I Paradise Imagined bjuds vi in till en blomstrande värld av ornament, färg och form. Benedetta Crippa rör sig fritt i gränslandet mellan bildkonst och grafisk formgivning, bortom strikta kategorier. Genom måleri, skulptur och rumslig installation utforskar hon hur traditionell ornamentik kan tillämpas och få nytt liv i vår nutid. Det karaktäristiska, färgstarka uttrycket växer fram ur konstnärens visuella arv från hemlandet Italien och knyter samman de olika verken; från gouachemålningar till laserskurna träskulpturer och textil.

I Benedetta Crippas arbeten finns samtidigt ett djup och ett allvar. I en tid av djupgående kriser och polarisering förmedlar konstnären en orubblig tro på estetikens transformativa och helande potential. Konst och design kan ge oss människor nya möjliga sätt att se, tänka och uppleva världen. Det urval av verk som visas på Sigtunastiftelsen är frukten av ett lekfullt utforskande av paradiset eller himmelriket – den plats som vi människor längtar till och samtidigt uppmanas att allt mer förverkliga här och nu.

Benedetta Crippa vistas och arbetar gärna i sakrala rum. Arvet från Italien är inte bara visuellt, utan även andligt. Med sin konst söker hon nya, kreativa sätt att uttrycka det inre livet. Frågan om hur man finner och uttrycker sin egen röst, och vikten i att ge plats för en mångfald av röster, är återkommande. Verken speglar både glädje, sorg, kontemplation och medkänsla. Fönster och portaler blir återkommande symboler för hopp och förändring. Vad vill vi se när vi blickar ut genom fönstret eller uppleva då vi tar steget genom portalen till en fredligare, vackrare värld?

Benedetta Crippa (f. 1986) är formgivare och konstnär utbildad vid Konstfack i Stockholm. Hennes konstnärliga arbeten har ställts ut bland annat på Moderna Museet/Arkdes (Stockholm), Fikra Graphic Design Biennial (Sharjah) och Dunkers Kulturhus (Helsingborg). Hennes artist book World of Desire, som ingår i utställningen, vann Ung Svensk Form 2018. Hon driver sin egen studio för visuell kommunikation, Studio Benedetta Crippa, och är även verksam som skribent, lärare och föreläsare vid bland annat Hyper Island och Konstfack.

Vernissage 17.00 – 20.00 med konstnärssamtal 17:30

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

Att göra ett utsnitt innebär att samtidigt inkludera och exkludera. När vi tar ett fotografi riktar vi blicken, fångar och delar ett utsnitt ur verkligheten. På ett liknande sätt kan arkitekten placera ett fönster så att det ramar in en särskild vy, eller ett arkiv berätta utvalda delar av historien. Som människor väljer vi ut, sållar och fokuserar, medan periferin suddas ut, förvrängs och försvinner bort.

Med inspiration från de utsnitt som återfinns i Sigtunastiftelsens miljöer visar Mikaela Steby Stenfalk ett urval av tidigare och nya arbeten. Hennes bakgrund inom arkitektur, visuell kommunikation och kuratering har satt tydliga spår i hennes bildkonstnärliga praktik, där den mänskliga blicken är central. Genom att kombinera traditionella och digitala verktyg får hon syn på tidigare svåråtkomliga berättelser och belyser dem med sina verk. Teknologin blir här ett konstnärligt verktyg, snarare än något som riskerar att ersätta människans unika skaparförmåga.

Mikaela Steby Stenfalks skulpturala verk uttrycker både det personliga och det kollektiva, ofta i ett skede av förlust eller förändring. Som till exempel i ett pågående projekt för Göteborgs botaniska trädgård där konstnären skapar en tio gånger större avbildning av den rödlistade ”Martornen”. Den kraftigt uppförstorade växten liknar närmast ett skelett, något som är på väg att smälta, förvrängas och försvinna, som ett kusligt eko av vårt tids artutdöd och miljöförstörelse.

