Så anpassar Sigtunastiftelsen verksamheten efter gällande regler

Din trygghet är vår första prioritet och vi följer Folkhälsomyndighetens regler och rekommendationer med största noggrannhet. För att undvika smittspridning av covid-19 uppmanar vi även dig som gäst att endast besöka oss om du känner dig fullt frisk. Om du har några frågor eller funderingar inför ditt besök är du alltid välkommen att höra av dig. 08 592 589 00 eller info@sigtunastiftelsen.se

Hotell
Under rådande omständigheter har vi skärpt våra städrutiner i samtliga lokaler. Vi uppmanar våra gäster att hålla avstånd och vi har handsprit tillgänglig i alla gemensamma utrymmen.

Mer information om vårt hotell

Kontakt: 08 592 589 00 eller info@sigtunastiftelsen.se

Restaurang

Matsalen är möblerad med väl tilltagna avstånd mellan borden och vi välkomnar upp till 8 personer i varje sällskap.  Under rådande omständigheter ber vi dig att alltid boka bord före ankomst så att vi kan välkomna er på bästa sätt.

Mer information om vår restaurang

Bordsbokning: 08 592 589 00 eller info@sigtunastiftelsen.se

Konferenser
Konferenser och kurser räknas som ”slutet sällskap” vilket gör att vi kan välkomna grupper på fler än 8 personer. Sigtunastiftelsen har många rymliga lokaler där vi anpassar möbleringen så gruppen ges möjlighet att hålla trygga avstånd till varandra. Vår största lokal Stora salen rymmer 80 personer med corona-anpassad möblering. Under måltider gäller alltid regeln för restaurang med max 8 personer vid varje bord.

Mer information om vår konferensverksamhet

Konferensbokning: bokningen@sigtunastiftelsen.se eller 08 592 589 19

Kulturevenemang
Platser till höstens kulturprogram släpps den 16 augusti. För programändringar hänvisar vi till respektive evenemang i vårt kalendarium.

Till kalendariet

För frågor och ytterligare information kontakta program@sigtunastiftelsen.se eller ring
08 592 589 85 måndag – torsdag 9.00 – 14.00 eller fredag 9.00 – 12.00

Retreater
Platser till höstens retreater släpps den 16 augusti.

Mer information om våra retreater

För frågor och ytterligare information mejla program@sigtunastiftelsen.se eller ring
08 592 589 85 måndag – torsdag 9.00 – 14.00 eller fredag 9.00 – 12.00

Andakt och meditationer
Sigtunastiftelsen välkomnar upp till 8 personer till den middagsbön som ges i kapellet vardagar 12.00 – 12.10. (Under sommaren har vi ett uppehåll för våra middagsböner.)
Vår morgonmeditation i Kryptan är stängd tillsvidare.

Bibliotek & arkiv
Biblioteket har begränsat sina öppettider till onsdagar 10.00 – 17.00
Arkivet har öppet enligt överenskommelse.

Mer information om bibliotek och arkiv

Kontakt till biblioteket: bibliotek@sigtunastiftelsen.se eller 08 592 589 06
Kontakt till arkivet: klipparkiv@sigtunastiftelsen.se eller 08 592 589 09

Existentiell Litteraturfestival

Välkommen till Existentiell litteraturfestival – en festival där vi genom litteraturen ges möjlighet att reflektera kring våra livsfrågor. Tillsammans med aktuella författare lyfter vi frågor om döden, livet och meningen med alltihopa, möts i tro och otro, människa till människa, i mellanrummet mellan plats och tid.

Existentiell litteraturfestival arrangeras för andra gången av Uppsala domkyrka och Sigtunastiftelsen i samverkan. Festivalen äger rum i Uppsala domkyrka och Stadsbiblioteket i Uppsala lördagen den 28 augusti. Utöver detta arrangeras även ett symposium för de inbjudna författarna på Sigtunastiftelsen och en litterär gudstjänst i Uppsala domkyrka söndagen den 29 augusti.

Bland årets medverkande möter du bland andra Agneta Pleijel, Ola Larsmo, Tomas Bannerhed, John Ajvide Lindqvist, Lotta Lundberg, Anita Goldman, Antje Jackelén, Alva Dahl, Maria Küchen och David Thurfjell.

 

Sibiriens ängel Elsa var en av Sigtunastiftelsens första författare

I år är det hundra år sedan Elsa Brändström, även kallad Sibiriens ängel, kom till Sigtunastiftelsen för att skriva sin bok Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, en skildring av hennes upplevelser av Sibiriens fångläger under första världskriget. Idag på Internationella kvinnodagen är det intressant att konstatera att hon faktiskt var en av de första i en lång rad av författare som valde att komma till Sigtunastiftelsen för att hitta tid och ro för sitt skrivande.

Elsa Brändström-Ulich, (1888–1948) föddes i St. Petersburg, där hennes far var militärattaché vid svenska ambassaden. Familjen flyttade kort därefter tillbaka till Sverige. Elsa fick sin skolgång i Linköping och studerade sedan till lärarinna i Stockholm. När familjen senare flyttade tillbaka till Sankt Petersburg, där fadern fått tjänst som svenskt sändebud, flyttade Elsa med.

Efter att första världskriget brutit ut genomgick Elsa en kort utbildning till krigssjuksköterska. Därefter arbetade hon först på ett krigssjukhus i hemstaden och sedan på de tåg som transporterade krigsskadade fångar mellan Ryssland och Tyskland. Hon kom senare att arbeta för Röda korset, med tjänstgöring vid fånglägren i Sibirien. Med risk för sitt eget liv och sin hälsa lade hon ned ett stort engagemang för de krigsskadade fångar som hon mötte. Hon ingav fångarna hopp och när allt hopp var ute ingav hon dem ändå lugn genom löfte att ta hand om deras barn om de inte själva skulle återvända. De gav henne tillnamnet Sibiriens ängel.

I år är det 100 år sedan Elsa Brändström kom till Sigtunastiftelsen för att samla sina upplevelser från kriget i en bok. Hon återvände senare till Stiftelsen som föreläsare. Ett dedicerat exemplar av boken, Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, finns bevarat i Sigtunastiftelsen bibliotek. Elsas bok utmärker sig från andra samtida, och mer subjektiva, krigsskildringar genom att Elsa gav röst åt de utsatta människor hon hade mött under sin tid som krigssjuksköterska.

