Joachim Berner donerar Maria Fribergs fotografiska verk Ärvda Drömmar/JB till Sigtunastiftelsen. Verket som överlämnas den 28 augusti är en del av en pågående fotosvit där konstnären utforskar manlighet och maskulinitet, men också individens identitet i förhållande till omgivningens förväntningar.

Ärvda drömmar (2024–) är titeln på en pågående fotosvit av konstnären Maria Friberg. Som så ofta i hennes verk kretsar serien kring manlighet och maskulinitet, men också kring individens identitet i förhållande till omgivningens förväntningar, något som brukar blir tydligt vid generationsskiften inom familjeföretag. Med öppet sinne fördjupar hon bilden av mannen, hon gör den mer komplex och mångfacetterad. Vankelmodiga, sårbara och spörjande män släpps på ett självklart sätt in i hennes värld.

I Ärvda drömmar har män och pojkar hejdats mitt i steget. Plötsligt överraskas de med oceaner av tid för reflektion och introspektion, en typ av aktiviteter som när det gäller män ibland förväxlas med passivitet. Det gäller också fotot med den medelålders JB där den stora och lilla världen – inne och ute – möts i en och samma bild.

Skådeplatsen är ett kalhygge med glest planterade björkar med påfallande gängliga trädstammar. Dit har JB flyttat sitt vardagsrum, som representeras av Mats Theselius ikoniska stålrörsfåtölj Bruno klädd med konjaksfärgat skinn, och den minimalistiska golvlampan Gala, signerad Jonas Bohlin. Möblerna, idag moderna designklassiker, skapade en hype under designboomen åren kring millennieskiftet – vid samma tid som JB inledde sin kometkarriär i yrkeslivet. Möblerna blev ett uttryck för hans generations smak, för utvaldhet och social status.

JB, vardagsklädd och en smula örnlik, avbildas i profil inte olikt den italienska renässansens magnifika fursteporträtt. Med skärpt blick registrerar han vad som händer i landskapet. Kroppen framstår som märkligt vriden i den skinnklädda stålrörsfåtöljen. Det är något som skaver och han ser inte helt avslappnad ut. Vem har gett grönt ljus till denna massiva skogsavverkning? Är det han själv, eller har han att förlika sig med tidigare generationers rovdrift på naturen? Kanske gör han sig redo för en gir, för att dra i spaken? Kalhygget, som mest påminner om ett slagfält, blir också en påminnelse om egna tillkortakommanden.

Snett bakom honom har Maria Friberg placerat en havsörn, på en gång en maktsymbol och en själslig följeslagare. Rovfågeln representerar något okontrollerbart och blir en förstärkning av JB:s frihetslängtan. I landskapet finns villebråd och örnens närvaro för tankarna till falkenering, en sysselsättning som samhällets absoluta toppskikt ägnade sig åt i äldre tid.

Maria Friberg arbetar med antydningar och associationer som drar åt olika håll. I bilden finns en underliggande kritik mot det kortsiktiga tänkandet i vår samtid.

Sophie Allgårdh
Konstkritiker och intendent vid Thielska Galleriet

Maria Friberg (f. 1966 i Malmö), utbildad på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, bor och verkar i Stockholm och Örbyhus. Hon arbetar med fotografi och video och är en av våra mest hyllade konstnärer med soloutställningar både i Sverige och internationellt, på Thielska Galleriet, Moderna Museet, Fotografiska, Santa Barbara Contemporary Arts Forum, Kalifornien, Conner Contemporary Art, Washington DC och Pi Artworks, London. Maria Fribergs verk ingår i samlingarna på Moderna Museet i Stockholm, Kiasma i Helsingfors, Museum of Fine Arts Boston och Denver Art Museum. Hon representeras av Galleri Flach i Stockholm. Maria Friberg visar delar ur serien på LMNO Gallery, Brussel 12/9 – 16/11 2024.

Läs Joachim Berners krönika i Sigtunastiftelsen Magasin

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Maria Fribergs fotografiska verk ”Ärvda drömmar/JB” doneras till Sigtunastiftelsen

”I ateljén pågår många samtal. Laserskuren MDF möter täljda detaljer. Yxade strukturer och detaljerat snidade ytor bekantar sig med mjuka, tunga, kroppsliga former från svarven. Konstruktioner av spillmaterial, olyckor och misstag, blyertsens flyktighet. Jag befinner mig i dialogen mellan material, metod och form, där ögats och handens närvaro är förutsättningarna. Ibland lämnar jag medvetet spår av processen för att skildra rörelse och föränderlighet, likt en del av skulpturens eget då, nu och möjliga framtid.”