Upplevelsen av tillhörighet till platser är också återkommande, som i Flyktiga fragment av Notre Dame, en serie fragmenterade skulpturer som utgår från de tusentals bilder som delades på Instagram medan Notre Dame i Paris stod i brand den 15 april 2019. Verken visar inte bara var vi väljer att fokusera blicken, vilka utsnitt av verkligheten vi skapar och delar med varandra, utan synliggör framför allt vad vi inte ser och som därmed riskerar att falla i glömska.

Mikaela Steby Stenfalk är utbildad vid Arkitekturskolan, KTH och Design Academy Eindhoven, Nederländerna, där hon studerat en kandidat i Visuell kommunikation. Hennes verk har tidigare visats både internationellt och nationellt på bland annat Franska Institutet, Konstakademin i Stockholm samt under Venedigs konstbiennal. 2025 är hon aktuell med utställningar både på Hälsinglands museum (från 29 mars) och i Göteborgs botaniska trädgård (från 18 maj). Hennes konstnärskap har även uppmärksammats med exempelvis IASPIS residensstipendium i Stockholm, Arvets arkitekturpris och Världsarvsstipendiet från UNESCO/Hälsingegårdarna/Region Gävleborg.

Vernissage den 12 april kl. 14-16 med konstnärssamtal kl. 14.30

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

”Arbetet har varken någon tydlig början eller något slut. Inte heller har det något uttalat mål. Jag lägger ständigt till, eller tar bort, färger, former eller ord. Flyttar dem fram och tillbaka mellan verken och åren. Språket måste alltid uppfinna sig självt på nytt, eftersom det lätt blir missbrukat eller töms på mening och trovärdighet. Så också för mig. Om och om igen måste det därför försöka börja om, stava sig fram.”

Med en prövande hållning arbetar Anders Widoff i ett växelbruk mellan måleri och skulptur, ofta i dialog med rummet eller platsen. På Sigtunastiftelsen visar han huvudsakligen skulptur. Hans arbeten kan te sig olika, ibland är de mycket enkla – några ord, några brädor, en sten. Ett par av verken lutar sig mot kristna berättelser, andra bär egna eller andras ord målade som i besvärjelse eller bön.

Titeln Allt är frö är ett fragment av 1700-talspoeten och filosofen Novalis. Hos Novalis hänger allt i universum samman, tanke och känsla, vetenskap och mysterium, det minsta med det största, likt en gnistrande men ogripbar väv. Ordet frö antyder något som ännu inte blivit till, ännu inte fått gestalt. Något litet och oansenligt, kanske rentav försumbart, som i det fördolda bär på en möjlighet, ett löfte och en framtid.

På ett liknande sätt är det med många av Anders Widoffs arbeten. I stället för att sträva mot ett mål förblir verken ofta medvetet oavslutade, liksom i vardande. Genomgående förhåller de sig undersökande och försöker forma en mening i det som ännu saknar mening. Det är ett arbete som aldrig blir färdigt, inte heller kan det bli färdigt.

Anders Widoff (f. 1953) är konstnär som bor och verkar i Stockholm. Han har ställt ut såväl nationellt som internationell sedan sent 70-tal. I Sverige har han haft soloutställningar på bland annat Moderna Museet och Liljevalchs Konsthall, utomlands på en rad olika museer och konsthallar. Han har vidare gjort flera offentliga verk, mest omtalad är kanske hans gestaltning av Maria till Uppsala Domkyrka. Tidigare har han också i många år varit verksam som professor både på Konstfack och Oslo Kunstakademi, liksom gästprofessor på en rad andra konsthögskolor.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

Joachim Berner donerar Maria Fribergs fotografiska verk Ärvda Drömmar/JB till Sigtunastiftelsen. Verket som överlämnas den 28 augusti är en del av en pågående fotosvit där konstnären utforskar manlighet och maskulinitet, men också individens identitet i förhållande till omgivningens förväntningar.

Ärvda drömmar (2024–) är titeln på en pågående fotosvit av konstnären Maria Friberg. Som så ofta i hennes verk kretsar serien kring manlighet och maskulinitet, men också kring individens identitet i förhållande till omgivningens förväntningar, något som brukar blir tydligt vid generationsskiften inom familjeföretag. Med öppet sinne fördjupar hon bilden av mannen, hon gör den mer komplex och mångfacetterad. Vankelmodiga, sårbara och spörjande män släpps på ett självklart sätt in i hennes värld.

