Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Ia Genberg, Jonathan Lundberg, Sara Gordan och Elin Cullhed. Stipendiet innebär fyra veckors vistelse på Sigtunastiftelsen.

Ia Genberg

Ia Genberg (1967-), uppvuxen och boende i Stockholm, är journalist och romanförfattare. Efter studier på universitetet utbildade hon sig till journalist och har sedan arbetat både som frilansjournalist, informatör, lektör, dokumentärfilmare och har undervisat på skrivkurser på folkhögskolor, bland annat på Tärna folkhögskola och Valla folkhögskola. På senare år har hon utbildat sig till sjuksköterska, och har bland annat arbetat inom psykiatrin vid sidan av författandet.

Som författare har Ia Genberg gett ut tre romaner och en novellsamling. ”Debutromanen Söta fredag (2012) är en färgsprakande, humoristisk och vindlande roman om en händelse som får egendomliga konsekvenser för huvudpersonen Max. Berättelsen handlar om Max, Tobbe och Tess och utspelas en het augustifredag vid tiden för millennieskiftet, vilken Ia Genberg beskriver i högt tempo med mycket humor och ironi.” (Förlagspresentation). ”Söta fredag är en imponerande humoristisk och vass debut!” Annika Koldenius, Borås Tidning.

Efter debuten återkom Ia Genberg 2013 med romanen Sent förväl, en berättelse i ett helt annat tonläge. Men ett har de gemensamt: glädjen i, ja besattheten av, att återskapa och förstå det förflutna. Sent farväl fångar en förlorad vänskap mellan två unga kvinnor på ett lågmält och stilsäkert sätt. Under några avgörande år i ungdomen delade de allt, sedan gled de ifrån varandra. Tjugo år efteråt ser Mia av en slump sin gamla vän Marias dödsannons. Vad hände, varför dog hon? Mia glider in i gåtan kring sin gamla väns död. Berättelsen växer till en elegi över vunnen vänskap och förlorad tid.” (Förlagspresentation).

Hennes tredje bok, novellsamlingen Klen tröst och fyra andra berättelser om pengar (2018) utforskar just frågan om pengar. De fem berättelserna utspelar sig i det samtida glappet mellan skitsnack och lögn: en journalist försöker intervjua en lyckad barnskådespelare som blivit en misslyckad tjuv; en lojal medarbetare missar sina mediciner och drabbas av klarsyn; en skådis håller en främlings tal vid ett bröllop. (Förlagspresentation). Den fick fina recensioner och hamnade på flera topplistor över årets bästa böcker. ”Jag har inte läst något bättre i år.” Victor Malm, Sydsvenskan. ”Klen tröst är helt enkelt en underbar och utsökt utförd litterär ministudie som får läsaren att tänka på Joan Didion, gapskratta och sedan sätta grönkålsmoothien i vrångstrupen.” Ulrika Kärnborg, Expressen.

Våren 2022 kom den hyllade romanen Detaljerna, som tilldelades Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok. Romanen skrevs under covid-pandemin och utspelar sig på 1990-talet. ”En kvinna ligger nedbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: en blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid. Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?” (Förlagspresentation). ”Ia Genberg har ett ovanligt gehör för hur det låter i samhället, även som i det här fallet, hur det lät för mer än tjugo år sedan. Och hon är rolig, smart, skarp i stilen. Genomskådande och tämligen rå. Men hon framställer också ett allvar… Med Ia Genbergs säregna blick för detaljer som avslöjar känslor, uppstår en roman som bultar och slår.” Maria Schottenius, Dagens Nyheter. ”En av litteratursveriges bäst bevarade hemligheter heter Ia Genberg. Att påstå att fler borde upptäcka hennes böcker är en underdrift.” Björn Kohlström, litteraturkritiker.

Författarskapet kretsar kring teman som relationer, minne och tid, och Ia Genberg skriver själv i Detaljerna: ”Vi lever så många liv inuti våra liv, mindre liv med människor som kommer och går, vänner som försvinner, barn som växer upp, och jag förstår aldrig vilket av mina liv som är själva ramen. När jag har feber eller är förälskad framstår allt som så självklart, mitt ’jag’ sjunker undan och lämnar plats för en namnlös lycka, en helhet med detaljerna bevarade, oskiljaktiga och tydliga intill varandra. Efteråt minns jag tillståndet som benådat. Kanske är det så helheten kan berättas, med människor som utan rang vandrar in och ut genom mitt ansikte.”  

Jonathan Lundberg

Jonathan Lundberg (1995-), uppväxt i Asarum och boende i Stockholm, är frilansjournalist och författare. 2014 började Jonathan Lundberg arbeta som journalist på Sydöstran. Under 2015 rönte han stor uppmärksamhet med ett blogginlägg om psykisk ohälsa, I vintras hade jag det ganska bra. Han har sedan varit aktiv i debatten om psykisk ohälsa, bland annat genom essän Farfar bad om hjälp – sedan valde han döden. Jonathan Lundberg medverkade i Patrik Lundbergs bok Berättelsen om Sverige: texter om vår demokrati (2018), med en essä om klimatkrisen. Han medverkade också i Medieinstitutet Fojos antologi Det nya normala – ett hot mot demokratin (2021), där han skrev om hot som riktas mot svenska journalister.

Efter valet 2018 började Jonathan Lundberg skriva reportageboken Sverigevänner, om Sverigedemokraternas nätrörelse. ”Sverigevänner​ är berättelsen om hur Sverigedemokraterna erövrade internet. Utifrån intervjuer med sverigedemokrater, forskare och journalister kartläggs det svenska nätkriget för första gången. Då framträder ett kulturkrig mellan konservativa och liberaler, där internet bara är verktyget.” (Förlagspresentation). Boken gavs ut 2019 och beskrevs av Expressens recensent Sven Olov Karlsson: ”Sverigevänner lyfter fram internets betydelse bättre än något annat jag läst i ämnet. Om hur postfaktans tidevarv tog form som en global amöba, om hur en mikroskopiskt liten klick kan ta väldigt mycket plats i debatten, som när en enda kommentar av en robot på sociala medier blåses upp till ett kulturkrig. …oklanderlig, undersökande journalistik…”.

2021 kom Jonathan Lundbergs andra bok, Från världskrig till nätkrig: Hundra år som formade internet. ”Journalisten Jonathan Lundberg tar med läsaren på en resa genom hundra år som formade internet, från världskrig till nätkrig. Är den nya tekniken farligare idag än vad den nya tekniken var förr? Om inte, varför befinner sig demokratin annars i kris idag? På 1920-talet beskrevs massmedierna som demokratins dödgrävare. Där spreds hat, lögner och propaganda snabbare än någonsin tidigare i historien. På 2020-talet beskrivs de sociala medierna likadant. Där sprider extremister och konspirationsteoretiker sitt hat, sina lögner och sin propaganda snabbare än någonsin tidigare i historien. Den nya tekniken får återigen bära skulden för demokratins kris. Men när dagens historiker förklarar varför demokratin befann sig i kris för hundra år sedan pekar de inte främst på massmedierna, utan snarare på ekonomiskt kaos, den stora depressionen. Vad kommer morgondagens historiker att säga om vår tid?” (Förlagspresentation). Boken beskrevs av Aftonbladets recensent Mattias Beijmo: ”Lundberg skildrar viktiga internethistoriska perspektiv…/—/…en av få läsvärda svenskspråkiga böcker för den som vill få en introduktion till det digitalt drivna kulturkrig som rasar i vårt samhälle”.

Jonathan Lundberg skriver nu sin tredje bok – om metaversumet, ett utforskande av morgondagens internet. Han föreläser gärna om ämnen kopplade till sina båda böcker. Han fortbildar journalister i digital research genom Medieinstitutet Fojo och är styrelseledamot i Författarförbundets sakprosasektion Minerva.

Sara Gordan

Sara Gordan (1972-), uppväxt i Täby och boende i Stockholm, är författare, översättare, litteraturkritiker och skrivarlärare. Under en tid spelade hon teater i en fri grupp och har arbetat som mentalskötare och konferensvärdinna. Sara Gordan började sitt eget skrivande med poesi, men huvudformen i hennes fyra böcker har blivit en hybrid av prosa och lyrik, där romanformen har dominerat i de två sista böckerna.

Sara Gordan debuterade 2006 med den prosalyriska boken En barnberättelse, en mörk, erotisk kärleksberättelse med Paris som bakgrund, delvis inspirerad av prosadiktsamlingen Ordgränser (1968) av Birgitta Trotzig. ”Det unga paret är inneslutna i sina egna roller, sin egen ständigt upprepade lek. I ett rum, på en strand, längs en gata rör sig pardansen i allt snävare cirklar. /—/ En barnberättelse är en lika svindlande som formsäker studie i den paradoxala frihet som föds ur ett skyddslöst bejakande av parlekens tvångsmässighet.” (Förlagspresentation)

2009 kom den surrealistiskt inspirerade Uppställning med albatross, en infallsrik lek med automatiskt skrift där Titanics skeppsbrott, Jules Vernes En världsomsegling under havet och filmen Himmel över Berlin av Wim Wenders är några av många referenser. ”I ett rytmiskt flöde med drastiska klipp gestaltar Sara Gordan ett skeende utan gränser: mellan liv och död, förr och nu, högt och lågt eller verklighet och fantasi. Titanic, pom-pomflickor, Jarl Kulle och en totalförstörd bil – allt finns samtidigt på samma plats i en gripande och rolig uppställning som rör sig fritt mellan prosa och poesi. I centrum finns barnet och försöken att hålla ihop en vardag…” (Förlagspresentation)

2013 gav Gordan ut sin första roman Martin Andersson – Ett skuggspel. ”I försöken att springa ifrån sin egen berättelse möter Martin Andersson den döde författaren Hjalmar Bergman. På en prosa som är på en gång suggestiv, exakt och poetisk, skriver Sara Gordan i sin första roman fram ett liv, som vägrar låta sig naglas fast.” (Förlagspresentation). ”Martin Anderssons irrvägar kring sin egen berättelse förtjänar långsam läsning och full uppmärksamhet. Sara Gordan har skrivit en mycket märklig och mycket vacker bok.” Josefin Holmström, Svenska Dagbladet.

