Profet och timmerman – Ett kyrkospel av Olov Hartman

I Olov Hartmans verk ”Profet och timmerman” möter teater tro, när vi får följa profeten Jonas djupdykning i existentiella frågor om Guds natur och kärlek. Verket som framfördes första gången 1954 är ett av Olov Hartmans första kyrkospel. Nu återuppförs det i Hartmans Studiokyrka av en ensemble från Farsta församling.

Caroline Krook, biskop emerita, introducerar föreställningen.

Medverkande: Benjamin Hagberg, Camilla Hellberg Mushonga, Bengt Einarsson, Tobias Ulfvebrand, Dag Lindberg, Micael Ericson, Arne Johansson.

Föreställningens läng: Cirka 60 minuter

Det är fri entré men då antalet platser är begränsat ber vi dig att förboka plats.

För den som önskar erbjuds en grilltallrik på på Sigtunastiftelsen innan föreställningen. Den serveras 17:30 och förbokas i samband med anmälan.

Kyrkospelet arrangeras i samverkan med Sigtuna Församling.

Lena Forsberg tilldelas Abrahams Barns Pris 2024

Abrahams Barns Pris 2024 tilldelas Lena Forsberg för utställningen Gränsland där hon genom ett omsorgsfullt konsthantverk med autentiska figurer och miljöer levandegör våra gemensamma betydelsebärande berättelser från judendom, kristendom och islam. Via muntligt berättande med gedigen kunskap bygger hon broar för förståelse över kultur- och religionsgränser. 

Abrahams Barns Pris delas ut årligen av Abrahams Barn och Sigtunastiftelsen. Prisutdelningen sker i samband med ”Abrahams Barns Dag” lördag den 16 mars kl 14.00 på Sigtunastiftelsen. Ola Henricsson, universitetslektor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet, föreläser under rubriken ”Berättande sätter elevernas värld i rörelse. Om vikten av muntlig narrativ pedagogik.”

Lena Forsbergs utställning Gränsland visades första gången under åren 2008 till 2009 på Röhsska muséet i Göteborg och var därefter placerad i olika församlingar i Göteborg. Idag har utställningen sin hemvist i Gislaveds pastorat. I form av ett pedagogiskt konsthantverk är Gränsland Lena Forsbergs unika initiativ och idé. Genom ett oförtröttligt engagemang har Lena Forsberg skapat en utställning där hon konkretiserat texter från Torah, Bibeln och Koranen som visar på våra gemensamma berättelser från judendom, kristendom och islam. Med stor omsorg om detaljer har Lena Forsberg från grunden byggt upp historiskt autentiska miljöer och figurer. Hon har genom muntligt berättande, kunskap och med respekt levandegjort Gränsland för olika målgrupper men med ett särskilt fokus på barn och unga. Genom att betona det gemensamma blir berättelserna också allmänmänskliga vilket möjliggör identifikation som skapar empati och förståelse människor emellan.

”Den narrativa pedagogiken är en av hörnstenarna i Abrahams Barns verksamhet där tonvikten ligger på att synliggöra vårt samhälles betydelsebärande berättelser, som vi bland annat finner i de religiösa texterna. Lena Forsberg visar hur man genom berättelsen som metod både får en ökad kunskap och en djupare förståelse för varandra. Det är viktigt att mötas med ödmjukhet och respekt, och i mötet med ”den andre” få vi också möjligheten att upptäcka oss själva. Abrahams Barn vill därför lyfta förebilder som Lena Forsberg, eftersom hon, liksom Abrahams Barn önskar delta i byggandet av ett mer inkluderande samhälle”, säger Elisabet Mattizon Armgard, programsekreterare för Abrahams Barn.


