofiktiv roman om föräldraskap, oro, sjukdom och skrivande, som belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris 2022 och som nominerats till Sveriges Radios Romanpris 2023. ”Jag vet bara att våren knappt börjat, och att jag nog ändå redan läst en av årets bästa svenska romaner.” Expressen. ”Det är en roman som alla som någon gång känt kärlekens närmast outhärdliga hetta dra igenom bröstet djupt kommer att känna igen sig i.” Svenska Dagbladet.

Vid sidan av sitt författarskap är Sara Gordan verksam som översättare från franska. Tillsammans med docent Kerstin Munck har hon översatt ett antal av Hélène Cixous verk, bland andra Medusas skratt, Inuti, Bilder av Dora och Från Osnabrücks station till Jerusalem, den feministiska poetiken Medusas skratt och, på egen hand, Cixous poetiska självbiografi Att komma till skriften. Hon har även översatt verk av Michel Houellebecq, Laurent Binet, David Foenkinos och Valérie Perrin.

Sara Gordan arbetade i flera år som frilansande litteraturkritiker för Dagens Nyheter och är sedan 2010 verksam som lärare på Biskops-Arnös författarskola. Hon har även suttit i styrelsen för Sveriges författarförbund och Svenska PEN.

På Sigtunastiftelsen kommer Sara Gordan att skriva på sitt nya litterära projekt.

Elin Cullhed

Elin Cullhed (1983-), uppväxt och boende i Uppsala, är författare, lärare och kulturjournalist. Hon arbetar jämte författarskapet som lärare på Folkuniversitetets skrivarlinje Skrivarakademin och tidigare på Wiks folkhögskola. Hon har arbetat som kulturjournalist för bland annat Upsala Nya Tidning.

Elin Cullhed debuterade 2016 med en roman för unga vuxna, Gudarna, som hyllades av kritiker och läsare: ”Bita, Lilly och Jane, a.k.a Janne, är sexton år och bor i Tierp. En förort till rymden där gatorna blöder av slask och ingen jävel gör kaos med patriarkatet. De har överlistat anti fitt-systemet, de är gudar nu, starka och utåtagerande, men de är också vilsna.” (Förlagspresentation). ”Elin Cullhed skildrar de mest sårbara i arbetarklassen i Sveriges periferi. Det är en avklädd och viktig bok om vår samtid och vad vi bjuder våra barn.” Cecilia Irefalk, Arbetaren. ”En av de senaste årens skarpaste svenska ungdomsböcker. Med humor och vemod skriver Cullhed byxorna av patriarkatet och dess bundsförvanter.” Patrik Lundberg, Aftonbladet.

2016 bidrog hon med texten Öppna ditt hjärta i svenska tidskriften Granta #7.

2021 publicerades Eufori, en litterär fantasi över Sylvia Plaths sista levnadsår. ”I en rasande, böljande, bångstyrig text möter vi Plath: förtvivlad, uppspelt, svartsjuk, grandios. Här ryms kärleken till barnen, längtan efter att få skriva och frustrationen över maken Ted Hughes ovilja att dela ansvaret. Hennes författarskap får alltid stå tillbaka för hans, men hennes inre monolog visar en konstnär av ovanlig kaliber. Elin Cullhed lånar av sina egna erfarenheter till en ikonisk författare i denna roman om moderskap och skapande.” (Förlagspresentation). Romanen Eufori belönades samma år med Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok. Euforia kommer att publiceras på tjugofyra språk och har nominerats till det italienska Premio Strega-priset och för det franska litteraturpriset La première sélection du prix Medicis i kategorin utländska romaner. ”Eufori är helt enkelt en suverän roman som visar att litteraturen kan besegra döden.” Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet. ”När en kvinna går under är det ofta för att det inte finns andra kvinnor där som kan fånga upp henne. Tur då att vi har författare som Cullhed som inte nöjer sig med att skildra den kvinnliga undergångens mörka och ljusa dalar, utan också vet hur man fångar en förlorad själ, hur man sträcker ut en hand, för i litteraturen är det aldrig för sent.” Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten.