”Man såg många små bara fötter trampa den kalla snön, många små blåfrusna darrande varelser på varje station, där tåget stannade, ropa efter mor. Var hon fanns, visste ingen, men vad hon kände visste alla de mödrar, som själva sökte sina barn och blott kunde stilla sin oro genom att trycka de främmande ensamma barnen, som gräto omkring dem, till sitt bröst.”  (Brändström 1921, s. 88)

Intäkterna från boken och från en föreläsningsserie som Elsa höll i USA gav henne medel till att dels starta ett vilohem för tidigare krigsfångar, dels ett barnhem för barnen till de krigsfångar som aldrig kom tillbaka från lägret i Sibirien – precis som hon tidigare hade lovat deras fäder. Elsa fortsatte sitt humanitära arbete i USA, dit hon på 30-talet flyttade med sin familj. I kölvattnet efter andra världskrigets hjälpte hon flyktingar från Tyskland och Skandinavien att få amerikanska uppehållstillstånd.

För sina arbetsinsatser under första världskriget tilldelades Elsa Brändström flera utmärkelser, bl.a. Serafimermedaljen, Svenska Röda Korsets guldmedalj, Florence Nightingale-medaljen, samt Illis Quorum. Hon kom även att utses till hedersdoktor vid ett flertal lärosäten i Europa, däribland Uppsala universitet. Upprepade gånger ska Elsa också ha var påtänkt för Nobels fredspris. Det hann dock aldrig bli aktuellt. Den 4 mars 1948 avled Elsa Brändström av bröstcancer, strax innan sin 60-årsdag. Hennes grav återfinns på Norra begravningsplatsen i Solna.

Elsa Brändström och Manfred Björkquist i Rosengården 1921. Då hon arbetade på sin bok ”Bland fångar och fria”.

Digitala källor (samtliga hämtade 2021-03-07):

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17118

https://www.skbl.se/sv/artikel/ElsaBrandstrom

https://sv.wikipedia.org/wiki/Elsa_Br%C3%A4ndstr%C3%B6m

Tryckt källa:

Brändström, Elsa. Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920 Stockholm: P.A. Norstedt & Söner, 1921, s. 88

Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2021

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Jennie Dielemans, Henrika Ringbom, Donia Saleh och Wera von Essen. Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen.

 

Jennie Dielemans

Jennie Dielemans (1972-) är författare, manusförfattare, moderator och journalist och har sedan länge även arbetat med folkbildning och samhällelig mobilisering. Hon skriver om sig själv: “Å ena sidan har jag jobbat med väldigt olika saker: skrivit romaner och faktaböcker, utbildat mig till manusförfattare, varit reporter och krönikör, arbetat som researcher och programledare på teve, drivit skrivarverkstäder, jobbat som projektledare i ideell sektor, startat medborgardrivna mötesplatser i olika förorter… Men egentligen håller jag alltid på med samma frågor.”

Jennie Dielemans har skrivit fem böcker, såväl fakta och reportage som skönlitteratur. Hennes debutbok Motstånd (2001), som hon skrev tillsammans med Fredrik Quistbergh, är en reportagebok som tar upp strategier för att göra motstånd och förändra samhället. Boken består av en samling porträtt av unga människor i Sverige idag som delar en stark tro på att man kan förändra samhället, Här berättar antirasister, militanta feminister, djurrättsaktivister och tjejen som startade Sveriges första ungdomsparti för första gången sina egna historier.

Romanen Tackar som frågar (2006) rosades av kritiken och röstades fram till Årets Stockholm läser-bok 2008. Boken skildrar fem familjer från en förort utanför Stockholm, som försöker få livet att gå ihop, men Jennie Dielemans själv vill inte kalla boken för en roman, utan beskriver hon den som ”små historier” och karakteriserar verket som ”lite roligt. Och sorgligt.”: ”Dielemans vet vad hon talar om, hon känner sina gestalter och deras miljöer och hanterar dem med en okomplicerad och djupt sympatisk respekt … Tackar som frågar är en Fisksätraversion av Altman-klassikern Short Cuts.” (Skånska Dagbladet.)

Välkommen till paradiset (2008) är en kritisk reportagebok om den globala turistindustrin som fick ett positivt mottagande och skapade livlig debatt: ”Våra drömmars resmål är en orörd plats, långt borta från vardagens stress. I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.” (Förlagets bokpresentation).

Jennie Dielemans var initiativtagare till och projektledare för Nya Mötesplatser 2014 – 2018, en satsning av Folkets Hus och Parker, där man stöttar uppstarten av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiska utsatta områden runtom i Sverige och skrev 2017 handboken Nyckeln – en handbok i att starta och driva mötesplatser för organisationen Folkets Hus och Parker. Boken försöker besvara de frågor som dyker upp när människor går samman för att starta en medborgardriven mötesplats i sin ort, eller driver en redan befintlig.

Hennes senaste bok Det sista solot (2020), är en roman om hur vi lever våra liv – och hur vi dör – vad är en värdig död? ”En försommarkväll i slutet av 1960-talet kliver den holländske jazztrummisen Sjon Kastelein ur en turnébuss mitt i Stockholm. Han blir förtjust. I staden, den möjliga framtiden, och i Eva, som han träffar samma kväll. Kärleken är stor och tillsammans vill de skapa ett liv, där det är ljuvligt lätt att andas. Sjon friar och Eva blir gravid. Problemet är att Sjon redan har en fru. Och ett barn som just har fötts. Barnen ska bli fler, äktenskapen likaså. Vi följer i spåren av Sjon genom ett Sverige i förändring. Bergsjön, Husby och Hornstull. Jazz och hiphop. Kärlek och svek.” (Förlagets bokpresentation). Romanen är ett eget projekt, men är även ett samarbete med musikern Ane Brun, som i ljudboksversionen bidragit med ett par nya låtar.

”Det sista solot erbjuder det där som litteraturen ibland gör, att få vistas i en annan, främmande värld för en stund. … allra mest imponerad blir jag av den berättartekniska utvecklingen i Det sista solot, av hur den går från det högljudda pladdret till att successivt bli lågmält problematiserande – som om Jennie Dielemans bit för bit demonterade ett altare.” (Svenska Dagbladet)

Jennie Dielemans önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på ett filmmanus för en familjefilm av regissören Maria Blom och sin nästa vuxenroman.

 

Henrika Ringbom

Henrika Ringbom (1962-), är uppväxt i Helsingfors och är en finlandssvensk författare, översättare och journalist. Hon tog en fil. kand. och var sedan under 80-talet verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo 1986-87, som blev ett språkrör för en ung finlandssvensk författargeneration, innan hon 1988 debuterade med sin första diktsamling Båge.

Henrika Ringbom har i eget namn utgivit fem diktsamlingar, två romaner, en poetisk essä och en poetik samt varit redaktör för flera samlingar av finlandssvensk poesi. Hon medverkar även i flera antologier som poet och översättare, bland annat den nya, uppmärksammade antologin Berör och förstör. Dikter för unga, red. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar (2019), och i antologin Men det var hennes kläder – nedslag i den samtida svenskspråkiga kvinnolitteraturen (2002). Hon har även medverkat i brevväxlingen: Poesi med andra ord. En brevväxling om lyrik tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz (2003).

Det är som finlandssvensk poet samt översättare och introduktör av framförallt av finsk poesi Henrika Ringbom är uppmärksammad. Efter sin debut med Båge 1988, har hon gett ut diktsamlingarna Det jag har (1990), Det finns ingen annanstans (1994), Den vita vinthunden (2001), Öar i ett hav som strömmar (2013), vilken nominerades till Runebergspriset 2013, samt senast En röst finns bara när någon hör den (2020): ”Hon är en språkligt avancerad poet som ur ett senmodernistiskt perspektiv skapar visuella bilder av inre och yttre landskap.” (Uppslagsverket Finland.)

Hon har också gett ut två romaner: Martina Dagers längtan (1998) och Sonjas berättelse (2005), en prosadiktsamling Händelser: ur Nya Pressen 1968-1974 : prosadikter (2009), inspirerade av hennes unga läsning av kvällstidningen Nya pressen, samt en uppmärksammad poetisk essä eller reseskildring; Elden leende. Berättelse om en resa till Japan (2016), vilken nominerades till Runebergspriset 2016.

”Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled”

(Schildts & Söderströms författarpresentation.)

Som översättare har Henrika Ringbom översatt både barn- och ungdomsböcker och framförallt finsk poesi till svenska: t.ex. barn- och ungdomsböckerna Ella och utpressaren av Timo Parvela och Granfrönas uppbrott av Erkki K. Kalela och poesi av bland andra Olli-Pekka Tennila, Henrikka Tavi, Mirkka Revola, Markku Paasonen, Saila Susiluotos. 2015 fick hon priset Årets översättning av Sveriges Författarförbund för sin översättning av Henrikka Tavis Hoppet.

Hon har prisats för sitt författarskap av Längmanska kulturfonden 1999 och flerfaldigt prisats av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1991. Hon har två gånger nominerats till ett av Finlands främsta litterära priser Runebergspriset: Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar blev nominerad 2013 och den poetiska essän Elden leende. Berättelse om en resa till Japan 2016. 2017 fick hon Samfundet de nios Karl Vennberg-pris.

Henrika Ringbom önskar på Sigtunastiftelsen skriva på en ny essäsamling; om att skriva och översätta samt läsningar av enskilda författarskap, samt två självbiografiska texter om sina farföräldrar.

 

Donia Saleh

Donia Saleh (1996-) är uppväxt i Uppsala, men har de sista fem åren varit bosatt i Göteborg och arbetat med litteratur. Hon har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand och läser nu statsvetenskap med inriktning på psykologi på Göteborgs Universitet.

Donia Saleh debuterade 2020 med romanen Ya Leila. Kritikerna hyllade romanen och den har precis nominerats till både Borås tidnings debutantpris 2021 och Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris.

Ya Leila handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd av arv, till följd av vår samtid. Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv? (Förlagets bokpresentation.)

I en intervju i Göteborgsposten, menar skribenten Fanny Wijk att Donia Saleh i romanen vill syna den vita medelklassfeminismen. Men recensenter har läst den som en skildring av kulturellt utanförskap. ”– Det gör lite ont hur de läst in sina egna fördomar i mitt verk, säger Donia Saleh.” /—/ ”Vad tror du det beror på? – Att kritikerkåren är väldigt homogen och att de flesta som har recenserat boken är vit medelklass. Det handlar om viljan att kategorisera människor, om att deras egna stereotypa tolkningar kommer först: ”Här har vi en ung tjej som rasifieras, då måste boken utspela sig i orten.”

Donia Saleh lyfter i intervjun fram fler tematiska nycklar till romanen: ”– Mycket handlar om skam och skuld, att känna att man borde stå upp för sig själv, veta vem man är och tydligt säga nej samtidigt som man helt förlorar sig själv till den andra världen.” /—/ ”– Ordet “systerskap” är så himla urvattnat. Det går inte att prata om det om man inte pratar om kollektivet, vilket inte finns i deras gäng. Leila och Amila pratar inte om att de ingår i ett systerskap, men har en stark gemenskap med sina familjer exempelvis, där det på riktigt handlar om att ställa upp för varandra.” (Göteborgsposten.)

Donia Saleh önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på sin andra roman med arbetstiteln ”Röd Galla”.

 

Wera von Essen

Wera von Essen (1986-) är författare och översättare och uppväxt och boende i Stockholm och har bland annat läst litteraturvetenskap.

Som romanförfattare debuterade Wera von Essen 2018 med den mycket uppmärksammade romanen En debutants dagbok, som ansågs vara en generationsroman för åttiotalisterna och belönades med Borås Tidnings debutantpris – med motiveringen ”För en nonchalant och stilsäker berättelse som med dagbokens logik utforskar villkor och gränser för skapande.”.

”Helgen sade mig följande: att jag måste bli helt besatt. Jag måste kapa allt. Jag måste ta mitt eget drama på allra största allvar. Ingenting får vara viktigare än mitt eget drama. Efter att jag hade svimmat i Traneberg ringde Stig och frågade vad blodfullmåne betyder. Han har förstått vad jag är för något. Vi var tysta en lång stund i telefonen. Östermalmarnas ansikten tycktes grimasera i dag, elegant och avmätt. Mitt självtvivel är för starkt. Det trycker på, hårt hårt, kräver att bli övervunnet. Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, »tappa det«.” (Förlagets bokpresentation)

Boken hyllades av kritikerna:

Att läsa Wera von Essens En debutants dagbok är att smälta samman med det intellektuella, andliga, utfattiga, ayahuascadrickande, deprimerade och smärtsamt klarsynta dagboksjaget. Betyg 5 av 5!” (Dagens Nyheter)

”Är det en idéroman om skapandet? En utvecklingsroman om att hitta sin röst? En framtida klassiker? Åttiotalisternas stora generationsroman?” (Borås Tidning)

Wera von Essens andra roman Våld och nära samtal (2020), har också fått stor uppmärksamhet: ”Det finns en behärskad kraft i det suggestiva och rytmiskt synkoperade språket … ett sällsynt intressant författarskap i vardande.” (Aftonbladet)

”I sin sorg över kontaktlösheten i världen tar hon fyrans buss genom staden. I den finns älskare som slår på rätt sätt, psykoanalys, hotelljobb, kyrka. Där finns en växande tro och en längtan efter att ge sig själv fullkomligt. Wera von Essen har skrivit en suggestiv roman om smärta och andlig kamp, om perversionens förhållande till det heliga och om relationer i en tid där kärleken tycks lysa med sin frånvaro.” (Förlagets bokpresenatation.)

I romanen gestaltas en ung kvinna och hennes andliga resa mot katolicismen i ett samtida Stockholm, som kastas och vacklar mellan sexuellt begär, passion och kyskhet, tvång och frihet, styrka och svaghet, tro och tvivel, synd och nåd och tar upp katolicismens både erotiska och underkastande aspekter, Guds gränslösa kärlek och det mörker vi alla bär inom oss. (Signumpodden)

Wera von Essen säger själv om sitt skrivande: ”Jag har alltid skrivit och läst och alltid haft svårt att förstå skillnaden mellan liv och litteratur och verklighet. Jaget och jagets gränser. Och jag har alltid uppfunnit narrativ. Jag tog ofta livet av karaktärer. Det var en utdrivningsprocess. Jag skrev om det som i inte fick hända. Det gav ett vittne också. Jag tänker att litteraturen är en hemlig lycka. Den blir till i mellanrum och på platser där den inte ska finnas. Jag tror att jag i dagboken (Wera von Essens debut ”En debutants dagbok”, Modernista förlag) ville skriva om tillstånd som inte får finnas. Dagboken var terapeutisk men också jättefarlig. Den åt ju mitt liv. Den tog över. Det är väl en del av att skriva, att förstå de krafterna. Jag hade velat skriva så länge och plötsligt gick det.” (Readligion)

Som översättare har Wera von Essen översatt två böcker från portugisiska: Kroppsligheten av J. P. Cuenca (2016) och Brev i urval av Clarice Lispector (2020). Hon har även skrivit om Noveller av Jane Mansfield (2019) och medverkar i antologin Nymfen vaknar och hjärtat är svart (Texter ur Pralin magasin 2020).

 

Sigtunastiftelsens författarsamtal under bokmässan 2020

I år blev det som vi alla vet ingen vanlig bokmässa i Göteborg. Mässvimlet byttes mot en digital variant, där författare fick möta sin publik via skärmen. Sigtunastiftelsen var precis som tidigare år medarrangör vid scenen Se människan där vi bland annat fick möta Alex Schulman, Kjell Westö, Elisabeth Åsbrink och Agneta Pleijel.

Se Sigtunastiftelsens samtal från Bokmässan

Författaren Linda Alexandersson tilldelas Bibelpriset 2019

Svenska Bibelsällskapets har i samarbete med Sigtunastiftelsen tilldelat författaren Linda Alexandersson årets bibelpris. Motiveringen för Bibelpriset 2019 lyder:

”Lättillgängligt, pedagogiskt och väl förankrat i bibelforskningen, men alltid med fokus på vad Bibeln har att säga i dag, har Linda Alexandersson genom böcker och bibelkommentarer levandegjort Bibelns texter för barn, ungdomar, och vuxna – nysvenskar såväl som svenskfödda.”

– Jag blir både glad och rörd! Det är en ära att få ta emot ett sådant fint pris och en bekräftelse på att någon har sett det jag har gjort. Jag blir samtidigt ödmjuk när jag ser vilka de tidigare pristagarna är – Kerstin Ekman, Ylva Eggehorn…, säger Linda Alexandersson i en kommentar.

Linda Alexandersson, 42 år, är pastor och föreståndare i Equmeniakyrkan i Arvika. Hon har en diger bokproduktion på runt 20 titlar och är bland annat känd för boken Bibeln på 48 sidor. I våras gavs Vägen, sanningen och livet ut, en grundkurs i kristen tro. I augusti kom en femte bibelkommentar, denna gång till Matteusevangeliet. Linda vill skriva om Bibeln och tro på ett lättillgängligt sätt, det ska vara roligt och spännande att läsa.

Personligen läste hon inte en enda roman under de åtta år hon arbetade med bibelkommentarerna. All eventuell lästid ägnade hon åt att plöja bibelkommentarer och böcker om bibelforskning – inspirerande läsning tycker Linda som velat vara väl förberedd inför sitt eget skrivande. Och där har hon en tydlig ståndpunkt.

– Jag skriver framför allt böcker som jag tycker behövs och saknas!

Linda beskriver översättningsarbetet som en spännande process som format både den svenska och persiska utgåvan i ett slags korsbefruktning.

– Vi har suttit i sofforna och arbetat flera stycken hemma i mitt vardagsrum, med massor av datorer i gång. Det har varit väldigt roligt och kreativt. Vi har hela tiden kunnat bolla frågor och funderingar som har dykt upp.

Huvudöversättarna till persiska är Samira Kazemi och Hamidreza Sfereizy. Hamidreza är papperslös och befann sig under våren i Frankrike.

– Han har översatt för hand, fotograferat och skickat texten via sin mobiltelefon så att andra kunde skriva in texten i datorn, berättar Linda.

Linda Alexandersson tar emot Bibelpriset på Bibelsällskapet i Uppsala den 28 november. På kvällen är allmänheten välkommen till en kulturkväll med författarsamtal mellan Linda Alexandersson och Anders Göranzon under rubriken ”Du är min bror nu – Flyktingvågen, väckelsen och vägen vidare”. Kulturevenemanget äger rum kl 19.00 i Pingstkyrkan i Uppsala, S:t Persgatan 9. Tolkning till arabiska och persiska kommer att erbjudas.

Mer om Bibelpriset

Bibelpriset instiftades 2004 med anledning av den världsvida bibelsällskapsrörelsens 200-årsjubileum. Priset utdelas årligen till en person ”verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv, som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd”.

Tidigare pristagare är Kerstin Ekman (2004), Anders Piltz (2005), Ylva Eggehorn (2006), Christer Åsberg (2007), Mikael Hansson (2008), Sven-David Sandström (2010), Michel Östlund (2011), Åsa Larsson (2012), Kristian Lundberg (2013), Niklas Rådström (2014), Ylva Q Arkvik (2015), Tomas Sjödin (2016) , Bengt Johansson (2017) och Maria Küchen (2018).

Priset består av ett originalkonstverk med anknytning till Bibeln samt en Jubileumsbibel med Rembrandtillustrationer. Pristagaren får också ett stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen. Stipendiet är avsett för skapande verksamhet med anknytning till Bibeln. Pristagaren får dessutom utdela en ytterligare skaparvecka på Sigtunastiftelsen som uppmuntran till en person inom det egna skrået. Stipendierna delas ut i samverkan mellan Sigtunastiftelsen och Svenska Bibelsällskapet.

För närmare information om Bibelpriset och Svenska Bibelsällskapet kontakta generalsekreterare Anders Göranzon, 018-18 63 33, 079-585 99 05, anders.goranzon@bibeln.se

Pressbild, Linda Alexandersson  Foto: Martin Hugne

 

 

 

Se Sigtunastiftelsens samtal från bokmässan i Göteborg

Sigtunastiftelsen medverkar sedan flera år tillbaka vid scenen Se Människan under bokmässan i Göteborg. I är vi medarrangör till flera spännande författarsamtal som alla som har entrébiljett till bokmässan kan ta del av. Samtalen kommer även att spelas och publiceras på Sigtunastiftelsens hemsida. Vi ser fram emot att träffa er i Göteborg 26 – 29 september.

Sigtunastiftelsens program under bokmässan

Det Existentiella rummet – Kerstin Dillmar och Lars Björklund
Torsdag 26 september 13.00 – 13.20
Varför känner vi oss besvikna över livet trots att vi aldrig fått löfte om att det skulle bli annorlunda? Lars Björklund och Kerstin Dillmar samtalar med Brita Häll om sin bok Rum för livet.

I samverkan med Argument Förlag

Kampen för rättvisa – Bryan Stevenson och Alf Linderman
Torsdag 26 september 16.00 – 16.20
Bryan Stevenson har kallats för USA:s unge Nelson Mandela. Den fattiga uppväxten i den segregerade södern ledde honom till att bli advokat. Ett av hans första fall var Walter McMillian, en svart man, oskyldigt dömd till döden för mord. Bryan Stevenson samtalar med Alf Linderman om sin bok Riggad sanning.

I samverkan med Libris förlag

Är det möjligt att bryta med sina föräldrar – Leonora Christina Skov och Caroline Krook
Fredag 27 september 10.00 – 10.20
Leonora Christina Skov är aktuell med självbiografiska romanen Den som lever stilla, som tilldelats Danmarks motsvarighet till Augustpriset. Den handlar om att växa upp och försöka göra allt rätt för att bli älskad, och om att komma ut som lesbisk och förskjutas av sina föräldrar. Författaren talar med Caroline Krook.

Vem dödade bambi? – Monika Fagerholm i samtal med Dan-Erik Sahlberg
Fredag 27 september 9.30 – 9.50
Monika Fagerholm talar med Dan-Erik Sahlberg om sin roman Efter rymdimperiet, om tvillingflickorna Linn och Liv. Liv hittas död och samhället skakas av en gängvåldtäkt utförd av fyra killar från goda familjer. När en av dem vill bekänna ser vänner och föräldrar till att det hela tystas ner.

I samverkan med Albert Bonniers Förlag

 

Den andra dödssynden – Jan Guillou  i samtal med Caroline Krook
Fredag 27 september 18.30 – 18.50

Jan Guillou samtalar med Caroline Krook om den nionde delen romansviten Det stora århundradet. Nu är det åttiotal. Den tid då, enligt författaren, rikedom, självförverkligande och framgång blir de viktigaste elementen i en människas liv.

I samverkan med Piratförlaget

Eternitfasadernas land – Torbjörn Flygt i samtal med Dan-Erik Sahlberg
Lördag 28 september 11.30 – 11.50

I nya romanen Släkte har Torbjörn Flygt skrivit ett kammarspel från Sveriges baksida, från slättlandens, bilvrakens, missbrukets, småkriminalitetens och eternitfasadernas land, en sida vi helst vänder bort blicken från. Han samtalar med Dan-Erik Sahlberg.

I samverkan med Natur & Kultur

Svenska hjältinnor – Anna Nordlund, Colette van Luik och Antje Jackelén i samtal med Alf Linderman
Lördag 28 september 12.30 – 12.50

I barnboken Svenska hjältinnor skildras hundra kvinnor som på olika sätt förbättrat världen, hjälpt sina medmänniskor och uträttat andra storverk. Både historiska personer och livs levande hjältinnor. Anna Nordlund och Colette van Luik talar med Alf Linderman. Medverkar gör också ärkebiskop Antje Jackelén, en av bokens hjältinnor.

I samverkan med Bokförlaget Max Ström

 

Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2019

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937 och under de år som stipendiet utdelats har många av 1900-talets stora författare vistats på Sigtunastiftelsen. Stipendiet som innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen har i år gått till Inger Edelfeldt, Christine Falkenland, Josefine Holmström och John Swedenmark.

 

Inger Edelfeldt
Inger Edelfeldt (1956-) är författare, illustratör, översättare, dramatiker och bildkonstnär, uppväxt i Hässelby Gård och bosatt i Stockholm. Inger Edelfeldt har skrivit uppåt ett fyrtiotal verk och rör sig obehindrat mellan olika genrer: romaner, noveller, dikter, barn- och ungdomsböcker, seriealbum och dramatik. Hennes bredd är ovanlig både vad gäller genre och läsare i olika generationer och hon anses vara en av våra mest betydande nutida författare.
Hon debuterade tjugoett år gammal med romanen Duktig pojke (1977), som senare omarbetades till ungdomsroman, och räknas som en av de första svenska komma ut-romanerna – om en homosexuell ung mans väg till självinsikt. Förutom debuten kan bland romanerna nämnas klassikern Kamalas bok (1986), Den täta elden (1987), filmatiserad som tv-serie för SVT 1995, den Augustprisnominerade Det hemliga namnet (1999) och senast romanen Fader vår (2016). Hennes prosa är lättläst och hon behärskar både satiren, sagan, fabeln, dramatiken, magin, fantastiken och humorn. Ofta står en kvinna eller ung flicka i centrum för författarskapet, där ungdomens gränsöverskridande identitetsutveckling är viktig, såväl tematiskt som stilistiskt. I Kamalas bok bryter den unga kvinnans jag samman då hennes käresta överger henne och hon invaderas av den vargliknande Kamala. Den täta elden handlar om Petra, som dras in i ett sektliknande kollektiv och i en dramatisk attraktion till sektledaren Alex. Även i novellsamlingen I fiskens mage (1984) spelas självförstörelsens tema upp och unga kvinnor plågar sig själva i försöken att ställa sig in i vuxenvärldens led. Men deras självdestruktivitet innehåller också en stark längtan till självförverkligande, liksom en dröm om det magiska och en längtan till total symbios, att bli fullständigt mottagen. Kontrasten mellan det gåtfulla och verklighetens krassa vardaglighet accentueras i titelnovellen i novellsamlingen Den förunderliga kamelonten (1995), som har sagts fungera som en programförklaring till författarskapet. Inger Edelfeldt räknas som en av Sveriges främsta novellförfattare och anses vara som mest Edelfeldt i novellgenren: människor på gränsen, i vardagliga situationer – fantasier, identitet och saga. 2019 kom samlingsutgåvan Novellerna, med huvuddelen av hennes prisbelönade novellkonst – sex novellsamlingar från I fiskens mage (1984) till Kläderna (2017).
Inger Edelfeldts ungdomsromaner kretsar liksom hela författarskapet ofta kring ämnen som identitet och försök till frigörelse. Hennes första ungdomsroman var Missne och Robin (1980), vilken följdes av Juliane och jag (1982), som 1995 filmatiserades som serie för SVT under namnet Nattens barn, där Lisa Ohlin var regissör. Den senaste ungdomsromanen var Hemligt ansikte (2007). Hon har även skrivit diktsamlingarna Salt (1999) och Efter Angelus (2004), medverkat i ett antal antologier, gjort översättningar – gärna engelskspråklig science fiction – skrivit dramatik samt skrivit en bok om personlig utveckling Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor (2009).
Inger Edelfeldt har tecknat och målat sedan barndomen. Förutom att ägna sig åt bildkonsten i egen rätt – hon medverkar t.ex. i den aktuella Vårutställningen 2019 på Liljevalchs – har hon illustrerat sina bilderböcker för barn – fem egna bilderböcker från Den förskräckliga lilla mamsellens stol (1989) till Ja-trollet och Nej-trollet (2002). 1988 debuterade hon som uppmärksammad serietecknare med seriealbumet Den kvinnliga mystiken – en grym, fräck och hänsynslös parodi över teorier och myter om kvinnans väsen, vilken följdes av ytterligare tre seriealbum: Hondjuret (1989), Hondjurets samlade värk (2000) och senast Den manliga mystiken (2009), där relationen mellan kvinna och man står i centrum.
Inger Edelfeldt har bl.a. belönats med Deutscher Jugendliteraturpreis 1987, Svenska Dagbladets litteraturpris 1991, Nils Holgersson-plaketten 1995, Karl Vennbergs pris 1996, Ivar Lo Johansson personliga pris 1997, Frödingstipendiet 1999 och fantastikpriset Nåbelpriset 2017.
På Sigtunastiftelsen önskar Inger Edelfeldt skriva på ett nytt, större romanprojekt.

Christine Falkenland
Christine Falkenland (1967-) är författare och skrivpedagog, uppväxt i Dalsland, Västergötland och Bohuslän och idag bosatt i Göteborg. Christine Falkenland har skrivit både romaner, lyrik, psalmer och barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade 1991 med diktsamlingen Illusio och har etablerat sig som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare. Sin inspiration söker hon i den mänskliga själens djup och bland hennes litterära förebilder märks Gunnar Ekelöf, Fjodor Dostojevskij och T. S. Eliot. Efter lyrikdebuten Illusio – av vilka flera dikter ingick redan i antologin Grupp 90 (1990) – gav hon ut ytterligare tre diktsamlingar i snabb takt: Huvudskalleplatsen (1992), Ve (1994) och Blodbok (1995), där språket är ålderdomligt och präglat av Bibeln. Dikterna, som kom ut i samlingsutgåvan 4xdikter (1999), uttrycker smärta, passion, ångest, svartsjuka, nedstämdhet och längtan efter Gud. Diktsamlingen Blodbok anses vara hennes ”naknaste, hemskaste och vackraste”. Hon har sedan under 2000-talet även gett ut diktsamlingen Om honom (2004).

Den första romanen Släggan och städet utkom 1996, året därpå kom Skärvor av en sönderslagen spegel, varpå följde Min skugga (1998) och Själens begär (2000). Romanerna bör betraktas som ”skärvor eller delar” i en helhet och gavs 2008 ut under titeln 4xprosa. Några av hennes romaner utspelar sig i det bohuslänska landskapet kring förra sekelskiftet, då Schartauanismen hade ett starkt fäste där. Under 2000-talet har hon sedan givit ut ytterligare sex romaner: Öde (2003), Trasdockan (2006), Vinterträdgården (2008), Sfinx (2011) Spjärna mot udden (2014) och senast Själasörjaren (2018). Hon har i sitt författarskap skrivit om det kvinnliga utanförskapet och om förhållandet mellan kön, själ och samhälle, om tro och begär. Christine Falkenland säger själv att tron är en viktig ingång till hennes författarskap. Redan vid fjorton års ålder blev hon övertygad kristen och läste hela Bibeln, som hon anser är både en litterär och andlig bok, med ett fantastiskt språk, och hon har sagt att hon ser sitt författarskap som ett kall. Den kända psalmen Ett brustet halleluja publicerades 2003 först som en dikt på krönikerplats i tidningen Dagen, där hon arbetat en längre tid. Psalmen kan ses som en modern trosbekännelse men också som en öppning till hennes författarskap. Leonard Cohen använde i sin sång ”Hallelujah” från 1984 samma fras, det vill säga ”broken halleluja”, vilken senare tonsattes av Magnus Hördegård och infördes i Psalmer i 2000-talet. Hon har även gett ut musiklibretton för Svenska kyrkan – Rekviem (2008) och Levande vatten – doporatorium (2009).
Barn- och ungdomsböckerna skrev Christine Falkenland mellan 2005-2008 när hon själv blivit mamma. Barnböckerna i samarbete med illustratörerna Ane Lysebo och Mimmi Tollerup. ”Att skriva barnböcker är en svår men helt ångestbefriad sysselsättning. Det är bara kul jobb, till skillnad från vuxenböckerna som föds efter mödosamt grävande i mörka vrår”. Hennes böcker har översatts till ett tiotal språk, bland annat till danska, franska, italienska, polska och arabiska.
Christine Falkenland har belönats med Wahlström & Widstrands litteraturpris 1998, Svenska Dagbladets litteraturpris för sin roman Öde (2003), som också erhöll Sveriges Radios Romanpris 2004, Dalslands Litteraturpris 2006 samt De Nios Vinterpris 2009.

På Sigtunastiftelsen önskar Christine Falkenland arbeta på både en roman och en diktsamling.

Josefin Holmström
Josefin Holmström (1986-) är litteraturvetare, författare och kritiker. Hon har skrivit sin doktorsavhandling och forskar i engelsk litteratur på University of Cambridge i England, där forskningsområdet är: ”Anglo-American writers in Italy 1848-1865, the Civil War and the Risorgimento” och framförallt om författarna Emily Dickinson, Harriet Beecher Stowe och Arthur Hugh Clough. Efter åtskilliga år i Oxford och Cambridge, beskriver hon sig som ”svårt anglofil”.
2013 debuterade hon som författare med romanen Antarktis som nominerades till debutantpriset Katapultpriset. Den handlar om författarinnan Gertrude som följer med på en forskningsresa till Antarktis, i en grupp där en man från hennes förflutna ingår. Parallellt ges även Gertrudes skildring av Robert Scotts fatala Terra Nova-expedition till Sydpolen 100 år tidigare. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i – och om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Hennes andra kritikerrosade roman Samuel är mitt namn gavs ut 2017. Samuel föds blind i mitten av 1800-talet och han växer upp i Norrland under knappa förhållanden. Under uppväxttiden börjar han oförklarligt att se, får lära sig läsa och skriva, och får genom en prästs försorg studera vidare. Han flyttar till Cambridge där han deltar i avancerade fysikexperiment med sin vän och kompanjon Andrew. Samuel hamnar sedan i Förenta staterna där han blir forskarassistent åt en visionär elektroingenjör: ”Holmström rör sig lika självklart mellan den inre och yttre världen, mellan tro och vetenskap, och vet också att knyta samman elementen till en helgjuten och språkligt upphöjd berättelse med hög litterär spännkraft” Borås Tidning.
Josefin Holmström är medredaktör till Emily Dickinsons Brev I och Brev II, den första svenska översättningen av Emily Dickinsons brev. Under 2019 kommer också hennes monografi över Emily Dickinson ut. Hon är även kritiker, essäist och krönikör i bl.a. Svenska Dagbladet, Axess och Dagen.
På Sigtunastiftelsen önskar Josefin Holmström arbeta på sin tredje roman, ”om minnets natur, om förlust och tidens gång.”

 

John Swedenmark
John Swedenmark (1960-) är översättare, essäist, kritiker och redaktör, uppvuxen i Sundsvall och bosatt i Stockholm. John Swedenmark läste under 1980-talet lingvistik, isländska, skapande svenska, engelska, litteraturvetenskap på Uppsala universitet. Från 1986 till 1999 var han amanuens (1986-91) och senare doktorand (1991-99) vid institutionen för lingvistik på Uppsala universitet. Han har även undervisat på Stockholms universitet (1996-98) och på Nordiska Sommaruniversitet inom ämnesområden som semiotik, estetik, psykoanalys.

John Swedenmark har framförallt och sedan 1989 verkat som översättare av företrädesvis isländsk skönlitteratur, men även engelsk, fransk, italiensk, dansk skön- och facklitteratur inom psykoanalys, filosofi, litteratur, estetik. Han har översatt omkring 50 böcker från isländska till svenska – bland annat författare som Einar Kárason, Gyrdir Elíasson, Jón Kalman Stefánsson, Sjón, Steinunn Sigurdardóttir, Kristin Steindóttir – och korades för denna viktiga insats till Riddare av isländska Falkorden 2018. Han står även för översättningen av verspartierna i nyöversättningen av J. R. R. Tolkiens Hobbiten (2007, översättare av prosatexten är Erik Andersson). John Swedenmark har varit sekreterare i Svenska författarförbundets översättarsektion 2014-18 samt deltar i Översättarprojektet för att fostra en ny generation unga översättare från isländska till svenska.

Som essäist och kritiker har John Swedenmark gett ut två egna böcker: Kritikmaskinen och andra texter (2009) och Baklängesöversättning och andra texter (2011). I Kritikmaskinen och andra texter samlas texter från 20 år om litteratur, poesi och psykoanalys, språkvetenskap och samhällskritik, och han kallas i en recension av boken ”en av de kunnigaste, intelligentaste och roliga svenska kulturskribenterna idag”. I Baklängesöversättning och andra texter står frågorna kring översättning och metrik i centrum utifrån den modernistiska dikten. Han har även bidragit med ett stort antal essäer i ämnen som översättningsteori, litteraturkritik, psykoanalys, estetik i olika antologier och ledande tidskrifter. Som redaktör har han arbetat på studenttidningen ERGO, varit medlem i redaktionen för tidskriften 90TAL (1991-96), tidskriften Divan (1992-), tidskriften Med andra ord (2010-) samt medverkat i dessa och i många andra av Sveriges ledande kulturtidskrifter. 2004-2014 var han kulturredaktör för LO-tidningen (numera Arbetet).

2014 utsågs han till Årets redaktör och tilldelades samma år Marin Sorescu-priset av Rumänska kulturinstitutet.

Poesiforskning är ännu ett område John Swedenmark ägnat sig åt, med bland annat föreläsningar och essäer om poesins grundvalar; han är medlem i Centrum för metriska studier och Nordiska nätverket för litteratur och psykoanalys liksom han är knuten till Fria seminariet för litterär kritik på Konsthögskolan samt Poesilabbet respektive Kritiklabbet. Han är sedan 2004 sekreterare i Gunnar Ekelöf-sällskapet. Sedan 2014 är John Swedenmark fri skriftställare med garanterad författarpenning.  På Sigtunastiftelsen önskar John Swedenmark arbeta med ett essäprojekt om 1930-talets fascism ”som anropar vår samtid”.

 

 

 

 

Maria Küchen tilldelas Bibelpriset

Svenska Bibelsällskapets bibelpris går i år till författaren Maria  Küchen. Prismotiveringen lyder: ”Som poet, författare och kulturskribent har Maria Küchen under flera decennier profilerat sig som en tydlig och intressant röst i den svenska kulturdebatten, under de senaste tio åren också med en kristen tro som utgångspunkt. I en mängd krönikor, artiklar och böcker har hon tagit avstamp i nuet och bearbetat samtidens frågor utifrån Bibelns texter och berättelser. Hon ställer hon ofta mer frågor än ger tvärsäkra svar, men alltid på ett tankeväckande sätt.”

– Jag är en skrivande och läsande person, och Bibeln är en central värld för mig där jag ofta befinner mig och lär mig och upptäcker saker. Bibeln får mig att reflektera. Den är en kärna i mitt eget varande. Därför känns Bibelpriset extra kul och rätt på något vis! Jag är väldigt stolt och glad över att få ta emot priset. Det är hedrande att få en sådan utmärkelse, säger Maria Küchen i en kommentar.

Maria Küchen beskriver sitt författarskap som ”skrivande med bieffekter”. Hon har en lång skaparlista av böcker, romaner, dikter, essäer, tankeböcker och tidningskrönikor som kompletteras av föredrag och offentliga samtal kring existentiella frågor. Man kan skönja ett tänjbart tema i det mesta av produktionen.

– Gud, kärleken, och döden är mina favoritämnen, att vi är gäster på den här planeten och lever med speciella förutsättningar. Just nu skriver jag faktiskt på en essäsamling om rymdfart!  Den innehåller fantastiska fakta om rymdfarande, raketer, kapslar, satelliter och ingenjörer. Det är ”spejsigt” och väldigt roligt. För ett par år sedan skrev jag boken Att flyga om luftfart. Jag hade aldrig skrivit en faktabok tidigare. Jag blev så fascinerad, och det kändes märkligt tomt när jag var klar.

Därför satsar Maria Küchen ännu högre och glider ut i rymden med sin prosa och räknar med att bli klar 2019, samtidigt som 50-årsjubiléet av den första månlandningen. Och Bibeln följer med på färden och ger förankring ner i jorden.

– Den finaste referensen till Bibeln kommer nog att vara den om Adam och hans ensamhet som den första människan.

Hon kommer också att tänka på ett annat stycke i den kommande boken då hon tar upp hur astronauterna på Apollo 8 gjorde den första bemannade testturen runt månen vid julen 1968.

– Det var en stor händelse. Vi hade aldrig sett vår egen planet utifrån tidigare. Bilderna som visades var drabbande och fantastiska. Samtidigt växelläste astronauterna ur Bibelns skapelseberättelse. Astronauter är inte präster och poeter … så upplevelsen blev oväntat kraftfull.

Kanske kommer den skaparvecka på Sigtunastiftelsen som ingår i Bibelpriset att ge ytterligare inspiration till Maria Küchens produktion.

Kulturkväll och prisutdelning
Maria Küchen tar emot Bibelpriset på Bibelsällskapet i Uppsala den 3 december. På kvällen är allmänheten välkommen till ett författarsamtal mellan Maria Küchen och Dan-Erik Sahlberg kring Bibeln, Gud, kärleken och döden. Kulturevenemanget äger rum kl 18.30 på Stadsbiblioteket i Uppsala.

Bibelpriset

Bibelpriset instiftades 2004 med anledning av den världsvida bibelsällskapsrörelsens 200-årsjubileum. Priset utdelas i samverkan med Sigtunastiftelsen årligen till en person ”verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv, som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd”. Tidigare pristagare är Kerstin Ekman (2004), Anders Piltz (2005), Ylva Eggehorn (2006), Christer Åsberg (2007), Mikael Hansson (2008), Sven-David Sandström (2010), Michel Östlund (2011), Åsa Larsson (2012), Kristian Lundberg (2013), Niklas Rådström (2014), Ylva Q Arkvik (2015), Tomas Sjödin (2016) och Bengt Johansson (2017) .

Priset består av ett originalkonstverk med anknytning till en bibeltext samt en Jubileumsbibel med Rembrandtillustrationer. Pristagaren får också ett stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen. Stipendiet är avsett för skapande verksamhet med anknytning till Bibeln. Pristagaren får dessutom utdela en ytterligare skaparvecka på Sigtunastiftelsen som uppmuntran till en person inom det egna skrået. Stipendierna delas ut i samverkan mellan Sigtunastiftelsen och Svenska Bibelsällskapet.

För närmare information om Bibelpriset och Svenska Bibelsällskapet kontakta generalsekreterare Anders Blåberg, 070-631 41 90, anders.blaberg@bibeln.se

 

Se Sigtunastiftelsens författarsamtal från bokmässan

Sigtunastiftelsen var precis som tidigare år medarrangör till flera författarsamtal och seminarier under bokmässan i Göteborg. Vi har samlat alla de samtal som Sigtunastiftelsen var delaktiga i så att du kan ta del av dem i efterhand, både de samtal du missade och de du gärna vill höra igen.

Länkar till inspelningar av Sigtunastiftelsens författarsamtal och seminarier på bokmässan 2018

Våld och terror i religionens namn; Alf Linderman, Eli Göndör och Evins Ismael

Henrik Berggren och Alf Linderman om 1968

Tomas Bannerhed i samtal med Dan-Erik Sahlberg om romanen Lugnet

Svante Nordin och Dan-Erik Sahlberg om Övertygelsens makt

Jonas Gardell och Caroline Krook om romanen Till minne av villkorslös kärlek

Jón Kalman Stefánsson i samtal med Caroline Krook i samtal om romanen Asta 

Sånna som du ska inte va här; Marika Carlsson i samtal med Dan-Erik Sahlberg

Bergmans tro och tvivel, Caroline Krook och Ludvig Lindelöf

En shetl i Stockholm, Kenneth Hermele i samtal med Dan-Erik Sahlberg

En dagbok till tröst och stöd. Samtal mellan Marie Louise Ekman och Caroline Krook