Sigtunastiftelsen och Abrahams Barn
Sigtunastiftelsen vill genom sin verksamhet skapa rum för dialog och gränsöverskridande möten i en miljö och ett sammanhang som utmanar till reflektion kring hela människan. Abrahams Barn är ett verksamhetsområde inom Sigtunastiftelsen, som arbetar med konfliktförebyggande pedagogiska program för skolans alla stadier. Abrahams Barns tre huvudområden omfattar religionskunskap och kulturmöten, språkutveckling samt FN:s konvention om barnets rättigheter. Den narrativa pedagogiken står i centrum. Grunden är berättelsen och berättandet. www.abrahamsbarn.se

För ytterligare pressinformation: Sofia af Geijerstam, kommunikationschef Sigtunastiftelsen. 073 593 55 68; sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se

Pressmeddelande som PDF

Nordisk kulturkonferens

Kulturen och konstens frihet är på olika sätt hotad i vår tid. Det får konsekvenser också för kyrkan som kulturscen. 14 – 15 juni arrangerar Svenska kyrkan, Norske kirkeakademier och Sigtunastiftelsen en nordisk kulturkonferens där vi samtalar och delar erfarenheter om kulturens roll för kyrkan och kyrkans roll för kulturen.

Medverkande:

Cecilia Hansson, författare
Christer Nylander, tidigare riksdagsledamot (L)
Calle Nathansson, chef ABF Stockholm
Erik Hillestad, grundare av Kulturkirken i Oslo
Sven Milltoft, kyrkoherde i Hedvig Eleonora
Kristin Gunleiksruud Raum, Norske kirkeakademier
Caroline Krook, biskop emerita
Dag Lindberg, präst och regissör
Elisabeth Thorsen, pjäsförfattare och präst
Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan Lund
Sara Parkman, musiker
Henning Sommerro, musiker
Petra Carlsson, teolog, Center for Theology, Ecology and Culture
Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen
Marie Starck, kultursekreterare Svenska kyrkan

Konferensen vänder sig i första hand till kulturutövare och personer som arbetar i spänningsfältet mellan kultur och kyrka i Norden. Under två dagar på Sigtunastiftelsen ges möjlighet till erfarenhetsutbyte och teologiskt samtal med förhoppningen att vi tillsammans kan fördjupa samtalet om människans behov av kultur och andlighet.

Värdar för konferensen är

Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen
Marie Starck, kultursekreterare Svenska kyrkan
Erik Hillestad, Kirkelig kulturverkstad
Kristin Gunleiksrud Raaum, Norske kirkeakademier

Konferensen pågår 14 juni 10.00 – 15 juni 16.00. Pris inklusive helpension 3000 kr. 

Nordisk kulturkonferens på Sigtunastiftelsen 14 – 15 juni

14 – 15 juni bjuder Svenska kyrkan, Norske kirkeakademier och Sigtunastiftelsen in till en gemensam kulturkonferens på Sigtunastiftelsen. Valet av plats är ingen slump. I år är det 50 år sedan en liknande konferens anordnades på stiftelsen som bland annat inspirerade till bildandet av Kirkelig kulturverksted (KKV) som blev en viktig förebild för relationen mellan kyrka och kulturliv i hela norden. Under årets nordiska kulturkonferens medverkar bland annat Erik Hillestad, Kirkelig kulturverksted, tidigare kulturministern Amanda Lind, musikerna Sara Parkman och Henning Sommero, Petra Carlsson Redell, professor i systematisk teologi med inriktning på konst och Sven Milltoft, kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling, Stockholm.

Den politiska polariseringen som blivit allt starkare i våra nordiska länder har aktualiserat vikten av att värna konstens och kulturens frihet. Det gäller även i den kyrkliga kontexten. Men vad innebär det rent konkret för kulturutövarna och kyrkan? Vad är det som står på spel? Under två dagar på Sigtunastiftelsen  ges personer som arbetar inom  spänningsfältet kultur och kyrka i norden möjlighet till ett erfarenhetsutbyte och teologiskt samtal kring kulturens roll i kyrkan och kyrkans roll i kulturlivet. Kanske kan man så tillsammans fördjupa samtalet om människans behov av kultur och andlighet?