På Sigtunastiftelsen kommer Elin Cullhed att skriva på sin nya roman.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2023

Helle Klein blir ny direktor för Sigtunastiftelsen. Hon kommer närmast från tidningen Dagens Arbete, där hon har varit chefredaktör sedan 2013. Dessförinnan var hon under många år politisk chefredaktör på tidningen Aftonbladet. Helle Klein är även präst i Svenska kyrkan.

– Jag är så glad för att ha fått förtroendet att vara direktor. Det är ett drömjobb! Sigtunastiftelsens idé av dialog, bildning och kultur liksom mötet mellan religioner och mötet mellan det existentiella och det samhälleliga är en idé jag känner varmt för. Denna den kristna humanismens centrum behövs mer än någonsin i dag och jag ska göra allt för att förvalta idéarvet och utveckla stiftelsen till att fortsätta vara en betydande aktör i dagens samhälls- och kulturliv, säger Helle Klein.

Helle Klein tillträder under våren och efterträder då Alf Linderman, som efter över 20 år som direktor går i pension.

– Med stor glädje konstaterar jag att vi rekryterat en strålande efterträdare till den nuvarande direktorn Alf Linderman. Det är viktigt att få en person som kan fortsätta att utveckla det spännande arbetet som bedrivs och som ser nödvändigheten av både tradition och förnyelse. Helle Klein, med all sin erfarenhet av både den kommersiella och ideella sektorn, kommer att vara en viktig ledare för en mångdimensionell institution i tiden, säger biskop Åke Bonnier, Sigtunastiftelsens styrelseordförande.

Om Sigtunastiftelsen
Sigtunastiftelsen är en privat stiftelse som inledde sin verksamhet 1917. Sigtunastiftelsens förste ledare Manfred Björkquist ville skapa en plats för en öppen och respektfull dialog kring samtidens frågor utifrån en kristen humanistisk värdegrund och Sigtunastiftelsen har under 100 års tid varit en viktig arena för dialogen mellan kyrka, kultur och samhälle. Sigtunastiftelsen bedriver idag kultur, forskning samt hotell och konferensverksamhet. Inom dessa områden präglas verksamheten av Sigtunastiftelsens identitet och uppdrag.

Foto: Göran Segeholm

Presskontakt:

Sofia af Geijerstam, kommunikationschef Sigtunastiftelsen
sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se 073 593 55 68

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Helle Klein blir ny direktor för Sigtunastiftelsen

Abrahams Barns Pris delas ut årligen av Abrahams Barn och Sigtunastiftelsen. Prisutdelningen sker i samband med ”Abrahams Barns Dag” lördag den 26 mars kl 14.00 på Sigtunastiftelsen. Charlotte Frycklund, nätpräst i Svenska kyrkan och författare föreläser under rubriken ”Kvinnor från det första testamentet”.

Mona Henning startade förlaget Dar Al-Muna 1984 för att ge ut svenska barnböcker på arabiska och var därmed den första att göra detta i Sverige. Den jordanskfödda förläggaren har nu i snart 40 år gett ut mer än 200 titlar där utbudet utökats med svensk ungdoms- och vuxenlitteratur som översätts till främst arabiska, men även till andra språk. Det började med att Mona Henning, insåg att arabiskspråkiga länder ofta saknar barnboksutgivning som inte har ett pedagogiskt eller religiöst innehåll. De första böckerna som översattes blev därför Gunilla Bergströms Alfons Åberg. Utgivningen når idag både arabisktalande i Sverige och utomlands. Mona Henning har oförtröttligt verkat för att lyfta barnbokens status. I Sverige och arabvärlden deltar hon i bokmässor, besöker skolor och bibliotek och är en stark förkämpe för vikten av att stimulera barns läsning.

– Den narrativa pedagogiken är en av hörnstenarna i Abrahams Barns verksamhet där tonvikten ligger på att synliggöra vårt samhälles betydelsebärande berättelser, som vi bland annat finner i (barn)litteraturen. Genom berättelser skapas identifikation som stärker empatin och dessutom bidrar läsning till språkutveckling, som ger individen möjlighet till en aktiv roll i samhället. Abrahams Barn vill därför lyfta förebilder som Mona Henning, eftersom hon, liksom Abrahams Barn önskar delta i byggandet av ett mer inkluderande samhälle”, säger Elisabet Mattizon Armgard, programsekreterare för Abrahams Barn.