Sanna Lindholm arbetar med skulptur i trä. Svarven spelar en central roll i hennes konstnärskap, men hon använder sig även av traditionella handverktyg så som kniv och bildhuggarjärn. Skulpturernas organiska, lekfulla former uppstår ur mötet mellan det cylindriska formarbetet och utforskandet av materialets natur. I hennes arbete har naturens rotation, svarvens produktion och träets cykliska energi starka band till varandra. I kontrast till svarvens direkthet söker hon sig genom handverktygen mot långsamhet och strävsamhet, efter känslan av att röra sig i allt större cirklar och längre cykler.

Trä som material har fascinerat Sanna Lindholm ända sedan barndomen. Dels utifrån sina fysiska egenskaper och möjligheter, dels utifrån att det bär på berättelsen om tid lagrat i sig. Trädets årsringar vittnar om hur tidsrymder både förgörs och synliggörs. En berättelse som kan avslöja trädets förutsättningar och förändringar genom tiden, dess förhållande till sina anlag och samtidigt, i varje nytt skott, en ny chans.

Sanna Lindholm (f. 1987 i Gävle) är konstnär som bor och verkar i Göteborg. År 2018 tog hon en masterexamen i Konsthantverk från HDK-Valand och har sedan dess visat sitt arbete i solo- och grupputställningar på exempelvis Trollhättan Konsthall, Galleri Not Quite, Galleri Cora Hillebrand, 3e Våningen, Konstepidemin och Detriti Gallery, Göteborg. Lindholm arbetar även med offentliga verk, exempelvis har hon skapat altarbordet Växtkraft till Nya vuxenpsykiatrin i Växjö samt Valurna till Mölndals Stadshus. Hennes arbete finns representerat i samlingarna hos Göteborg Konst, Falun kommun, Västra Götalandsregionen med flera.

Vernissage den 7 december kl. 14.00 – 16.00, konstnärssamtal kl. 14.30 i Kapellet.

Den som önskar kan förboka Afternoon tea i samband med anmälan.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

Hur ser vävd musik ut? Vad händer om man för över sång från text till textil? I utställningen Vävens stämmor visar textilkonstnären Ostwald Au-Yeung en serie vävnader baserade på psalmmusik. Psalmsång har varit en viktig del av dagligt liv i Sverige, särskilt efter utgivningen av 1695 års psalmbok. Psalmer fick en central roll i allmogehemmet och sjöngs flera gånger om dagen till morgon- och kvällsbön samt under arbetets gång. De sjöngs ofta då man beredde linet och spann garnet och var en osynlig del av textiliernas tillverkning. Under 1800-talet kom standardiserade melodier att spridas i Norden genom psalmodikonen, som var både ett enkelt instrument och notbok baserad på ett siffernotsystem. Standardmelodierna förändrades över tid och tog på sina håll säregna former, så som i Övre Dalarna där man ”krusade”, eller remixade, psalmerna och på så vis gjorde dem till sina egna.

I de textila arbeten som visas på Sigtunastiftelsen har Ostwald Au-Yeung utgått från denna och andra psalmtraditioner. Genom att välja ut psalmer och ”krusa” dem i vävstolen blir noter och teman till geometriska mönster och vävnaderna till en ny folklig koral i glänsande linnetrådar. Samtidigt har arbetet med verken blivit ett sätt för konstnären att lära känna och rota sig i sin nya hemtrakt i Dalarna. Utställningen ställer på så vis även frågor om vad det innebär att höra hemma i en kultur och att förflytta sig mellan olika kulturer, med konsten, hantverket och musiken som hjälp.

Ostwald Au-Yeung (f. 1992) är konstnär och textilhantverkare verksam i Leksand, Dalarna. Han är uppvuxen i Toronto, Kanada, och har en bakgrund inom modedesign. Au-Yeung är utbildad vid Ryerson University, Toronto, Hong Kong Polytechnic University samt Central Saint Martins College of Art and Design i London. Sedan 2018 bor han i Sverige och arbetar både konstnärligt samt med vävnad och sömnad av bland annat folkdräkter och bruksföremål.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

Konsten har sin givna plats på Sigtunastiftelsen. I Rosengårdssalen ges olika konstutställningar året om. I samband med våra kulturhelger har vi konstnärssamtal och vernissage där alla är välkomna.

Om du vill veta mer detta eller själv är intresserad av att medverka som utställande konstnär, ta gärna kontakt med Vilma Luostarinen. vilma.luostarinen@sigtunastiftelsen.se

Filed under: by gabriella
Kommentarer inaktiverade för Konst