Värdar för konferensen är Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen, Marie Starck, kultursekreterare Svenska kyrkan, Erik Hillestad, Kirkelig kulturverksted och Kristin Gunleiksrud Raaum, Norske kirkeakademier

Anmälan till konferensen

Nytt nummer av Sigtunastiftelsen Magasin

Vårnumret av Sigtunastiftelsen Magasin har kommit. Om du inte har fått den direkt hem i din brevlåda är du varmt välkommen att hämta en tidning hos oss i vår reception. I vårens nummer kan du bland annat läsa mer om Sigtunas nya pilgrimsled – Sankta Annaleden. Du kan också läsa mer om Dag Hammarskjöld i en intervju med hans brorsbarnbarn, Caroline Hammarskjöld. Dag Hammarskjöld är ju verkligen på tapeten nu i vår med anledning av filmen ”Hammarskjöld” och vi har glädjen att visa en utställning med Dags egna fotografier senare i sommar. Vi önskar er god läsning och en händelserik vår här på Sigtunastiftelsen.

Vårens nummer kan även läsas digitalt som PDF

Mona Henning tilldelas Abrahams Barns Pris 2022

Abrahams Barns Pris delas ut årligen av Abrahams Barn och Sigtunastiftelsen. Prisutdelningen sker i samband med ”Abrahams Barns Dag” lördag den 26 mars kl 14.00 på Sigtunastiftelsen. Charlotte Frycklund, nätpräst i Svenska kyrkan och författare föreläser under rubriken ”Kvinnor från det första testamentet”.

Mona Henning startade förlaget Dar Al-Muna 1984 för att ge ut svenska barnböcker på arabiska och var därmed den första att göra detta i Sverige. Den jordanskfödda förläggaren har nu i snart 40 år gett ut mer än 200 titlar där utbudet utökats med svensk ungdoms- och vuxenlitteratur som översätts till främst arabiska, men även till andra språk. Det började med att Mona Henning, insåg att arabiskspråkiga länder ofta saknar barnboksutgivning som inte har ett pedagogiskt eller religiöst innehåll. De första böckerna som översattes blev därför Gunilla Bergströms Alfons Åberg. Utgivningen når idag både arabisktalande i Sverige och utomlands. Mona Henning har oförtröttligt verkat för att lyfta barnbokens status. I Sverige och arabvärlden deltar hon i bokmässor, besöker skolor och bibliotek och är en stark förkämpe för vikten av att stimulera barns läsning.

– Den narrativa pedagogiken är en av hörnstenarna i Abrahams Barns verksamhet där tonvikten ligger på att synliggöra vårt samhälles betydelsebärande berättelser, som vi bland annat finner i (barn)litteraturen. Genom berättelser skapas identifikation som stärker empatin och dessutom bidrar läsning till språkutveckling, som ger individen möjlighet till en aktiv roll i samhället. Abrahams Barn vill därför lyfta förebilder som Mona Henning, eftersom hon, liksom Abrahams Barn önskar delta i byggandet av ett mer inkluderande samhälle”, säger Elisabet Mattizon Armgard, programsekreterare för Abrahams Barn.

Sigtunastiftelsen och Abrahams Barn
Sigtunastiftelsen vill genom sin verksamhet skapa rum för dialog och gränsöverskridande möten i en miljö och ett sammanhang som utmanar till reflektion kring hela människan. Abrahams Barn är ett verksamhetsområde inom Sigtunastiftelsen, som arbetar med konfliktförebyggande pedagogiska program för skolans alla stadier. Abrahams Barns tre huvudområden omfattar religionskunskap och kulturmöten, språkutveckling samt FN:s konvention om barnets rättigheter. Den narrativa pedagogiken står i centrum. Grunden är berättelsen och berättandet. www.abrahamsbarn.se

För ytterligare pressinformation: Sofia af Geijerstam, kommunikationschef vid Sigtunastiftelsen 073 593 55 68; sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se
www.sigtunastiftelsen.se

Anmäl dig till prisutdelningen Sigtunastiftelsen lördag 26 mars 14.00

 

Existentiell litteraturfestival i Uppsala inleder hösten 2021

Existentiell litteraturfestival arrangeras av Uppsala domkyrka och Sigtunastiftelsen i samverkan med Stadsbiblioteket i Uppsala. Den första festivalen hölls i augusti 2019 och nu ser arrangörerna fram mot att inleda hösten 2021 med en inspirerande och tankeväckande mötesplats, där vi möter ett flertal aktuella författare i samtal och seminarier om samtida, existentiella och angelägna livsfrågor.