Sigtunastiftelsen och Abrahams Barn
Sigtunastiftelsen vill genom sin verksamhet skapa rum för dialog och gränsöverskridande möten i en miljö och ett sammanhang som utmanar till reflektion kring hela människan. Abrahams Barn är ett verksamhetsområde inom Sigtunastiftelsen, som arbetar med konfliktförebyggande pedagogiska program för skolans alla stadier. Abrahams Barns tre huvudområden omfattar religionskunskap och kulturmöten, språkutveckling samt FN:s konvention om barnets rättigheter. Den narrativa pedagogiken står i centrum. Grunden är berättelsen och berättandet. www.abrahamsbarn.se

För ytterligare pressinformation: Sofia af Geijerstam, kommunikationschef vid Sigtunastiftelsen 073 593 55 68; sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se
www.sigtunastiftelsen.se

Anmäl dig till prisutdelningen Sigtunastiftelsen lördag 26 mars 14.00

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Mona Henning tilldelas Abrahams Barns Pris 2022

I år är det hundra år sedan Elsa Brändström, även kallad Sibiriens ängel, kom till Sigtunastiftelsen för att skriva sin bok Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, en skildring av hennes upplevelser av Sibiriens fångläger under första världskriget. Idag på Internationella kvinnodagen är det intressant att konstatera att hon faktiskt var en av de första i en lång rad av författare som valde att komma till Sigtunastiftelsen för att hitta tid och ro för sitt skrivande.

Elsa Brändström-Ulich, (1888–1948) föddes i St. Petersburg, där hennes far var militärattaché vid svenska ambassaden. Familjen flyttade kort därefter tillbaka till Sverige. Elsa fick sin skolgång i Linköping och studerade sedan till lärarinna i Stockholm. När familjen senare flyttade tillbaka till Sankt Petersburg, där fadern fått tjänst som svenskt sändebud, flyttade Elsa med.

Efter att första världskriget brutit ut genomgick Elsa en kort utbildning till krigssjuksköterska. Därefter arbetade hon först på ett krigssjukhus i hemstaden och sedan på de tåg som transporterade krigsskadade fångar mellan Ryssland och Tyskland. Hon kom senare att arbeta för Röda korset, med tjänstgöring vid fånglägren i Sibirien. Med risk för sitt eget liv och sin hälsa lade hon ned ett stort engagemang för de krigsskadade fångar som hon mötte. Hon ingav fångarna hopp och när allt hopp var ute ingav hon dem ändå lugn genom löfte att ta hand om deras barn om de inte själva skulle återvända. De gav henne tillnamnet Sibiriens ängel.

I år är det 100 år sedan Elsa Brändström kom till Sigtunastiftelsen för att samla sina upplevelser från kriget i en bok. Hon återvände senare till Stiftelsen som föreläsare. Ett dedicerat exemplar av boken, Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, finns bevarat i Sigtunastiftelsen bibliotek. Elsas bok utmärker sig från andra samtida, och mer subjektiva, krigsskildringar genom att Elsa gav röst åt de utsatta människor hon hade mött under sin tid som krigssjuksköterska.

”Man såg många små bara fötter trampa den kalla snön, många små blåfrusna darrande varelser på varje station, där tåget stannade, ropa efter mor. Var hon fanns, visste ingen, men vad hon kände visste alla de mödrar, som själva sökte sina barn och blott kunde stilla sin oro genom att trycka de främmande ensamma barnen, som gräto omkring dem, till sitt bröst.”  (Brändström 1921, s. 88)

Intäkterna från boken och från en föreläsningsserie som Elsa höll i USA gav henne medel till att dels starta ett vilohem för tidigare krigsfångar, dels ett barnhem för barnen till de krigsfångar som aldrig kom tillbaka från lägret i Sibirien – precis som hon tidigare hade lovat deras fäder. Elsa fortsatte sitt humanitära arbete i USA, dit hon på 30-talet flyttade med sin familj. I kölvattnet efter andra världskrigets hjälpte hon flyktingar från Tyskland och Skandinavien att få amerikanska uppehållstillstånd.

