Symposium: Samskapa och ge rum åt livet i destruktionens tid

1962 skrev Rachel Carson boken Silent Spring, en varningsklocka som aktiverade en ny miljömedvetenhet. Tänk om vi kunde skapa en nästa årstid i jordens historia, både kultivera nytt liv och låta ge rum för liv i alla dess former; kultur, natur, kreativitet och ande.

I dagens samhälle har vi stort fokus på den artificiella världen. Vi frågar oss: Vilken är den fulla potentialen i artificiell intelligens? Alltsedan 2020 finns mer artificiellt skapad än levande materia på jorden. Men det finns en annan värld; den levande världen. Den fungerar väsensskilt annorlunda än den artificiella, och när vi lär oss samarbeta med den blir en annan framtid möjlig.

I början av 1900-talet, när bl.a. Sigtunastiftelsen skapades, fanns fortfarande en stor tro på människans möjligheter att kultivera och förändra, både sig själv, kulturen, tekniken och samhället, och den vilda naturen var en källa för konst, kultur och ande. Från 1960-talet och fram till början på 2000-talet fanns fortfarande denna tro på att skapa och förändra, men med nya allvarligare förtecken efter två världskrig, kärnvapen och miljöförstöring. Idag, när dystopier och AI i allt högra grad påverkar våra tankemönster, kultur, teknik och samhälle, måste vi tillåta oss att fråga oss: Vilken är den inneboende potentialen i den levande världen; hos människan, i den mer än mänskliga livskraften, i livets skönhet och värdighet? Vilka är människans möjligheter att skapa och kultivera liksom låta ge rum för ett gott liv?

Hur har det sett ut i historien, hur ser det andliga nutidsläget ut och vad tänks och görs idag för att en sådan verklighet skulle kunna fungera rent praktiskt? Vilken teknik, kultur och vilka samhällsidéer, platser och projekt skapas och tänks idag som bidrar till liv?