Årets festival hålls lördagen den 28 augusti och gästas av bland andra John Ajvide Lindqvist, Lydia Sandgren, Ola Larsmo, Elisabeth Åsbrink, Maria Küchen och David Thurfjell. Orkar vi med demokratin? Vad är en värld utan vänlighet? Naturen som existentiell resurs och Skrivande som försonande kraft är bara några av festivalens frågeställningar och rubriker. Bredden bland de deltagande författarna är stor, såväl stilistiskt som tematiskt.

Dan-Erik Sahlberg, programchef på Sigtunastiftelsen, och Kristin Windolf, kulturansvarig präst i Uppsala domkyrka, är båda mycket glada över att kunna genomföra festivalen på nytt, inte minst efter ett år som slagit hårt mot kulturutövandet i hela landet. Det finns en stark frihetskänsla i att åter igen öppna upp för fysiska träffpunkter kring litteratur och livsfrågor, konstaterar Dan-Erik Sahlberg:

– Med bredden – i både samtalsämnen och författare – visar vi att existentiella frågor inte bara handlar om religion och tro, utan har bäring på vad det innebär att vara människa. För egen del ser jag särskilt fram mot samtalet med David Thurfjell och Tomas Bannerhed om ”Naturen som en existentiell resurs”. Det är något som jag tror att många har upptäckt eller återupptäckt inte minst under pandemin.

– Efter de senaste årens globala kriser tror jag att vi är många som i hög grad ställer oss frågor om vad som är ett autentiskt liv och om vilket samhälle vi lever i. Att då få bjuda in till samtal om litteraturen som tolkande, gestaltande och kritisk röst i vår samtid känns oerhört viktigt, konstaterar Kristin Windolf, som kommer att möta Elisabeth Åsbrink i ett samtal om att gestalta sitt eget liv i hennes bok Övergivenheten.

Kristin Windolf kommer också att ha ett samtal med John Ajvide Lindqvist om hans senaste bok Vänligheten.

Samtalen äger rum i Uppsala domkyrka och på Stadsbiblioteket i Uppsala. Hela programmet till festivalen presenteras på www.existentielllitteraturfestival.se den 14 juni. Biljetter släpps den 1 juli givet att restriktionerna för publika evenemang så tillåter.

För mer information vänligen kontakta:

Sofia af Geijerstam, kommunikationschef Sigtunastiftelsen
sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se 073 593 55 68

Per Svensson, Lotta Lundberg och Ola Larsmo. Vad ska vi ha fiktionen till. Existentiell litteraturfestival, Uppsala 2019. Foto: Hans Tukler

Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2021

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Jennie Dielemans, Henrika Ringbom, Donia Saleh och Wera von Essen. Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen.

 

Jennie Dielemans

Jennie Dielemans (1972-) är författare, manusförfattare, moderator och journalist och har sedan länge även arbetat med folkbildning och samhällelig mobilisering. Hon skriver om sig själv: “Å ena sidan har jag jobbat med väldigt olika saker: skrivit romaner och faktaböcker, utbildat mig till manusförfattare, varit reporter och krönikör, arbetat som researcher och programledare på teve, drivit skrivarverkstäder, jobbat som projektledare i ideell sektor, startat medborgardrivna mötesplatser i olika förorter… Men egentligen håller jag alltid på med samma frågor.”

Jennie Dielemans har skrivit fem böcker, såväl fakta och reportage som skönlitteratur. Hennes debutbok Motstånd (2001), som hon skrev tillsammans med Fredrik Quistbergh, är en reportagebok som tar upp strategier för att göra motstånd och förändra samhället. Boken består av en samling porträtt av unga människor i Sverige idag som delar en stark tro på att man kan förändra samhället, Här berättar antirasister, militanta feminister, djurrättsaktivister och tjejen som startade Sveriges första ungdomsparti för första gången sina egna historier.