För sina arbetsinsatser under första världskriget tilldelades Elsa Brändström flera utmärkelser, bl.a. Serafimermedaljen, Svenska Röda Korsets guldmedalj, Florence Nightingale-medaljen, samt Illis Quorum. Hon kom även att utses till hedersdoktor vid ett flertal lärosäten i Europa, däribland Uppsala universitet. Upprepade gånger ska Elsa också ha var påtänkt för Nobels fredspris. Det hann dock aldrig bli aktuellt. Den 4 mars 1948 avled Elsa Brändström av bröstcancer, strax innan sin 60-årsdag. Hennes grav återfinns på Norra begravningsplatsen i Solna.

Elsa Brändström och Manfred Björkquist i Rosengården 1921. Då hon arbetade på sin bok ”Bland fångar och fria”.

Digitala källor (samtliga hämtade 2021-03-07):

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17118

https://www.skbl.se/sv/artikel/ElsaBrandstrom

https://sv.wikipedia.org/wiki/Elsa_Br%C3%A4ndstr%C3%B6m

Tryckt källa:

Brändström, Elsa. Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920 Stockholm: P.A. Norstedt & Söner, 1921, s. 88

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sibiriens ängel Elsa var en av Sigtunastiftelsens första författare

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Jennie Dielemans, Henrika Ringbom, Donia Saleh och Wera von Essen. Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen.

Jennie Dielemans

Jennie Dielemans (1972-) är författare, manusförfattare, moderator och journalist och har sedan länge även arbetat med folkbildning och samhällelig mobilisering. Hon skriver om sig själv: “Å ena sidan har jag jobbat med väldigt olika saker: skrivit romaner och faktaböcker, utbildat mig till manusförfattare, varit reporter och krönikör, arbetat som researcher och programledare på teve, drivit skrivarverkstäder, jobbat som projektledare i ideell sektor, startat medborgardrivna mötesplatser i olika förorter… Men egentligen håller jag alltid på med samma frågor.”

Jennie Dielemans har skrivit fem böcker, såväl fakta och reportage som skönlitteratur. Hennes debutbok Motstånd (2001), som hon skrev tillsammans med Fredrik Quistbergh, är en reportagebok som tar upp strategier för att göra motstånd och förändra samhället. Boken består av en samling porträtt av unga människor i Sverige idag som delar en stark tro på att man kan förändra samhället, Här berättar antirasister, militanta feminister, djurrättsaktivister och tjejen som startade Sveriges första ungdomsparti för första gången sina egna historier.

Romanen Tackar som frågar (2006) rosades av kritiken och röstades fram till Årets Stockholm läser-bok 2008. Boken skildrar fem familjer från en förort utanför Stockholm, som försöker få livet att gå ihop, men Jennie Dielemans själv vill inte kalla boken för en roman, utan beskriver hon den som ”små historier” och karakteriserar verket som ”lite roligt. Och sorgligt.”: ”Dielemans vet vad hon talar om, hon känner sina gestalter och deras miljöer och hanterar dem med en okomplicerad och djupt sympatisk respekt … Tackar som frågar är en Fisksätraversion av Altman-klassikern Short Cuts.” (Skånska Dagbladet.)

Välkommen till paradiset (2008) är en kritisk reportagebok om den globala turistindustrin som fick ett positivt mottagande och skapade livlig debatt: ”Våra drömmars resmål är en orörd plats, långt borta från vardagens stress. I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.” (Förlagets bokpresentation).

Jennie Dielemans var initiativtagare till och projektledare för Nya Mötesplatser 2014 – 2018, en satsning av Folkets Hus och Parker, där man stöttar uppstarten av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiska utsatta områden runtom i Sverige och skrev 2017 handboken Nyckeln – en handbok i att starta och driva mötesplatser för organisationen Folkets Hus och Parker. Boken försöker besvara de frågor som dyker upp när människor går samman för att starta en medborgardriven mötesplats i sin ort, eller driver en redan befintlig.