I Ärvda drömmar har män och pojkar hejdats mitt i steget. Plötsligt överraskas de med oceaner av tid för reflektion och introspektion, en typ av aktiviteter som när det gäller män ibland förväxlas med passivitet. Det gäller också fotot med den medelålders JB där den stora och lilla världen – inne och ute – möts i en och samma bild.

Skådeplatsen är ett kalhygge med glest planterade björkar med påfallande gängliga trädstammar. Dit har JB flyttat sitt vardagsrum, som representeras av Mats Theselius ikoniska stålrörsfåtölj Bruno klädd med konjaksfärgat skinn, och den minimalistiska golvlampan Gala, signerad Jonas Bohlin. Möblerna, idag moderna designklassiker, skapade en hype under designboomen åren kring millennieskiftet – vid samma tid som JB inledde sin kometkarriär i yrkeslivet. Möblerna blev ett uttryck för hans generations smak, för utvaldhet och social status.

JB, vardagsklädd och en smula örnlik, avbildas i profil inte olikt den italienska renässansens magnifika fursteporträtt. Med skärpt blick registrerar han vad som händer i landskapet. Kroppen framstår som märkligt vriden i den skinnklädda stålrörsfåtöljen. Det är något som skaver och han ser inte helt avslappnad ut. Vem har gett grönt ljus till denna massiva skogsavverkning? Är det han själv, eller har han att förlika sig med tidigare generationers rovdrift på naturen? Kanske gör han sig redo för en gir, för att dra i spaken? Kalhygget, som mest påminner om ett slagfält, blir också en påminnelse om egna tillkortakommanden.

Snett bakom honom har Maria Friberg placerat en havsörn, på en gång en maktsymbol och en själslig följeslagare. Rovfågeln representerar något okontrollerbart och blir en förstärkning av JB:s frihetslängtan. I landskapet finns villebråd och örnens närvaro för tankarna till falkenering, en sysselsättning som samhällets absoluta toppskikt ägnade sig åt i äldre tid.

Maria Friberg arbetar med antydningar och associationer som drar åt olika håll. I bilden finns en underliggande kritik mot det kortsiktiga tänkandet i vår samtid.

Sophie Allgårdh
Konstkritiker och intendent vid Thielska Galleriet

Maria Friberg (f. 1966 i Malmö), utbildad på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, bor och verkar i Stockholm och Örbyhus. Hon arbetar med fotografi och video och är en av våra mest hyllade konstnärer med soloutställningar både i Sverige och internationellt, på Thielska Galleriet, Moderna Museet, Fotografiska, Santa Barbara Contemporary Arts Forum, Kalifornien, Conner Contemporary Art, Washington DC och Pi Artworks, London. Maria Fribergs verk ingår i samlingarna på Moderna Museet i Stockholm, Kiasma i Helsingfors, Museum of Fine Arts Boston och Denver Art Museum. Hon representeras av Galleri Flach i Stockholm. Maria Friberg visar delar ur serien på LMNO Gallery, Brussel 12/9 – 16/11 2024.

Läs Joachim Berners krönika i Sigtunastiftelsen Magasin

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Maria Fribergs fotografiska verk ”Ärvda drömmar/JB” doneras till Sigtunastiftelsen

Konsten och konstnärerna har sin givna plats på Sigtunastiftelsen. I Rosengårdssalen och Kapellet visas fem utställningar per år, ofta av konstnärer som rör sig i gränslandet mellan konst, kontemplation och Sigtunastiftelsens olika intresseområden. I samband med våra kulturhelger har vi konstnärssamtal och vernissage där alla är välkomna. Därutöver har vi symposier, retreater och andra program med konst och skapande i centrum.

Om du vill veta mer, ta gärna kontakt med Vilma Luostarinen: vilma.luostarinen@sigtunastiftelsen.se

Filed under: by gabriella
Kommentarer inaktiverade för Konst