Romanen Tackar som frågar (2006) rosades av kritiken och röstades fram till Årets Stockholm läser-bok 2008. Boken skildrar fem familjer från en förort utanför Stockholm, som försöker få livet att gå ihop, men Jennie Dielemans själv vill inte kalla boken för en roman, utan beskriver hon den som ”små historier” och karakteriserar verket som ”lite roligt. Och sorgligt.”: ”Dielemans vet vad hon talar om, hon känner sina gestalter och deras miljöer och hanterar dem med en okomplicerad och djupt sympatisk respekt … Tackar som frågar är en Fisksätraversion av Altman-klassikern Short Cuts.” (Skånska Dagbladet.)

Välkommen till paradiset (2008) är en kritisk reportagebok om den globala turistindustrin som fick ett positivt mottagande och skapade livlig debatt: ”Våra drömmars resmål är en orörd plats, långt borta från vardagens stress. I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.” (Förlagets bokpresentation).

Jennie Dielemans var initiativtagare till och projektledare för Nya Mötesplatser 2014 – 2018, en satsning av Folkets Hus och Parker, där man stöttar uppstarten av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiska utsatta områden runtom i Sverige och skrev 2017 handboken Nyckeln – en handbok i att starta och driva mötesplatser för organisationen Folkets Hus och Parker. Boken försöker besvara de frågor som dyker upp när människor går samman för att starta en medborgardriven mötesplats i sin ort, eller driver en redan befintlig.

Hennes senaste bok Det sista solot (2020), är en roman om hur vi lever våra liv – och hur vi dör – vad är en värdig död? ”En försommarkväll i slutet av 1960-talet kliver den holländske jazztrummisen Sjon Kastelein ur en turnébuss mitt i Stockholm. Han blir förtjust. I staden, den möjliga framtiden, och i Eva, som han träffar samma kväll. Kärleken är stor och tillsammans vill de skapa ett liv, där det är ljuvligt lätt att andas. Sjon friar och Eva blir gravid. Problemet är att Sjon redan har en fru. Och ett barn som just har fötts. Barnen ska bli fler, äktenskapen likaså. Vi följer i spåren av Sjon genom ett Sverige i förändring. Bergsjön, Husby och Hornstull. Jazz och hiphop. Kärlek och svek.” (Förlagets bokpresentation). Romanen är ett eget projekt, men är även ett samarbete med musikern Ane Brun, som i ljudboksversionen bidragit med ett par nya låtar.

”Det sista solot erbjuder det där som litteraturen ibland gör, att få vistas i en annan, främmande värld för en stund. … allra mest imponerad blir jag av den berättartekniska utvecklingen i Det sista solot, av hur den går från det högljudda pladdret till att successivt bli lågmält problematiserande – som om Jennie Dielemans bit för bit demonterade ett altare.” (Svenska Dagbladet)

Jennie Dielemans önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på ett filmmanus för en familjefilm av regissören Maria Blom och sin nästa vuxenroman.

 

Henrika Ringbom

Henrika Ringbom (1962-), är uppväxt i Helsingfors och är en finlandssvensk författare, översättare och journalist. Hon tog en fil. kand. och var sedan under 80-talet verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo 1986-87, som blev ett språkrör för en ung finlandssvensk författargeneration, innan hon 1988 debuterade med sin första diktsamling Båge.

Henrika Ringbom har i eget namn utgivit fem diktsamlingar, två romaner, en poetisk essä och en poetik samt varit redaktör för flera samlingar av finlandssvensk poesi. Hon medverkar även i flera antologier som poet och översättare, bland annat den nya, uppmärksammade antologin Berör och förstör. Dikter för unga, red. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar (2019), och i antologin Men det var hennes kläder – nedslag i den samtida svenskspråkiga kvinnolitteraturen (2002). Hon har även medverkat i brevväxlingen: Poesi med andra ord. En brevväxling om lyrik tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz (2003).