Hennes senaste bok Det sista solot (2020), är en roman om hur vi lever våra liv – och hur vi dör – vad är en värdig död? ”En försommarkväll i slutet av 1960-talet kliver den holländske jazztrummisen Sjon Kastelein ur en turnébuss mitt i Stockholm. Han blir förtjust. I staden, den möjliga framtiden, och i Eva, som han träffar samma kväll. Kärleken är stor och tillsammans vill de skapa ett liv, där det är ljuvligt lätt att andas. Sjon friar och Eva blir gravid. Problemet är att Sjon redan har en fru. Och ett barn som just har fötts. Barnen ska bli fler, äktenskapen likaså. Vi följer i spåren av Sjon genom ett Sverige i förändring. Bergsjön, Husby och Hornstull. Jazz och hiphop. Kärlek och svek.” (Förlagets bokpresentation). Romanen är ett eget projekt, men är även ett samarbete med musikern Ane Brun, som i ljudboksversionen bidragit med ett par nya låtar.

”Det sista solot erbjuder det där som litteraturen ibland gör, att få vistas i en annan, främmande värld för en stund. … allra mest imponerad blir jag av den berättartekniska utvecklingen i Det sista solot, av hur den går från det högljudda pladdret till att successivt bli lågmält problematiserande – som om Jennie Dielemans bit för bit demonterade ett altare.” (Svenska Dagbladet)

Jennie Dielemans önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på ett filmmanus för en familjefilm av regissören Maria Blom och sin nästa vuxenroman.

Henrika Ringbom

Henrika Ringbom (1962-), är uppväxt i Helsingfors och är en finlandssvensk författare, översättare och journalist. Hon tog en fil. kand. och var sedan under 80-talet verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo 1986-87, som blev ett språkrör för en ung finlandssvensk författargeneration, innan hon 1988 debuterade med sin första diktsamling Båge.

Henrika Ringbom har i eget namn utgivit fem diktsamlingar, två romaner, en poetisk essä och en poetik samt varit redaktör för flera samlingar av finlandssvensk poesi. Hon medverkar även i flera antologier som poet och översättare, bland annat den nya, uppmärksammade antologin Berör och förstör. Dikter för unga, red. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar (2019), och i antologin Men det var hennes kläder – nedslag i den samtida svenskspråkiga kvinnolitteraturen (2002). Hon har även medverkat i brevväxlingen: Poesi med andra ord. En brevväxling om lyrik tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz (2003).

Det är som finlandssvensk poet samt översättare och introduktör av framförallt av finsk poesi Henrika Ringbom är uppmärksammad. Efter sin debut med Båge 1988, har hon gett ut diktsamlingarna Det jag har (1990), Det finns ingen annanstans (1994), Den vita vinthunden (2001), Öar i ett hav som strömmar (2013), vilken nominerades till Runebergspriset 2013, samt senast En röst finns bara när någon hör den (2020): ”Hon är en språkligt avancerad poet som ur ett senmodernistiskt perspektiv skapar visuella bilder av inre och yttre landskap.” (Uppslagsverket Finland.)

Hon har också gett ut två romaner: Martina Dagers längtan (1998) och Sonjas berättelse (2005), en prosadiktsamling Händelser: ur Nya Pressen 1968-1974 : prosadikter (2009), inspirerade av hennes unga läsning av kvällstidningen Nya pressen, samt en uppmärksammad poetisk essä eller reseskildring; Elden leende. Berättelse om en resa till Japan (2016), vilken nominerades till Runebergspriset 2016.

”Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled”

(Schildts & Söderströms författarpresentation.)

Som översättare har Henrika Ringbom översatt både barn- och ungdomsböcker och framförallt finsk poesi till svenska: t.ex. barn- och ungdomsböckerna Ella och utpressaren av Timo Parvela och Granfrönas uppbrott av Erkki K. Kalela och poesi av bland andra Olli-Pekka Tennila, Henrikka Tavi, Mirkka Revola, Markku Paasonen, Saila Susiluotos. 2015 fick hon priset Årets översättning av Sveriges Författarförbund för sin översättning av Henrikka Tavis Hoppet.