I sin fjärde bok, Natten, från 2022, berättar Sara Gordan om en mamma som söker efter sin diabetessjuka tonårsdotter i natten. ”Flickan är sjuk och går inte att nå, mamman irrar på gatorna eller sitter hemma och ringer alla hon kan komma på. Är det hennes oro som drivit bort dottern, och är oron befogad? I ”Natten” minns modern ett föräldraskap i evig upprepning, från vardag till akuta tillstånd. En berättelse om vad som kan ta vid efter småbarnsår och skilsmässa, om utmattning och oro men framför allt om kärlek.” (Förlagspresentation). En delvis autofiktiv roman om föräldraskap, oro, sjukdom och skrivande, som belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris 2022 och som nominerats till Sveriges Radios Romanpris 2023. ”Jag vet bara att våren knappt börjat, och att jag nog ändå redan läst en av årets bästa svenska romaner.” Expressen. ”Det är en roman som alla som någon gång känt kärlekens närmast outhärdliga hetta dra igenom bröstet djupt kommer att känna igen sig i.” Svenska Dagbladet.

Vid sidan av sitt författarskap är Sara Gordan verksam som översättare från franska. Tillsammans med docent Kerstin Munck har hon översatt ett antal av Hélène Cixous verk, bland andra Medusas skratt, Inuti, Bilder av Dora och Från Osnabrücks station till Jerusalem, den feministiska poetiken Medusas skratt och, på egen hand, Cixous poetiska självbiografi Att komma till skriften. Hon har även översatt verk av Michel Houellebecq, Laurent Binet, David Foenkinos och Valérie Perrin.

Sara Gordan arbetade i flera år som frilansande litteraturkritiker för Dagens Nyheter och är sedan 2010 verksam som lärare på Biskops-Arnös författarskola. Hon har även suttit i styrelsen för Sveriges författarförbund och Svenska PEN.

På Sigtunastiftelsen kommer Sara Gordan att skriva på sitt nya litterära projekt.

Elin Cullhed

Elin Cullhed (1983-), uppväxt och boende i Uppsala, är författare, lärare och kulturjournalist. Hon arbetar jämte författarskapet som lärare på Folkuniversitetets skrivarlinje Skrivarakademin och tidigare på Wiks folkhögskola. Hon har arbetat som kulturjournalist för bland annat Upsala Nya Tidning.

Elin Cullhed debuterade 2016 med en roman för unga vuxna, Gudarna, som hyllades av kritiker och läsare: ”Bita, Lilly och Jane, a.k.a Janne, är sexton år och bor i Tierp. En förort till rymden där gatorna blöder av slask och ingen jävel gör kaos med patriarkatet. De har överlistat anti fitt-systemet, de är gudar nu, starka och utåtagerande, men de är också vilsna.” (Förlagspresentation). ”Elin Cullhed skildrar de mest sårbara i arbetarklassen i Sveriges periferi. Det är en avklädd och viktig bok om vår samtid och vad vi bjuder våra barn.” Cecilia Irefalk, Arbetaren. ”En av de senaste årens skarpaste svenska ungdomsböcker. Med humor och vemod skriver Cullhed byxorna av patriarkatet och dess bundsförvanter.” Patrik Lundberg, Aftonbladet.

2016 bidrog hon med texten Öppna ditt hjärta i svenska tidskriften Granta #7.

2021 publicerades Eufori, en litterär fantasi över Sylvia Plaths sista levnadsår. ”I en rasande, böljande, bångstyrig text möter vi Plath: förtvivlad, uppspelt, svartsjuk, grandios. Här ryms kärleken till barnen, längtan efter att få skriva och frustrationen över maken Ted Hughes ovilja att dela ansvaret. Hennes författarskap får alltid stå tillbaka för hans, men hennes inre monolog visar en konstnär av ovanlig kaliber. Elin Cullhed lånar av sina egna erfarenheter till en ikonisk författare i denna roman om moderskap och skapande.” (Förlagspresentation). Romanen Eufori belönades samma år med Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok. Euforia kommer att publiceras på tjugofyra språk och har nominerats till det italienska Premio Strega-priset och för det franska litteraturpriset La première sélection du prix Medicis i kategorin utländska romaner. ”Eufori är helt enkelt en suverän roman som visar att litteraturen kan besegra döden.” Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet. ”När en kvinna går under är det ofta för att det inte finns andra kvinnor där som kan fånga upp henne. Tur då att vi har författare som Cullhed som inte nöjer sig med att skildra den kvinnliga undergångens mörka och ljusa dalar, utan också vet hur man fångar en förlorad själ, hur man sträcker ut en hand, för i litteraturen är det aldrig för sent.” Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten.

På Sigtunastiftelsen kommer Elin Cullhed att skriva på sin nya roman.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2023

Existentiell litteraturfestival är en festival där vi genom litteraturen ges möjlighet att reflektera kring våra livsfrågor. Tillsammans med aktuella författare lyfter vi frågor om döden, livet och meningen med alltihop, möts i tro och otro, människa till människa, i mellanrummet mellan plats och tid.
Existentiell litteraturfestival hålls vartannat år och arrangeras i år för tredje gången. Utöver själva festivaldagen lördagen den 26 augusti hålls även ett symposium för de inbjudna författarna på Sigtunastiftelsen, samt en litterär gudstjänst i Uppsala domkyrka söndagen den 27 augusti.
Mer information släpps under våren på www.existentiellitteraturfestival.se

Varmt välkommen till Existentiell litteraturfestival!

I samverkan med Uppsala domkyrka

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
No Comments »

Sigtunastiftelsen författarstipendier 2022 har tilldelats Emi Gunér, Emilia Millares, Kerstin Norborg och Magnus Västerbro. Stipendiet innebär fyra veckors vistelse på Sigtunastiftelsen. Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937.

Emi Gunér

Emi Gunér (1971-) är barnboksförfattare, översättare, skribent, copywriter och bor i Stockholm tillsammans med man och tre barn. Efter gymnasiet gick hon på college i USA och tog examen i Östasienkunskap och Datagrafik. Tillbaka i Sverige började hon skriva för ungdomstidskriften Darling. Därefter har hon arbetat som copywriter, översättare och skribent och barnboksförfattare. Hon har haft flera bloggar och bloggat om museer i Sverige och världen, skrivit krönikor i Metro och varit medarbetare i tidskriften Mama. Som copywriter har hon samarbetat med fotografen Peter Alendahl i två böcker: Boken om Svalbard (som fick Guldägget 2000) och Luften är fylld av drakar (2002). Hon har även översatt Bea Uusmas bok The man who went to the far side of the moon: the story of Apollo 11 astronaut Michael Collins (2003).

Om sitt barnboksförfattarskap skriver Emi Gunér att hon ”skriver böcker som syftar till att starta samtal mellan barn och deras medläsare. De rör sig kring universella ämnen som varje människa oavsett ålder möter i sitt liv: sorg, kärlek, girighet, rymden, död, avundsjuka, lögn och sanning, vänskap och konflikter.”

Emi Gunérs barnboksdebut, Ett väldigt bra litet djur, utsågs till 2014 års bok i Bokbryggan, ett prisbelönt läsprojekt i Karlstad som syftar till att öka barns intresse för böcker.

Emi Guners rosade och mycket lästa barnboksserie om Nina (6-9 år), har kommit ut i sex böcker på Rabén & Sjögren (2015-2021) och är illustrerade av Loka Kanarp. Böckerna med lärarhandledning används i många förskole- och lågstadieklasser som högläsningsbok och som en del av värdegrundsarbetet. Emi Gunér skriver själv om Nina-böckerna: Det finns många spännande åldrar men för mig hör åren mellan 4 och 8 till de absolut mest spännande. Det är en ålder när den unga människan är både stor och liten. En ålder när självförtroendet är starkt en sekund och som bortblåst nästa. Gränsen mellan fantasi och verklighet är suddig medan känslorna är väldigt stora och starka och påverkar alla i familjen. Man vill vara helt själv i ena sekunden för att sedan vilja krypa upp i famnen nästa. Det är också en ålder när många bemästrar livsviktiga talanger som kan kännas läskiga och svåra – att lära sig cykla, simma och börja nosa på alfabetet. Man är plötsligt äldst på dagis eller förskolan. Och sedan, i förskoleklass plötsligt yngst igen. Man ställs inför livets stora frågor – universum, tiden, döden, sjukdom, kärlek, djur, avundsjuka, och syskonbråk.

Hennas nya barnbokserie om Paola Person Peroni (6–9 år), har kommit ut i tre böcker på Natur & Kultur (2020-) och är illustrerade av Maja Säfström. De handlar om en flicka med ett ovanligt stort intresse för ord och böcker. Om den första boken Paola – allas vän (2020) skriver Bibliotekstjänst: Välskriven bok som lyfter fram hur viktigt det är att vara sig själv och inte falla för omgivningens tryck. En eloge till Maja Säfström vars många kluriga och charmiga svartvita illustrationer lyfter fram bokens många känslolägen – alltifrån humor till allvar. Barnbokhyllan@ skriver: ”Få har örat mot marken där barn går och gör research för sin läsekrets så bra som Emi Gunér. Det har hon visat i Nina-böckerna men också i den här boken.”

På hemsidan Barnens bibliotek intervjuas Emi Gunér om sitt skrivande: Varför blev du författare? – Jag har alltid velat bli det, men först trodde jag inte det skulle gå. Så jag provade en massa andra grejer istället. Men jag har alltid gillat att skriva och har jobbat som skribent, copywriter och översättare i 20 år. Och så plötsligt fick jag en chans att skriva en bok och då tog jag den.

Emilia Millares

Emilia Millares (1981-) är författare, skribent och copywriter och bor i Stockholm tillsammans med man och fyra barn. Emilia Millares skriver att ”på dagarna arbetar jag som skribent och copywriter, resten av tiden skriver jag på egna projekt och läser så mycket jag bara hinner.” Hon har ”skrivit så länge hon kan minnas” och har publicerat flera noveller och prosalyriska texter, bland annat i Ponton, Vi Mänskor och i antologin Mellanrum (2005). I augusti 2020 vann hon tidskriften Skrivas tävling Skriv ett liv och fick ett fem dagars vistelsestipendium på Sigtunastiftelsen, som hon använde för att skriva färdigt debutromanen.

Emilia Millares debuterade 2021 med den uppmärksammade romanen Bära frukt på bokförlaget Polaris: ”Alma längtar efter barn, ser bebisar och gravidmagar överallt. När hon träffar Caesar slår det gnistor direkt. Det är en fysisk känsla, en längtan efter att lägga en hand på hans arm, en kind mot hans hals, andas hans doft i sina näsborrar. Men Caesar vill inte ha barn. De fortsätter att träffas ändå, dricker drinkar, åker på roadtrips och sover tillsammans nästan jämt. Men tiden går och Alma ser varje förbrukad p-pillerkarta som ett manifest över alla bortslösade dagar, alla förbrukade ägg. När hon trots Caesars motstånd till sist blir gravid blir det inte som hon tänkt. Hon får ingen ultraljudsbild att lägga upp på Instagram. I stället får hon veta att barnet har ett halvt hjärta.” (Förlagets presentation). Emilia Millares skrev på Bära frukt även på folkhögskolan Färnebos skrivarkurs Romanskrivarlinjen, en författarledd distanskurs, och hon skriver själv om boken ”Det är en roman om barnlängtan och lögner, kärlek och sorg och omöjliga beslut. Om liv och död och allt det vardagliga däremellan. Jag började skriva när jag var mammaledig och längtade efter att skriva något som var helt eget, där jag fick styra själv över språket och berättelsen. Då började den här berättelsen växa fram.” Emilia skriver vidare: ”– Jag har inget särskilt budskap med boken, jag hoppas bara att läsaren ska bli berörd – både känslomässigt och litterärt. Och kanske att man ska få med sig en känsla av att ingenting är svart eller vitt, att det finns många olika sätt att se på det som händer i berättelsen, precis som i resten av världen.”

Romanen uppmärksammades av kritikerna: ”Roman som känns som en pil rakt in i föräldrahjärtat.” Borås Tidning; ”Med fint sinne för nyanser ger Emilia Millares denna realistiska och psykologiska nutidsroman ett existentiellt djup.” Bibliotekstjänst; ”Som ett stryptag kring alla inre organ.” Svenska Dagbladet.

Emilia Millares har påbörjat sin andra roman och om sitt skrivande skriver hon: ”Skrivandet är för mig den största lyckan, stundtals ett tillstånd av rus, total koncentration och upphöjdhet, samtidigt som det är ett slitsamt arbete att sköta vid sidan av familjeliv och förvärvsarbete.”

Kerstin Norborg

Kerstin Norborg (1961-), författare, journalist och musiker, kommer från Lund och bor sedan länge i Stockholm. Lund är en plats som förekommer mycket i det hon skriver. Det var också en plats, en akademisk värld som hon kände behov av att lämna. Femton år blev det till en början på Västkusten. Här gick hon journalistutbildningen, arbetade på olika lokalradiostationer och Göteborgs-Posten. Det var under denna period hon kände sig ”låst” av det journalistiska språket. Istället sökte hon sig till musiklinjen på folkhögskolan i Ljungskile och gick också två år på Musikhögskolan i Göteborg. Tanken var att bli fiolpedagog, men hon fick jobb som teatermusiker under två år på Borås stadsteater. Efter det hittade hon tillbaka till orden och sökte sig till skrivarlinjen på Biskops-Arnö. Här kom merparten av materialet till hennes första bok till. Hon fick sin första novell publicerad i Ny dag 1986. Ett antal år senare, närmare bestämt 1993, publicerades dikter av henne i Ordfront Magasin. Via poesin etablerade hon sig så småningom också som både novell- och romanförfattare. Kerstin Norborg har också under många år arbetat som skrivarkurslärare, bl.a. på Ölands folkhögskola, Viks folkhögskola och Nordiska folkhögskolan i Kungälv. (Alex författarlexikon). Hon har som föreläsare återvänt till Lund på Creative Writing Program på Lunds universitet och har skrivit litteraturkritik för bland annat. Sydsvenskan. Kerstin Norberg har bidragit i ett antal antologier, bland annat Strukturer, arvet, prästen, avförtrollning: texter ur tidskriften Evangelium 2012-2013 och Under tidens yta : en annorlunda svensk poesihistoria (2014), Jonas Ellerström (red.).

Kerstin Norborg debuterade 1994 med diktsamlingen Vakenlandet på Norstedts som följdes av prosadiktsamlingen Så fort jag går ut: prosadikter (1998). Hon sedan dess publicerat poesi, noveller och romaner. Debutromanen Min faders hus (2001) blev en stor kritiker- och läsarframgång och nominerades till Augustpriset och renderade henne även Sveriges Radios Romanpris 2002 och Gleerups skönlitterära pris 2002. Augustprisets jurymotivering: ”Den schartauanske västkustpräst som står i centrum i Kerstin Norborgs roman Min faders hus lever i ett hus byggt av skuld, ånger och syndabekännelser men får uppleva hur verkligheten fräter sönder byggstenarna. Personligt, inträngande och med originella infallsvinklar skildrar denna sällsynt mogna debutroman en människa, som befinner sig i djup själslig nöd utan att själv riktigt förstå det.” Bokens tema språkförlust låg nära det självupplevda och musiken och det skönlitterära språket blev en personlig väg. Nästa bok var en novellsamling, Missed abortion (2005) och 2009 kom hennes andra roman Kommer aldrig att få veta om hon hör. Boken handlar ”om längtan efter att få ingå i en berättelse, en helhet, och hur bristen på detta präglar en kvinnas hela liv.”

Kerstin Norborgs senaste roman heter Marie Louise (2015) och handlar om Carl Fredrik Hills syster: ”Hon är tre år yngre än han och i ungdomen delar de intresset för måleriet, men när Carl beger sig till Stockholm och sedan också Paris för att måla, blir hon kvar hos familjen i Lund. Först efter broderns psykiska sammanbrott får Marie-Louise tillåtelse att resa till Paris för att hämta hem sin bror. Paradoxalt nog blir detta Marie-Louises första riktiga möjlighet att ge sig ut, komma bort från det instängda huset på Skomakargatan.
I Paris möter hon Wilhelm, Carls vän och kollega, och mötet med honom och den brusande staden kommer att prägla resten av hennes liv. Det gör också de tavlor med blommande fruktträd som hon hittar i Carls övergivna ateljé. Marie-Louise både skräms och lockas av dem, de utstrålar något hon själv längtar till och förvägras i sitt eget liv. Men förebådar de också det sammanbrott och den sjukdom han sedan ska leva instängd i resten av sitt liv? Kring berättelsen om dessa få veckor i Paris med Wilhelm och de plågsamma besöken hos Carl på sjukhuset i Passy, väver Kerstin Norborg in minnen från Marie-Louises barndom och senare liv som hustru och mor i en borgerlig miljö i Stockholm.” (Förlagets presentation).

Romanen uppmärksammades av kritikerna:”Från Kerstin Norborgs tidigare verk känns den sceniska, längtansfulla men samtidigt precisa stilen igen. Med Marie-Louises fint samlade reflektioner vårdar hon mästarförmågan att skriva upplyftande om vemod.”

2017 tilldelades Kerstin Norborg Samfundet De Nios litterära pris: De Nios Vinterpris.

På Sigtunastiftelsens vistelsestipendium önskar Kerstin Norberg ägna sig åt ett nytt romanprojekt.

Magnus Västerbro

Magnus Västerbro (1971-), författare och journalist med inriktning på historia, kommer från Malmberget. Efter uppväxt i Luleå flyttade han till Umeå för att studera på Umeå universitet. Han har sedan utbildat sig till journalist vid journalisthögskolan i Göteborg, samt läst allmän historia, idéhistoria och litteraturvetenskap, framför allt vid Stockholms universitet. Magnus Västerbro har arbetat som journalist på ett antal olika medier, bland annat Tidningarnas Telegrambyrå, TT, och Dagens Nyheter. Som frilansskribent har han medverkat i reportagemagasinet Filter samt de historiska tidskrifterna Allt om historia och Populär historia. Sedan januari 2019 skriver han om historia i Dagens Nyheter. (Wikipedia)

Magnus Västerbro har gett ut sex fackböcker inom populärhistoria. Han debuterade 2015 med 101 historiska händelser: en annorlunda världshistoria. ”Intressant, roligt och upplysande i en skön mix av det välkända och det mindre kända, storpolitik och vardagshändelser. Storslaget” Filter.

Den andra boken kom 2016 och har titeln Pestens år: döden i Stockholm 1710: ”Pestens år är en fängslande berättelse om döden och staden. Hur farsoten slog till bara ett år efter det stora nederlaget vid Poltava. Hur den skräckinjagande epidemin spred sig bland Stockholms gator och gränder, för att därefter ta sig vidare ut i landet. Vetenskapsjournalisten Magnus Västerbro skildrar hur Stockholms invånare ställdes inför en katastrof av ofattbara proportioner. Hur reagerade de enskilda människorna? Vilket ansvar tog myndigheterna? Och hur bidrog pesten till den svenska stormaktens undergång? (Förlagets presentation).

2017 skrev han barnboken Pest och kolera: Historiens värsta farsoter tillsammans med sin fru Nina Västerbro, med illustrationer av Johan Egerkrans.

Magnus Västerbros fjärde bok Svälten: hungeråren som formade Sverige (2018), tilldelades Augustpriset 2018 i den facklitterära kategorin och utsågs också till ”Årets bok om svensk historia” 2018, efter en omröstning bland Nättidningen Svensk Historias läsare:  ”Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss.” (Förlagets presentation).

”Makalös i sin bredd, sitt djup och sin detaljrikedom…” Uppsala Nya Tidning

2019 utgavs Magnus Västerbros femte bok Vålnadernas historia: Spöken, skeptiker och drömmen om den odödliga själen. ”Det här är ett underhållande och spännande populärvetenskapligt verk av högsta klass om ett ämne som intresserat, fascinerat och skrämt människor i alla tider” Bibliotekstjänst.

Magnus Västerbros senaste bok Tyrannens tid: om Sverige under Karl XII (2021) nominerades till Augustpriset i den facklitterära kategorin: ”Magnus Västerbro berättar om det svenska folkets lidande under krigarkungens alltmer tyranniska styre. Med utgångspunkt i enskilda människoöden och med hjälp av den senaste historiska forskningen skildras de dramatiska åren 1700–1721, tiden då stormakten gick under. Det är en skakande berättelse om förtryck och misär, men också om motstånd och hopp.” (Förlagets presentation).

År 2021 tilldelades Magnus Västerbro Lotten von Kræmers pris av Samfundet De Nio.

Magnus Västerbro har flera gånger haft egna arbetsperioder på Sigtunastiftelsen och ska på vistelsestipendiet göra research och skriva sin nästa bok.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2022

Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen har idag tillkännagivit att Joel Halldorf tilldelas Bibelpriset 2021 med följande motivering: ”Med sin unika förmåga att belysa såväl kyrkohistoria och teologi som populärkultur har Joel Halldorf som skribent breddat samhälls- och kulturdebatten i Sverige. Alltid dagsaktuell och påläst har han, för en bred allmänhet, kunnat göra tydligt att den kristna kulturhistorien, intimt sammanflätad med Bibeln, är en viktig underström om man vill förstå vårt samhälle.”

Det var en glad och hedrad Joel Halldorf som tog emot beskedet när Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Göranzon ringde och berättade att han skulle få Bibelpriset. Även om Joel Halldorf blev glatt överraskad av utmärkelsen, kanske han inte blev helt förvånad.

– Jag skriver ju inte regelrätta bibelkommentarer eller predikospalter, men Bibeln är invävd i nästan alla mina texter. Det är den tråd som binder dem samman, och jag är väldigt tacksam och glad över att Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen har sett det.

Joel Halldorf har en bred repertoar och kan tituleras teolog, skribent, författare och professor i kyrkohistoria. Han är anställd vid Enskilda Högskolan Stockholm där han undervisar blivande präster och pastorer och leder ett forskarseminarium som heter ”Kyrka i samtid”. Joel Halldorf har gett ut ett flertal böcker, och på Expressens kultursidor, och i andra tidningar, är han känd som krönikör och debattör.

Bibeln som resonansplatta

Joel Halldorf är född 1980 i Linköping och uppvuxen i en pingstförsamling. I dag är han en ekumeniskt engagerad kristen. Bibelpriset ser han som en uppmuntran att fortsätta att arbeta med Bibeln som en självklar resonansplatta för sitt skrivande.

– När man skriver sitter man oftast för sig själv, men samtidigt bygger skrivandet alltid på dialog: ett pågående samtal med andra texter, som man prövar och studsar sina egna ord mot. För mig är Bibeln den främsta sådana dialogpartnern. Den är en daglig vägledning i allt jag gör, berättar Joel Halldorf.

Utöver Joel Halldorfs vanliga arbetsuppgifter, som mest består av att läsa och skriva enligt honom själv, är han engagerad i en förening som heter Valv och som har som mål att ”normalisera det andliga samtalet i världens mest sekulariserade land”.

– Det är ett väldigt inspirerande projekt! Annars skriver jag mycket om vikten av gemenskap, särskilt små gemenskaper. Det här är något som jag försöker öva på även i min vardag: att vara med och bidra till – och glädjas över! – de små gemenskaper jag är en del av där vi finns. Grannar, fotbollsklubben, församlingen, bygemenskapen, släkt, vänner och så vidare, berättar Joel Halldorf.

Det är lätt att bli nyfiken på hur en van bibelläsare som Joel Halldorf skulle peppa någon som aldrig läst Bibeln tidigare, men skulle vilja göra ett försök.

Har du något råd att ge nybörjaren på vägen in i bibeltexterna?

– Dyk in i berättelserna, lev med och låt dig fascineras över att detta är texter som har burit människor i tusentals år. Första Mosebok kapitel 12 är en utmärkt plats att börja på: Den släkthistoria om löper från Abraham, via Isak, Jakob och fram till Josef i Egypten hör till Bibelns litterära pärlor, säger Joel Halldorf.

Prisutdelningen äger rum i Uppsala måndagen den 8 november kl 14 i samband med att Bibelsällskapets huvudmannaråd sammanträder. Joel Halldorf kommer att hålla ett föredrag om Bibelns betydelse i samhällsdebatten i Pingstkyrkans lokaler, S:t Persgatan 9 i Uppsala.

Prisceremoni och föredrag spelas in och går att se och lyssna till i efterhand både i Bibelsällskapets Youtube-kanal och på Bibelsällskapets Facebook-sida.

Bibelpriset instiftades 2004 med anledning av den världsvida bibelsällskapsrörelsens 200-årsjubileum. Priset utdelas årligen till en person ”verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd”. Priset delas ut i samverkan mellan Svenska Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen. Stipendiet är avsett för skapande verksamhet med anknytning till Bibeln.

Priset består av ett originalkonstverk med anknytning till en bibeltext samt en jubileumsbibel med Rembrandtillustrationer. Pristagaren får också ett stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen i den miljö som är Sigtunastiftelsens signum. Tanken är att det får vara en skaparvecka med anknytning till Bibeln.

Tidigare pristagare är Kerstin Ekman (2004), Anders Piltz (2005), Ylva Eggehorn (2006), Christer Åsberg (2007), Mikael Hansson (2008), Sven-David Sandström (2010), Michel Östlund (2011), Åsa Larsson (2012), Kristian Lundberg (2013), Niklas Rådström (2014), Ylva Q Arkvik (2015), Tomas Sjödin (2016), Bengt Johansson (2017) Maria Küchen (2018), Linda Alexandersson (2019) och LarsOlov Eriksson (2020).

Fotograf: Zandra Erikshed 

För närmare information kring bibelpriset och prisceremonin kontakta:

Generalsekreterare Anders Göranzon, anders.goranzon@bibeln.se , 018-18 63 33

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Joel Halldorf får Bibelpriset 2021

I år är det hundra år sedan Elsa Brändström, även kallad Sibiriens ängel, kom till Sigtunastiftelsen för att skriva sin bok Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, en skildring av hennes upplevelser av Sibiriens fångläger under första världskriget. Idag på Internationella kvinnodagen är det intressant att konstatera att hon faktiskt var en av de första i en lång rad av författare som valde att komma till Sigtunastiftelsen för att hitta tid och ro för sitt skrivande.

Elsa Brändström-Ulich, (1888–1948) föddes i St. Petersburg, där hennes far var militärattaché vid svenska ambassaden. Familjen flyttade kort därefter tillbaka till Sverige. Elsa fick sin skolgång i Linköping och studerade sedan till lärarinna i Stockholm. När familjen senare flyttade tillbaka till Sankt Petersburg, där fadern fått tjänst som svenskt sändebud, flyttade Elsa med.

Efter att första världskriget brutit ut genomgick Elsa en kort utbildning till krigssjuksköterska. Därefter arbetade hon först på ett krigssjukhus i hemstaden och sedan på de tåg som transporterade krigsskadade fångar mellan Ryssland och Tyskland. Hon kom senare att arbeta för Röda korset, med tjänstgöring vid fånglägren i Sibirien. Med risk för sitt eget liv och sin hälsa lade hon ned ett stort engagemang för de krigsskadade fångar som hon mötte. Hon ingav fångarna hopp och när allt hopp var ute ingav hon dem ändå lugn genom löfte att ta hand om deras barn om de inte själva skulle återvända. De gav henne tillnamnet Sibiriens ängel.

I år är det 100 år sedan Elsa Brändström kom till Sigtunastiftelsen för att samla sina upplevelser från kriget i en bok. Hon återvände senare till Stiftelsen som föreläsare. Ett dedicerat exemplar av boken, Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, finns bevarat i Sigtunastiftelsen bibliotek. Elsas bok utmärker sig från andra samtida, och mer subjektiva, krigsskildringar genom att Elsa gav röst åt de utsatta människor hon hade mött under sin tid som krigssjuksköterska.

”Man såg många små bara fötter trampa den kalla snön, många små blåfrusna darrande varelser på varje station, där tåget stannade, ropa efter mor. Var hon fanns, visste ingen, men vad hon kände visste alla de mödrar, som själva sökte sina barn och blott kunde stilla sin oro genom att trycka de främmande ensamma barnen, som gräto omkring dem, till sitt bröst.”  (Brändström 1921, s. 88)

Intäkterna från boken och från en föreläsningsserie som Elsa höll i USA gav henne medel till att dels starta ett vilohem för tidigare krigsfångar, dels ett barnhem för barnen till de krigsfångar som aldrig kom tillbaka från lägret i Sibirien – precis som hon tidigare hade lovat deras fäder. Elsa fortsatte sitt humanitära arbete i USA, dit hon på 30-talet flyttade med sin familj. I kölvattnet efter andra världskrigets hjälpte hon flyktingar från Tyskland och Skandinavien att få amerikanska uppehållstillstånd.

För sina arbetsinsatser under första världskriget tilldelades Elsa Brändström flera utmärkelser, bl.a. Serafimermedaljen, Svenska Röda Korsets guldmedalj, Florence Nightingale-medaljen, samt Illis Quorum. Hon kom även att utses till hedersdoktor vid ett flertal lärosäten i Europa, däribland Uppsala universitet. Upprepade gånger ska Elsa också ha var påtänkt för Nobels fredspris. Det hann dock aldrig bli aktuellt. Den 4 mars 1948 avled Elsa Brändström av bröstcancer, strax innan sin 60-årsdag. Hennes grav återfinns på Norra begravningsplatsen i Solna.

Elsa Brändström och Manfred Björkquist i Rosengården 1921. Då hon arbetade på sin bok ”Bland fångar och fria”.

Digitala källor (samtliga hämtade 2021-03-07):

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17118

https://www.skbl.se/sv/artikel/ElsaBrandstrom

https://sv.wikipedia.org/wiki/Elsa_Br%C3%A4ndstr%C3%B6m

Tryckt källa:

Brändström, Elsa. Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920 Stockholm: P.A. Norstedt & Söner, 1921, s. 88

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sibiriens ängel Elsa var en av Sigtunastiftelsens första författare

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Jennie Dielemans, Henrika Ringbom, Donia Saleh och Wera von Essen. Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen.

Jennie Dielemans

Jennie Dielemans (1972-) är författare, manusförfattare, moderator och journalist och har sedan länge även arbetat med folkbildning och samhällelig mobilisering. Hon skriver om sig själv: “Å ena sidan har jag jobbat med väldigt olika saker: skrivit romaner och faktaböcker, utbildat mig till manusförfattare, varit reporter och krönikör, arbetat som researcher och programledare på teve, drivit skrivarverkstäder, jobbat som projektledare i ideell sektor, startat medborgardrivna mötesplatser i olika förorter… Men egentligen håller jag alltid på med samma frågor.”

Jennie Dielemans har skrivit fem böcker, såväl fakta och reportage som skönlitteratur. Hennes debutbok Motstånd (2001), som hon skrev tillsammans med Fredrik Quistbergh, är en reportagebok som tar upp strategier för att göra motstånd och förändra samhället. Boken består av en samling porträtt av unga människor i Sverige idag som delar en stark tro på att man kan förändra samhället, Här berättar antirasister, militanta feminister, djurrättsaktivister och tjejen som startade Sveriges första ungdomsparti för första gången sina egna historier.

Romanen Tackar som frågar (2006) rosades av kritiken och röstades fram till Årets Stockholm läser-bok 2008. Boken skildrar fem familjer från en förort utanför Stockholm, som försöker få livet att gå ihop, men Jennie Dielemans själv vill inte kalla boken för en roman, utan beskriver hon den som ”små historier” och karakteriserar verket som ”lite roligt. Och sorgligt.”: ”Dielemans vet vad hon talar om, hon känner sina gestalter och deras miljöer och hanterar dem med en okomplicerad och djupt sympatisk respekt … Tackar som frågar är en Fisksätraversion av Altman-klassikern Short Cuts.” (Skånska Dagbladet.)

Välkommen till paradiset (2008) är en kritisk reportagebok om den globala turistindustrin som fick ett positivt mottagande och skapade livlig debatt: ”Våra drömmars resmål är en orörd plats, långt borta från vardagens stress. I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.” (Förlagets bokpresentation).

Jennie Dielemans var initiativtagare till och projektledare för Nya Mötesplatser 2014 – 2018, en satsning av Folkets Hus och Parker, där man stöttar uppstarten av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiska utsatta områden runtom i Sverige och skrev 2017 handboken Nyckeln – en handbok i att starta och driva mötesplatser för organisationen Folkets Hus och Parker. Boken försöker besvara de frågor som dyker upp när människor går samman för att starta en medborgardriven mötesplats i sin ort, eller driver en redan befintlig.

Hennes senaste bok Det sista solot (2020), är en roman om hur vi lever våra liv – och hur vi dör – vad är en värdig död? ”En försommarkväll i slutet av 1960-talet kliver den holländske jazztrummisen Sjon Kastelein ur en turnébuss mitt i Stockholm. Han blir förtjust. I staden, den möjliga framtiden, och i Eva, som han träffar samma kväll. Kärleken är stor och tillsammans vill de skapa ett liv, där det är ljuvligt lätt att andas. Sjon friar och Eva blir gravid. Problemet är att Sjon redan har en fru. Och ett barn som just har fötts. Barnen ska bli fler, äktenskapen likaså. Vi följer i spåren av Sjon genom ett Sverige i förändring. Bergsjön, Husby och Hornstull. Jazz och hiphop. Kärlek och svek.” (Förlagets bokpresentation). Romanen är ett eget projekt, men är även ett samarbete med musikern Ane Brun, som i ljudboksversionen bidragit med ett par nya låtar.

”Det sista solot erbjuder det där som litteraturen ibland gör, att få vistas i en annan, främmande värld för en stund. … allra mest imponerad blir jag av den berättartekniska utvecklingen i Det sista solot, av hur den går från det högljudda pladdret till att successivt bli lågmält problematiserande – som om Jennie Dielemans bit för bit demonterade ett altare.” (Svenska Dagbladet)

Jennie Dielemans önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på ett filmmanus för en familjefilm av regissören Maria Blom och sin nästa vuxenroman.

Henrika Ringbom

Henrika Ringbom (1962-), är uppväxt i Helsingfors och är en finlandssvensk författare, översättare och journalist. Hon tog en fil. kand. och var sedan under 80-talet verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo 1986-87, som blev ett språkrör för en ung finlandssvensk författargeneration, innan hon 1988 debuterade med sin första diktsamling Båge.

Henrika Ringbom har i eget namn utgivit fem diktsamlingar, två romaner, en poetisk essä och en poetik samt varit redaktör för flera samlingar av finlandssvensk poesi. Hon medverkar även i flera antologier som poet och översättare, bland annat den nya, uppmärksammade antologin Berör och förstör. Dikter för unga, red. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar (2019), och i antologin Men det var hennes kläder – nedslag i den samtida svenskspråkiga kvinnolitteraturen (2002). Hon har även medverkat i brevväxlingen: Poesi med andra ord. En brevväxling om lyrik tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz (2003).

Det är som finlandssvensk poet samt översättare och introduktör av framförallt av finsk poesi Henrika Ringbom är uppmärksammad. Efter sin debut med Båge 1988, har hon gett ut diktsamlingarna Det jag har (1990), Det finns ingen annanstans (1994), Den vita vinthunden (2001), Öar i ett hav som strömmar (2013), vilken nominerades till Runebergspriset 2013, samt senast En röst finns bara när någon hör den (2020): ”Hon är en språkligt avancerad poet som ur ett senmodernistiskt perspektiv skapar visuella bilder av inre och yttre landskap.” (Uppslagsverket Finland.)

Hon har också gett ut två romaner: Martina Dagers längtan (1998) och Sonjas berättelse (2005), en prosadiktsamling Händelser: ur Nya Pressen 1968-1974 : prosadikter (2009), inspirerade av hennes unga läsning av kvällstidningen Nya pressen, samt en uppmärksammad poetisk essä eller reseskildring; Elden leende. Berättelse om en resa till Japan (2016), vilken nominerades till Runebergspriset 2016.

”Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled”

(Schildts & Söderströms författarpresentation.)

Som översättare har Henrika Ringbom översatt både barn- och ungdomsböcker och framförallt finsk poesi till svenska: t.ex. barn- och ungdomsböckerna Ella och utpressaren av Timo Parvela och Granfrönas uppbrott av Erkki K. Kalela och poesi av bland andra Olli-Pekka Tennila, Henrikka Tavi, Mirkka Revola, Markku Paasonen, Saila Susiluotos. 2015 fick hon priset Årets översättning av Sveriges Författarförbund för sin översättning av Henrikka Tavis Hoppet.

Hon har prisats för sitt författarskap av Längmanska kulturfonden 1999 och flerfaldigt prisats av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1991. Hon har två gånger nominerats till ett av Finlands främsta litterära priser Runebergspriset: Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar blev nominerad 2013 och den poetiska essän Elden leende. Berättelse om en resa till Japan 2016. 2017 fick hon Samfundet de nios Karl Vennberg-pris.

Henrika Ringbom önskar på Sigtunastiftelsen skriva på en ny essäsamling; om att skriva och översätta samt läsningar av enskilda författarskap, samt två självbiografiska texter om sina farföräldrar.

Donia Saleh

Donia Saleh (1996-) är uppväxt i Uppsala, men har de sista fem åren varit bosatt i Göteborg och arbetat med litteratur. Hon har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand och läser nu statsvetenskap med inriktning på psykologi på Göteborgs Universitet.

Donia Saleh debuterade 2020 med romanen Ya Leila. Kritikerna hyllade romanen och den har precis nominerats till både Borås tidnings debutantpris 2021 och Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris.

Ya Leila handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd av arv, till följd av vår samtid. Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv? (Förlagets bokpresentation.)

I en intervju i Göteborgsposten, menar skribenten Fanny Wijk att Donia Saleh i romanen vill syna den vita medelklassfeminismen. Men recensenter har läst den som en skildring av kulturellt utanförskap. ”– Det gör lite ont hur de läst in sina egna fördomar i mitt verk, säger Donia Saleh.” /—/ ”Vad tror du det beror på? – Att kritikerkåren är väldigt homogen och att de flesta som har recenserat boken är vit medelklass. Det handlar om viljan att kategorisera människor, om att deras egna stereotypa tolkningar kommer först: ”Här har vi en ung tjej som rasifieras, då måste boken utspela sig i orten.””

Donia Saleh lyfter i intervjun fram fler tematiska nycklar till romanen: ”– Mycket handlar om skam och skuld, att känna att man borde stå upp för sig själv, veta vem man är och tydligt säga nej samtidigt som man helt förlorar sig själv till den andra världen.” /—/ ”– Ordet “systerskap” är så himla urvattnat. Det går inte att prata om det om man inte pratar om kollektivet, vilket inte finns i deras gäng. Leila och Amila pratar inte om att de ingår i ett systerskap, men har en stark gemenskap med sina familjer exempelvis, där det på riktigt handlar om att ställa upp för varandra.” (Göteborgsposten.)

Donia Saleh önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på sin andra roman med arbetstiteln ”Röd Galla”.

Wera von Essen

Wera von Essen (1986-) är författare och översättare och uppväxt och boende i Stockholm och har bland annat läst litteraturvetenskap.

Som romanförfattare debuterade Wera von Essen 2018 med den mycket uppmärksammade romanen En debutants dagbok, som ansågs vara en generationsroman för åttiotalisterna och belönades med Borås Tidnings debutantpris – med motiveringen ”För en nonchalant och stilsäker berättelse som med dagbokens logik utforskar villkor och gränser för skapande.”.

”Helgen sade mig följande: att jag måste bli helt besatt. Jag måste kapa allt. Jag måste ta mitt eget drama på allra största allvar. Ingenting får vara viktigare än mitt eget drama. Efter att jag hade svimmat i Traneberg ringde Stig och frågade vad blodfullmåne betyder. Han har förstått vad jag är för något. Vi var tysta en lång stund i telefonen. Östermalmarnas ansikten tycktes grimasera i dag, elegant och avmätt. Mitt självtvivel är för starkt. Det trycker på, hårt hårt, kräver att bli övervunnet. Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, »tappa det«.” (Förlagets bokpresentation)

Boken hyllades av kritikerna:

”Att läsa Wera von Essens En debutants dagbok är att smälta samman med det intellektuella, andliga, utfattiga, ayahuascadrickande, deprimerade och smärtsamt klarsynta dagboksjaget. Betyg 5 av 5!” (Dagens Nyheter)

”Är det en idéroman om skapandet? En utvecklingsroman om att hitta sin röst? En framtida klassiker? Åttiotalisternas stora generationsroman?” (Borås Tidning)

Wera von Essens andra roman Våld och nära samtal (2020), har också fått stor uppmärksamhet: ”Det finns en behärskad kraft i det suggestiva och rytmiskt synkoperade språket … ett sällsynt intressant författarskap i vardande.” (Aftonbladet)

”I sin sorg över kontaktlösheten i världen tar hon fyrans buss genom staden. I den finns älskare som slår på rätt sätt, psykoanalys, hotelljobb, kyrka. Där finns en växande tro och en längtan efter att ge sig själv fullkomligt. Wera von Essen har skrivit en suggestiv roman om smärta och andlig kamp, om perversionens förhållande till det heliga och om relationer i en tid där kärleken tycks lysa med sin frånvaro.” (Förlagets bokpresenatation.)

I romanen gestaltas en ung kvinna och hennes andliga resa mot katolicismen i ett samtida Stockholm, som kastas och vacklar mellan sexuellt begär, passion och kyskhet, tvång och frihet, styrka och svaghet, tro och tvivel, synd och nåd och tar upp katolicismens både erotiska och underkastande aspekter, Guds gränslösa kärlek och det mörker vi alla bär inom oss. (Signumpodden)

Wera von Essen säger själv om sitt skrivande: ”Jag har alltid skrivit och läst och alltid haft svårt att förstå skillnaden mellan liv och litteratur och verklighet. Jaget och jagets gränser. Och jag har alltid uppfunnit narrativ. Jag tog ofta livet av karaktärer. Det var en utdrivningsprocess. Jag skrev om det som i inte fick hända. Det gav ett vittne också. Jag tänker att litteraturen är en hemlig lycka. Den blir till i mellanrum och på platser där den inte ska finnas. Jag tror att jag i dagboken (Wera von Essens debut ”En debutants dagbok”, Modernista förlag) ville skriva om tillstånd som inte får finnas. Dagboken var terapeutisk men också jättefarlig. Den åt ju mitt liv. Den tog över. Det är väl en del av att skriva, att förstå de krafterna. Jag hade velat skriva så länge och plötsligt gick det.” (Readligion)

Som översättare har Wera von Essen översatt två böcker från portugisiska: Kroppsligheten av J. P. Cuenca (2016) och Brev i urval av Clarice Lispector (2020). Hon har även skrivit om Noveller av Jane Mansfield (2019) och medverkar i antologin Nymfen vaknar och hjärtat är svart (Texter ur Pralin magasin 2020).

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2021

I år blev det som vi alla vet ingen vanlig bokmässa i Göteborg. Mässvimlet byttes mot en digital variant, där författare fick möta sin publik via skärmen. Sigtunastiftelsen var precis som tidigare år medarrangör vid scenen Se människan där vi bland annat fick möta Alex Schulman, Kjell Westö, Elisabeth Åsbrink och Agneta Pleijel.

Se Sigtunastiftelsens samtal från Bokmässan

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarsamtal under bokmässan 2020

Svenska Bibelsällskapets har i samarbete med Sigtunastiftelsen tilldelat författaren Linda Alexandersson årets bibelpris. Motiveringen för Bibelpriset 2019 lyder:

”Lättillgängligt, pedagogiskt och väl förankrat i bibelforskningen, men alltid med fokus på vad Bibeln har att säga i dag, har Linda Alexandersson genom böcker och bibelkommentarer levandegjort Bibelns texter för barn, ungdomar, och vuxna – nysvenskar såväl som svenskfödda.”

– Jag blir både glad och rörd! Det är en ära att få ta emot ett sådant fint pris och en bekräftelse på att någon har sett det jag har gjort. Jag blir samtidigt ödmjuk när jag ser vilka de tidigare pristagarna är – Kerstin Ekman, Ylva Eggehorn…, säger Linda Alexandersson i en kommentar.

Linda Alexandersson, 42 år, är pastor och föreståndare i Equmeniakyrkan i Arvika. Hon har en diger bokproduktion på runt 20 titlar och är bland annat känd för boken Bibeln på 48 sidor. I våras gavs Vägen, sanningen och livet ut, en grundkurs i kristen tro. I augusti kom en femte bibelkommentar, denna gång till Matteusevangeliet. Linda vill skriva om Bibeln och tro på ett lättillgängligt sätt, det ska vara roligt och spännande att läsa.

Personligen läste hon inte en enda roman under de åtta år hon arbetade med bibelkommentarerna. All eventuell lästid ägnade hon åt att plöja bibelkommentarer och böcker om bibelforskning – inspirerande läsning tycker Linda som velat vara väl förberedd inför sitt eget skrivande. Och där har hon en tydlig ståndpunkt.

– Jag skriver framför allt böcker som jag tycker behövs och saknas!

Linda beskriver översättningsarbetet som en spännande process som format både den svenska och persiska utgåvan i ett slags korsbefruktning.

– Vi har suttit i sofforna och arbetat flera stycken hemma i mitt vardagsrum, med massor av datorer i gång. Det har varit väldigt roligt och kreativt. Vi har hela tiden kunnat bolla frågor och funderingar som har dykt upp.

Huvudöversättarna till persiska är Samira Kazemi och Hamidreza Sfereizy. Hamidreza är papperslös och befann sig under våren i Frankrike.

– Han har översatt för hand, fotograferat och skickat texten via sin mobiltelefon så att andra kunde skriva in texten i datorn, berättar Linda.

Linda Alexandersson tar emot Bibelpriset på Bibelsällskapet i Uppsala den 28 november. På kvällen är allmänheten välkommen till en kulturkväll med författarsamtal mellan Linda Alexandersson och Anders Göranzon under rubriken ”Du är min bror nu – Flyktingvågen, väckelsen och vägen vidare”. Kulturevenemanget äger rum kl 19.00 i Pingstkyrkan i Uppsala, S:t Persgatan 9. Tolkning till arabiska och persiska kommer att erbjudas.

Mer om Bibelpriset

Bibelpriset instiftades 2004 med anledning av den världsvida bibelsällskapsrörelsens 200-årsjubileum. Priset utdelas årligen till en person ”verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv, som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd”.

Tidigare pristagare är Kerstin Ekman (2004), Anders Piltz (2005), Ylva Eggehorn (2006), Christer Åsberg (2007), Mikael Hansson (2008), Sven-David Sandström (2010), Michel Östlund (2011), Åsa Larsson (2012), Kristian Lundberg (2013), Niklas Rådström (2014), Ylva Q Arkvik (2015), Tomas Sjödin (2016) , Bengt Johansson (2017) och Maria Küchen (2018).

Priset består av ett originalkonstverk med anknytning till Bibeln samt en Jubileumsbibel med Rembrandtillustrationer. Pristagaren får också ett stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen. Stipendiet är avsett för skapande verksamhet med anknytning till Bibeln. Pristagaren får dessutom utdela en ytterligare skaparvecka på Sigtunastiftelsen som uppmuntran till en person inom det egna skrået. Stipendierna delas ut i samverkan mellan Sigtunastiftelsen och Svenska Bibelsällskapet.

För närmare information om Bibelpriset och Svenska Bibelsällskapet kontakta generalsekreterare Anders Göranzon, 018-18 63 33, 079-585 99 05, anders.goranzon@bibeln.se

Pressbild, Linda Alexandersson  Foto: Martin Hugne

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Författaren Linda Alexandersson tilldelas Bibelpriset 2019

Sigtunastiftelsen medverkar sedan flera år tillbaka vid scenen Se Människan under bokmässan i Göteborg. I är vi medarrangör till flera spännande författarsamtal som alla som har entrébiljett till bokmässan kan ta del av. Samtalen kommer även att spelas och publiceras på Sigtunastiftelsens hemsida. Vi ser fram emot att träffa er i Göteborg 26 – 29 september.

Sigtunastiftelsens program under bokmässan

Det Existentiella rummet – Kerstin Dillmar och Lars Björklund
Torsdag 26 september 13.00 – 13.20
Varför känner vi oss besvikna över livet trots att vi aldrig fått löfte om att det skulle bli annorlunda? Lars Björklund och Kerstin Dillmar samtalar med Brita Häll om sin bok Rum för livet.

I samverkan med Argument Förlag

Kampen för rättvisa – Bryan Stevenson och Alf Linderman
Torsdag 26 september 16.00 – 16.20
Bryan Stevenson har kallats för USA:s unge Nelson Mandela. Den fattiga uppväxten i den segregerade södern ledde honom till att bli advokat. Ett av hans första fall var Walter McMillian, en svart man, oskyldigt dömd till döden för mord. Bryan Stevenson samtalar med Alf Linderman om sin bok Riggad sanning.

I samverkan med Libris förlag

Är det möjligt att bryta med sina föräldrar – Leonora Christina Skov och Caroline Krook
Fredag 27 september 10.00 – 10.20
Leonora Christina Skov är aktuell med självbiografiska romanen Den som lever stilla, som tilldelats Danmarks motsvarighet till Augustpriset. Den handlar om att växa upp och försöka göra allt rätt för att bli älskad, och om att komma ut som lesbisk och förskjutas av sina föräldrar. Författaren talar med Caroline Krook.

Vem dödade bambi? – Monika Fagerholm i samtal med Dan-Erik Sahlberg
Fredag 27 september 9.30 – 9.50
Monika Fagerholm talar med Dan-Erik Sahlberg om sin roman Efter rymdimperiet, om tvillingflickorna Linn och Liv. Liv hittas död och samhället skakas av en gängvåldtäkt utförd av fyra killar från goda familjer. När en av dem vill bekänna ser vänner och föräldrar till att det hela tystas ner.

I samverkan med Albert Bonniers Förlag

Den andra dödssynden – Jan Guillou  i samtal med Caroline Krook
Fredag 27 september 18.30 – 18.50

Jan Guillou samtalar med Caroline Krook om den nionde delen romansviten Det stora århundradet. Nu är det åttiotal. Den tid då, enligt författaren, rikedom, självförverkligande och framgång blir de viktigaste elementen i en människas liv.

I samverkan med Piratförlaget

Eternitfasadernas land – Torbjörn Flygt i samtal med Dan-Erik Sahlberg
Lördag 28 september 11.30 – 11.50

I nya romanen Släkte har Torbjörn Flygt skrivit ett kammarspel från Sveriges baksida, från slättlandens, bilvrakens, missbrukets, småkriminalitetens och eternitfasadernas land, en sida vi helst vänder bort blicken från. Han samtalar med Dan-Erik Sahlberg.

I samverkan med Natur & Kultur

Svenska hjältinnor – Anna Nordlund, Colette van Luik och Antje Jackelén i samtal med Alf Linderman
Lördag 28 september 12.30 – 12.50

I barnboken Svenska hjältinnor skildras hundra kvinnor som på olika sätt förbättrat världen, hjälpt sina medmänniskor och uträttat andra storverk. Både historiska personer och livs levande hjältinnor. Anna Nordlund och Colette van Luik talar med Alf Linderman. Medverkar gör också ärkebiskop Antje Jackelén, en av bokens hjältinnor.

I samverkan med Bokförlaget Max Ström

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Se Sigtunastiftelsens samtal från bokmässan i Göteborg

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937 och under de år som stipendiet utdelats har många av 1900-talets stora författare vistats på Sigtunastiftelsen. Stipendiet som innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen har i år gått till Inger Edelfeldt, Christine Falkenland, Josefine Holmström och John Swedenmark.

Inger Edelfeldt
Inger Edelfeldt (1956-) är författare, illustratör, översättare, dramatiker och bildkonstnär, uppväxt i Hässelby Gård och bosatt i Stockholm. Inger Edelfeldt har skrivit uppåt ett fyrtiotal verk och rör sig obehindrat mellan olika genrer: romaner, noveller, dikter, barn- och ungdomsböcker, seriealbum och dramatik. Hennes bredd är ovanlig både vad gäller genre och läsare i olika generationer och hon anses vara en av våra mest betydande nutida författare.
Hon debuterade tjugoett år gammal med romanen Duktig pojke (1977), som senare omarbetades till ungdomsroman, och räknas som en av de första svenska komma ut-romanerna – om en homosexuell ung mans väg till självinsikt. Förutom debuten kan bland romanerna nämnas klassikern Kamalas bok (1986), Den täta elden (1987), filmatiserad som tv-serie för SVT 1995, den Augustprisnominerade Det hemliga namnet (1999) och senast romanen Fader vår (2016). Hennes prosa är lättläst och hon behärskar både satiren, sagan, fabeln, dramatiken, magin, fantastiken och humorn. Ofta står en kvinna eller ung flicka i centrum för författarskapet, där ungdomens gränsöverskridande identitetsutveckling är viktig, såväl tematiskt som stilistiskt. I Kamalas bok bryter den unga kvinnans jag samman då hennes käresta överger henne och hon invaderas av den vargliknande Kamala. Den täta elden handlar om Petra, som dras in i ett sektliknande kollektiv och i en dramatisk attraktion till sektledaren Alex. Även i novellsamlingen I fiskens mage (1984) spelas självförstörelsens tema upp och unga kvinnor plågar sig själva i försöken att ställa sig in i vuxenvärldens led. Men deras självdestruktivitet innehåller också en stark längtan till självförverkligande, liksom en dröm om det magiska och en längtan till total symbios, att bli fullständigt mottagen. Kontrasten mellan det gåtfulla och verklighetens krassa vardaglighet accentueras i titelnovellen i novellsamlingen Den förunderliga kamelonten (1995), som har sagts fungera som en programförklaring till författarskapet. Inger Edelfeldt räknas som en av Sveriges främsta novellförfattare och anses vara som mest Edelfeldt i novellgenren: människor på gränsen, i vardagliga situationer – fantasier, identitet och saga. 2019 kom samlingsutgåvan Novellerna, med huvuddelen av hennes prisbelönade novellkonst – sex novellsamlingar från I fiskens mage (1984) till Kläderna (2017).
Inger Edelfeldts ungdomsromaner kretsar liksom hela författarskapet ofta kring ämnen som identitet och försök till frigörelse. Hennes första ungdomsroman var Missne och Robin (1980), vilken följdes av Juliane och jag (1982), som 1995 filmatiserades som serie för SVT under namnet Nattens barn, där Lisa Ohlin var regissör. Den senaste ungdomsromanen var Hemligt ansikte (2007). Hon har även skrivit diktsamlingarna Salt (1999) och Efter Angelus (2004), medverkat i ett antal antologier, gjort översättningar – gärna engelskspråklig science fiction – skrivit dramatik samt skrivit en bok om personlig utveckling Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor (2009).
Inger Edelfeldt har tecknat och målat sedan barndomen. Förutom att ägna sig åt bildkonsten i egen rätt – hon medverkar t.ex. i den aktuella Vårutställningen 2019 på Liljevalchs – har hon illustrerat sina bilderböcker för barn – fem egna bilderböcker från Den förskräckliga lilla mamsellens stol (1989) till Ja-trollet och Nej-trollet (2002). 1988 debuterade hon som uppmärksammad serietecknare med seriealbumet Den kvinnliga mystiken – en grym, fräck och hänsynslös parodi över teorier och myter om kvinnans väsen, vilken följdes av ytterligare tre seriealbum: Hondjuret (1989), Hondjurets samlade värk (2000) och senast Den manliga mystiken (2009), där relationen mellan kvinna och man står i centrum.
Inger Edelfeldt har bl.a. belönats med Deutscher Jugendliteraturpreis 1987, Svenska Dagbladets litteraturpris 1991, Nils Holgersson-plaketten 1995, Karl Vennbergs pris 1996, Ivar Lo Johansson personliga pris 1997, Frödingstipendiet 1999 och fantastikpriset Nåbelpriset 2017.
På Sigtunastiftelsen önskar Inger Edelfeldt skriva på ett nytt, större romanprojekt.

Christine Falkenland
Christine Falkenland (1967-) är författare och skrivpedagog, uppväxt i Dalsland, Västergötland och Bohuslän och idag bosatt i Göteborg. Christine Falkenland har skrivit både romaner, lyrik, psalmer och barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade 1991 med diktsamlingen Illusio och har etablerat sig som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare. Sin inspiration söker hon i den mänskliga själens djup och bland hennes litterära förebilder märks Gunnar Ekelöf, Fjodor Dostojevskij och T. S. Eliot. Efter lyrikdebuten Illusio – av vilka flera dikter ingick redan i antologin Grupp 90 (1990) – gav hon ut ytterligare tre diktsamlingar i snabb takt: Huvudskalleplatsen (1992), Ve (1994) och Blodbok (1995), där språket är ålderdomligt och präglat av Bibeln. Dikterna, som kom ut i samlingsutgåvan 4xdikter (1999), uttrycker smärta, passion, ångest, svartsjuka, nedstämdhet och längtan efter Gud. Diktsamlingen Blodbok anses vara hennes ”naknaste, hemskaste och vackraste”. Hon har sedan under 2000-talet även gett ut diktsamlingen Om honom (2004).

Den första romanen Släggan och städet utkom 1996, året därpå kom Skärvor av en sönderslagen spegel, varpå följde Min skugga (1998) och Själens begär (2000). Romanerna bör betraktas som ”skärvor eller delar” i en helhet och gavs 2008 ut under titeln 4xprosa. Några av hennes romaner utspelar sig i det bohuslänska landskapet kring förra sekelskiftet, då Schartauanismen hade ett starkt fäste där. Under 2000-talet har hon sedan givit ut ytterligare sex romaner: Öde (2003), Trasdockan (2006), Vinterträdgården (2008), Sfinx (2011) Spjärna mot udden (2014) och senast Själasörjaren (2018). Hon har i sitt författarskap skrivit om det kvinnliga utanförskapet och om förhållandet mellan kön, själ och samhälle, om tro och begär. Christine Falkenland säger själv att tron är en viktig ingång till hennes författarskap. Redan vid fjorton års ålder blev hon övertygad kristen och läste hela Bibeln, som hon anser är både en litterär och andlig bok, med ett fantastiskt språk, och hon har sagt att hon ser sitt författarskap som ett kall. Den kända psalmen Ett brustet halleluja publicerades 2003 först som en dikt på krönikerplats i tidningen Dagen, där hon arbetat en längre tid. Psalmen kan ses som en modern trosbekännelse men också som en öppning till hennes författarskap. Leonard Cohen använde i sin sång ”Hallelujah” från 1984 samma fras, det vill säga ”broken halleluja”, vilken senare tonsattes av Magnus Hördegård och infördes i Psalmer i 2000-talet. Hon har även gett ut musiklibretton för Svenska kyrkan – Rekviem (2008) och Levande vatten – doporatorium (2009).
Barn- och ungdomsböckerna skrev Christine Falkenland mellan 2005-2008 när hon själv blivit mamma. Barnböckerna i samarbete med illustratörerna Ane Lysebo och Mimmi Tollerup. ”Att skriva barnböcker är en svår men helt ångestbefriad sysselsättning. Det är bara kul jobb, till skillnad från vuxenböckerna som föds efter mödosamt grävande i mörka vrår”. Hennes böcker har översatts till ett tiotal språk, bland annat till danska, franska, italienska, polska och arabiska.
Christine Falkenland har belönats med Wahlström & Widstrands litteraturpris 1998, Svenska Dagbladets litteraturpris för sin roman Öde (2003), som också erhöll Sveriges Radios Romanpris 2004, Dalslands Litteraturpris 2006 samt De Nios Vinterpris 2009.

På Sigtunastiftelsen önskar Christine Falkenland arbeta på både en roman och en diktsamling.

Josefin Holmström
Josefin Holmström (1986-) är litteraturvetare, författare och kritiker. Hon har skrivit sin doktorsavhandling och forskar i engelsk litteratur på University of Cambridge i England, där forskningsområdet är: ”Anglo-American writers in Italy 1848-1865, the Civil War and the Risorgimento” och framförallt om författarna Emily Dickinson, Harriet Beecher Stowe och Arthur Hugh Clough. Efter åtskilliga år i Oxford och Cambridge, beskriver hon sig som ”svårt anglofil”.
2013 debuterade hon som författare med romanen Antarktis som nominerades till debutantpriset Katapultpriset. Den handlar om författarinnan Gertrude som följer med på en forskningsresa till Antarktis, i en grupp där en man från hennes förflutna ingår. Parallellt ges även Gertrudes skildring av Robert Scotts fatala Terra Nova-expedition till Sydpolen 100 år tidigare. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i – och om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Hennes andra kritikerrosade roman Samuel är mitt namn gavs ut 2017. Samuel föds blind i mitten av 1800-talet och han växer upp i Norrland under knappa förhållanden. Under uppväxttiden börjar han oförklarligt att se, får lära sig läsa och skriva, och får genom en prästs försorg studera vidare. Han flyttar till Cambridge där han deltar i avancerade fysikexperiment med sin vän och kompanjon Andrew. Samuel hamnar sedan i Förenta staterna där han blir forskarassistent åt en visionär elektroingenjör: ”Holmström rör sig lika självklart mellan den inre och yttre världen, mellan tro och vetenskap, och vet också att knyta samman elementen till en helgjuten och språkligt upphöjd berättelse med hög litterär spännkraft” Borås Tidning.
Josefin Holmström är medredaktör till Emily Dickinsons Brev I och Brev II, den första svenska översättningen av Emily Dickinsons brev. Under 2019 kommer också hennes monografi över Emily Dickinson ut. Hon är även kritiker, essäist och krönikör i bl.a. Svenska Dagbladet, Axess och Dagen.
På Sigtunastiftelsen önskar Josefin Holmström arbeta på sin tredje roman, ”om minnets natur, om förlust och tidens gång.”

John Swedenmark
John Swedenmark (1960-) är översättare, essäist, kritiker och redaktör, uppvuxen i Sundsvall och bosatt i Stockholm. John Swedenmark läste under 1980-talet lingvistik, isländska, skapande svenska, engelska, litteraturvetenskap på Uppsala universitet. Från 1986 till 1999 var han amanuens (1986-91) och senare doktorand (1991-99) vid institutionen för lingvistik på Uppsala universitet. Han har även undervisat på Stockholms universitet (1996-98) och på Nordiska Sommaruniversitet inom ämnesområden som semiotik, estetik, psykoanalys.

John Swedenmark har framförallt och sedan 1989 verkat som översättare av företrädesvis isländsk skönlitteratur, men även engelsk, fransk, italiensk, dansk skön- och facklitteratur inom psykoanalys, filosofi, litteratur, estetik. Han har översatt omkring 50 böcker från isländska till svenska – bland annat författare som Einar Kárason, Gyrdir Elíasson, Jón Kalman Stefánsson, Sjón, Steinunn Sigurdardóttir, Kristin Steindóttir – och korades för denna viktiga insats till Riddare av isländska Falkorden 2018. Han står även för översättningen av verspartierna i nyöversättningen av J. R. R. Tolkiens Hobbiten (2007, översättare av prosatexten är Erik Andersson). John Swedenmark har varit sekreterare i Svenska författarförbundets översättarsektion 2014-18 samt deltar i Översättarprojektet för att fostra en ny generation unga översättare från isländska till svenska.

Som essäist och kritiker har John Swedenmark gett ut två egna böcker: Kritikmaskinen och andra texter (2009) och Baklängesöversättning och andra texter (2011). I Kritikmaskinen och andra texter samlas texter från 20 år om litteratur, poesi och psykoanalys, språkvetenskap och samhällskritik, och han kallas i en recension av boken ”en av de kunnigaste, intelligentaste och roliga svenska kulturskribenterna idag”. I Baklängesöversättning och andra texter står frågorna kring översättning och metrik i centrum utifrån den modernistiska dikten. Han har även bidragit med ett stort antal essäer i ämnen som översättningsteori, litteraturkritik, psykoanalys, estetik i olika antologier och ledande tidskrifter. Som redaktör har han arbetat på studenttidningen ERGO, varit medlem i redaktionen för tidskriften 90TAL (1991-96), tidskriften Divan (1992-), tidskriften Med andra ord (2010-) samt medverkat i dessa och i många andra av Sveriges ledande kulturtidskrifter. 2004-2014 var han kulturredaktör för LO-tidningen (numera Arbetet).

2014 utsågs han till Årets redaktör och tilldelades samma år Marin Sorescu-priset av Rumänska kulturinstitutet.

Poesiforskning är ännu ett område John Swedenmark ägnat sig åt, med bland annat föreläsningar och essäer om poesins grundvalar; han är medlem i Centrum för metriska studier och Nordiska nätverket för litteratur och psykoanalys liksom han är knuten till Fria seminariet för litterär kritik på Konsthögskolan samt Poesilabbet respektive Kritiklabbet. Han är sedan 2004 sekreterare i Gunnar Ekelöf-sällskapet. Sedan 2014 är John Swedenmark fri skriftställare med garanterad författarpenning.  På Sigtunastiftelsen önskar John Swedenmark arbeta med ett essäprojekt om 1930-talets fascism ”som anropar vår samtid”.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2019