Det är som finlandssvensk poet samt översättare och introduktör av framförallt av finsk poesi Henrika Ringbom är uppmärksammad. Efter sin debut med Båge 1988, har hon gett ut diktsamlingarna Det jag har (1990), Det finns ingen annanstans (1994), Den vita vinthunden (2001), Öar i ett hav som strömmar (2013), vilken nominerades till Runebergspriset 2013, samt senast En röst finns bara när någon hör den (2020): ”Hon är en språkligt avancerad poet som ur ett senmodernistiskt perspektiv skapar visuella bilder av inre och yttre landskap.” (Uppslagsverket Finland.)

Hon har också gett ut två romaner: Martina Dagers längtan (1998) och Sonjas berättelse (2005), en prosadiktsamling Händelser: ur Nya Pressen 1968-1974 : prosadikter (2009), inspirerade av hennes unga läsning av kvällstidningen Nya pressen, samt en uppmärksammad poetisk essä eller reseskildring; Elden leende. Berättelse om en resa till Japan (2016), vilken nominerades till Runebergspriset 2016.

”Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled”

(Schildts & Söderströms författarpresentation.)

Som översättare har Henrika Ringbom översatt både barn- och ungdomsböcker och framförallt finsk poesi till svenska: t.ex. barn- och ungdomsböckerna Ella och utpressaren av Timo Parvela och Granfrönas uppbrott av Erkki K. Kalela och poesi av bland andra Olli-Pekka Tennila, Henrikka Tavi, Mirkka Revola, Markku Paasonen, Saila Susiluotos. 2015 fick hon priset Årets översättning av Sveriges Författarförbund för sin översättning av Henrikka Tavis Hoppet.

Hon har prisats för sitt författarskap av Längmanska kulturfonden 1999 och flerfaldigt prisats av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1991. Hon har två gånger nominerats till ett av Finlands främsta litterära priser Runebergspriset: Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar blev nominerad 2013 och den poetiska essän Elden leende. Berättelse om en resa till Japan 2016. 2017 fick hon Samfundet de nios Karl Vennberg-pris.

Henrika Ringbom önskar på Sigtunastiftelsen skriva på en ny essäsamling; om att skriva och översätta samt läsningar av enskilda författarskap, samt två självbiografiska texter om sina farföräldrar.

 

Donia Saleh

Donia Saleh (1996-) är uppväxt i Uppsala, men har de sista fem åren varit bosatt i Göteborg och arbetat med litteratur. Hon har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand och läser nu statsvetenskap med inriktning på psykologi på Göteborgs Universitet.

Donia Saleh debuterade 2020 med romanen Ya Leila. Kritikerna hyllade romanen och den har precis nominerats till både Borås tidnings debutantpris 2021 och Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris.

Ya Leila handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd av arv, till följd av vår samtid. Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv? (Förlagets bokpresentation.)

I en intervju i Göteborgsposten, menar skribenten Fanny Wijk att Donia Saleh i romanen vill syna den vita medelklassfeminismen. Men recensenter har läst den som en skildring av kulturellt utanförskap. ”– Det gör lite ont hur de läst in sina egna fördomar i mitt verk, säger Donia Saleh.” /—/ ”Vad tror du det beror på? – Att kritikerkåren är väldigt homogen och att de flesta som har recenserat boken är vit medelklass. Det handlar om viljan att kategorisera människor, om att deras egna stereotypa tolkningar kommer först: ”Här har vi en ung tjej som rasifieras, då måste boken utspela sig i orten.”

Donia Saleh lyfter i intervjun fram fler tematiska nycklar till romanen: ”– Mycket handlar om skam och skuld, att känna att man borde stå upp för sig själv, veta vem man är och tydligt säga nej samtidigt som man helt förlorar sig själv till den andra världen.” /—/ ”– Ordet “systerskap” är så himla urvattnat. Det går inte att prata om det om man inte pratar om kollektivet, vilket inte finns i deras gäng. Leila och Amila pratar inte om att de ingår i ett systerskap, men har en stark gemenskap med sina familjer exempelvis, där det på riktigt handlar om att ställa upp för varandra.” (Göteborgsposten.)

Donia Saleh önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på sin andra roman med arbetstiteln ”Röd Galla”.

 

Wera von Essen

Wera von Essen (1986-) är författare och översättare och uppväxt och boende i Stockholm och har bland annat läst litteraturvetenskap.

Som romanförfattare debuterade Wera von Essen 2018 med den mycket uppmärksammade romanen En debutants dagbok, som ansågs vara en generationsroman för åttiotalisterna och belönades med Borås Tidnings debutantpris – med motiveringen ”För en nonchalant och stilsäker berättelse som med dagbokens logik utforskar villkor och gränser för skapande.”.

”Helgen sade mig följande: att jag måste bli helt besatt. Jag måste kapa allt. Jag måste ta mitt eget drama på allra största allvar. Ingenting får vara viktigare än mitt eget drama. Efter att jag hade svimmat i Traneberg ringde Stig och frågade vad blodfullmåne betyder. Han har förstått vad jag är för något. Vi var tysta en lång stund i telefonen. Östermalmarnas ansikten tycktes grimasera i dag, elegant och avmätt. Mitt självtvivel är för starkt. Det trycker på, hårt hårt, kräver att bli övervunnet. Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, »tappa det«.” (Förlagets bokpresentation)

Boken hyllades av kritikerna:

Att läsa Wera von Essens En debutants dagbok är att smälta samman med det intellektuella, andliga, utfattiga, ayahuascadrickande, deprimerade och smärtsamt klarsynta dagboksjaget. Betyg 5 av 5!” (Dagens Nyheter)

”Är det en idéroman om skapandet? En utvecklingsroman om att hitta sin röst? En framtida klassiker? Åttiotalisternas stora generationsroman?” (Borås Tidning)

Wera von Essens andra roman Våld och nära samtal (2020), har också fått stor uppmärksamhet: ”Det finns en behärskad kraft i det suggestiva och rytmiskt synkoperade språket … ett sällsynt intressant författarskap i vardande.” (Aftonbladet)

”I sin sorg över kontaktlösheten i världen tar hon fyrans buss genom staden. I den finns älskare som slår på rätt sätt, psykoanalys, hotelljobb, kyrka. Där finns en växande tro och en längtan efter att ge sig själv fullkomligt. Wera von Essen har skrivit en suggestiv roman om smärta och andlig kamp, om perversionens förhållande till det heliga och om relationer i en tid där kärleken tycks lysa med sin frånvaro.” (Förlagets bokpresenatation.)

I romanen gestaltas en ung kvinna och hennes andliga resa mot katolicismen i ett samtida Stockholm, som kastas och vacklar mellan sexuellt begär, passion och kyskhet, tvång och frihet, styrka och svaghet, tro och tvivel, synd och nåd och tar upp katolicismens både erotiska och underkastande aspekter, Guds gränslösa kärlek och det mörker vi alla bär inom oss. (Signumpodden)

Wera von Essen säger själv om sitt skrivande: ”Jag har alltid skrivit och läst och alltid haft svårt att förstå skillnaden mellan liv och litteratur och verklighet. Jaget och jagets gränser. Och jag har alltid uppfunnit narrativ. Jag tog ofta livet av karaktärer. Det var en utdrivningsprocess. Jag skrev om det som i inte fick hända. Det gav ett vittne också. Jag tänker att litteraturen är en hemlig lycka. Den blir till i mellanrum och på platser där den inte ska finnas. Jag tror att jag i dagboken (Wera von Essens debut ”En debutants dagbok”, Modernista förlag) ville skriva om tillstånd som inte får finnas. Dagboken var terapeutisk men också jättefarlig. Den åt ju mitt liv. Den tog över. Det är väl en del av att skriva, att förstå de krafterna. Jag hade velat skriva så länge och plötsligt gick det.” (Readligion)

Som översättare har Wera von Essen översatt två böcker från portugisiska: Kroppsligheten av J. P. Cuenca (2016) och Brev i urval av Clarice Lispector (2020). Hon har även skrivit om Noveller av Jane Mansfield (2019) och medverkar i antologin Nymfen vaknar och hjärtat är svart (Texter ur Pralin magasin 2020).

 

Tidigare program

Tidigare program

Här kan du ladda ned och se tidigare program som varit på Sigtunastiftelsen.