Hon har prisats för sitt författarskap av Längmanska kulturfonden 1999 och flerfaldigt prisats av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1991. Hon har två gånger nominerats till ett av Finlands främsta litterära priser Runebergspriset: Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar blev nominerad 2013 och den poetiska essän Elden leende. Berättelse om en resa till Japan 2016. 2017 fick hon Samfundet de nios Karl Vennberg-pris.

Henrika Ringbom önskar på Sigtunastiftelsen skriva på en ny essäsamling; om att skriva och översätta samt läsningar av enskilda författarskap, samt två självbiografiska texter om sina farföräldrar.

Donia Saleh

Donia Saleh (1996-) är uppväxt i Uppsala, men har de sista fem åren varit bosatt i Göteborg och arbetat med litteratur. Hon har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand och läser nu statsvetenskap med inriktning på psykologi på Göteborgs Universitet.

Donia Saleh debuterade 2020 med romanen Ya Leila. Kritikerna hyllade romanen och den har precis nominerats till både Borås tidnings debutantpris 2021 och Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris.

Ya Leila handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd av arv, till följd av vår samtid. Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv? (Förlagets bokpresentation.)

I en intervju i Göteborgsposten, menar skribenten Fanny Wijk att Donia Saleh i romanen vill syna den vita medelklassfeminismen. Men recensenter har läst den som en skildring av kulturellt utanförskap. ”– Det gör lite ont hur de läst in sina egna fördomar i mitt verk, säger Donia Saleh.” /—/ ”Vad tror du det beror på? – Att kritikerkåren är väldigt homogen och att de flesta som har recenserat boken är vit medelklass. Det handlar om viljan att kategorisera människor, om att deras egna stereotypa tolkningar kommer först: ”Här har vi en ung tjej som rasifieras, då måste boken utspela sig i orten.””

Donia Saleh lyfter i intervjun fram fler tematiska nycklar till romanen: ”– Mycket handlar om skam och skuld, att känna att man borde stå upp för sig själv, veta vem man är och tydligt säga nej samtidigt som man helt förlorar sig själv till den andra världen.” /—/ ”– Ordet “systerskap” är så himla urvattnat. Det går inte att prata om det om man inte pratar om kollektivet, vilket inte finns i deras gäng. Leila och Amila pratar inte om att de ingår i ett systerskap, men har en stark gemenskap med sina familjer exempelvis, där det på riktigt handlar om att ställa upp för varandra.” (Göteborgsposten.)

Donia Saleh önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på sin andra roman med arbetstiteln ”Röd Galla”.

Wera von Essen

Wera von Essen (1986-) är författare och översättare och uppväxt och boende i Stockholm och har bland annat läst litteraturvetenskap.

Som romanförfattare debuterade Wera von Essen 2018 med den mycket uppmärksammade romanen En debutants dagbok, som ansågs vara en generationsroman för åttiotalisterna och belönades med Borås Tidnings debutantpris – med motiveringen ”För en nonchalant och stilsäker berättelse som med dagbokens logik utforskar villkor och gränser för skapande.”.

”Helgen sade mig följande: att jag måste bli helt besatt. Jag måste kapa allt. Jag måste ta mitt eget drama på allra största allvar. Ingenting får vara viktigare än mitt eget drama. Efter att jag hade svimmat i Traneberg ringde Stig och frågade vad blodfullmåne betyder. Han har förstått vad jag är för något. Vi var tysta en lång stund i telefonen. Östermalmarnas ansikten tycktes grimasera i dag, elegant och avmätt. Mitt självtvivel är för starkt. Det trycker på, hårt hårt, kräver att bli övervunnet. Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, »tappa det«.” (Förlagets bokpresentation)

Boken hyllades av kritikerna:

”Att läsa Wera von Essens En debutants dagbok är att smälta samman med det intellektuella, andliga, utfattiga, ayahuascadrickande, deprimerade och smärtsamt klarsynta dagboksjaget. Betyg 5 av 5!” (Dagens Nyheter)

”Är det en idéroman om skapandet? En utvecklingsroman om att hitta sin röst? En framtida klassiker? Åttiotalisternas stora generationsroman?” (Borås Tidning)

Wera von Essens andra roman Våld och nära samtal (2020), har också fått stor uppmärksamhet: ”Det finns en behärskad kraft i det suggestiva och rytmiskt synkoperade språket … ett sällsynt intressant författarskap i vardande.” (Aftonbladet)

”I sin sorg över kontaktlösheten i världen tar hon fyrans buss genom staden. I den finns älskare som slår på rätt sätt, psykoanalys, hotelljobb, kyrka. Där finns en växande tro och en längtan efter att ge sig själv fullkomligt. Wera von Essen har skrivit en suggestiv roman om smärta och andlig kamp, om perversionens förhållande till det heliga och om relationer i en tid där kärleken tycks lysa med sin frånvaro.” (Förlagets bokpresenatation.)

I romanen gestaltas en ung kvinna och hennes andliga resa mot katolicismen i ett samtida Stockholm, som kastas och vacklar mellan sexuellt begär, passion och kyskhet, tvång och frihet, styrka och svaghet, tro och tvivel, synd och nåd och tar upp katolicismens både erotiska och underkastande aspekter, Guds gränslösa kärlek och det mörker vi alla bär inom oss. (Signumpodden)

Wera von Essen säger själv om sitt skrivande: ”Jag har alltid skrivit och läst och alltid haft svårt att förstå skillnaden mellan liv och litteratur och verklighet. Jaget och jagets gränser. Och jag har alltid uppfunnit narrativ. Jag tog ofta livet av karaktärer. Det var en utdrivningsprocess. Jag skrev om det som i inte fick hända. Det gav ett vittne också. Jag tänker att litteraturen är en hemlig lycka. Den blir till i mellanrum och på platser där den inte ska finnas. Jag tror att jag i dagboken (Wera von Essens debut ”En debutants dagbok”, Modernista förlag) ville skriva om tillstånd som inte får finnas. Dagboken var terapeutisk men också jättefarlig. Den åt ju mitt liv. Den tog över. Det är väl en del av att skriva, att förstå de krafterna. Jag hade velat skriva så länge och plötsligt gick det.” (Readligion)

Som översättare har Wera von Essen översatt två böcker från portugisiska: Kroppsligheten av J. P. Cuenca (2016) och Brev i urval av Clarice Lispector (2020). Hon har även skrivit om Noveller av Jane Mansfield (2019) och medverkar i antologin Nymfen vaknar och hjärtat är svart (Texter ur Pralin magasin 2020).

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2021

Elisabeth Fabricius, läkare från Göteborg, har tilldelats Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium för teologisk och religionsdialogisk fördjupning och kontemplativ praxis. Stipendiet utgörs av två veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen. Elisabeth avser att ägna tiden åt studier av Hjalmar Ekströms liv och lära, för att fördjupa sin kunskap om den mystiska vägen och det gemensamma för människor som har gått den.

Hjalmar Ekström (1885 – 1962) var skomakare och diakon och brukar beskrivas som en av nordens främsta mystiker. Hans privata bibliotek, en samling på cirka 400 band, tillhör Sigtunastiftelsens specialsamlingar och är en stor tillgång för forskning och fördjupning kring kristen mystik.

Elisabeth Fabricius arbetar just nu med en bok om Carl von Tschirschky, en avlägsen släkting som var löjtnant i preussiska armén och fick uppleva en så genomgripande omvändelse att han avsade sig yrket, tackade nej till pension, blev vandringspredikant och dog i fängelse vid 31 års ålder. Boken är tänkt som en studie av hängivelse och en andlig urskiljningsprocess.

Vi hälsar Elisabeth varmt välkommen till Sigtunastiftelsen.

Läs mer om Sigtunastiftelsens stipendier

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Elisabeth Fabricius tilldelas Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium