Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2021

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Jennie Dielemans, Henrika Ringbom, Donia Saleh och Wera von Essen. Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen.

 

Jennie Dielemans

Jennie Dielemans (1972-) är författare, manusförfattare, moderator och journalist och har sedan länge även arbetat med folkbildning och samhällelig mobilisering. Hon skriver om sig själv: “Å ena sidan har jag jobbat med väldigt olika saker: skrivit romaner och faktaböcker, utbildat mig till manusförfattare, varit reporter och krönikör, arbetat som researcher och programledare på teve, drivit skrivarverkstäder, jobbat som projektledare i ideell sektor, startat medborgardrivna mötesplatser i olika förorter… Men egentligen håller jag alltid på med samma frågor.”

Jennie Dielemans har skrivit fem böcker, såväl fakta och reportage som skönlitteratur. Hennes debutbok Motstånd (2001), som hon skrev tillsammans med Fredrik Quistbergh, är en reportagebok som tar upp strategier för att göra motstånd och förändra samhället. Boken består av en samling porträtt av unga människor i Sverige idag som delar en stark tro på att man kan förändra samhället, Här berättar antirasister, militanta feminister, djurrättsaktivister och tjejen som startade Sveriges första ungdomsparti för första gången sina egna historier.

Romanen Tackar som frågar (2006) rosades av kritiken och röstades fram till Årets Stockholm läser-bok 2008. Boken skildrar fem familjer från en förort utanför Stockholm, som försöker få livet att gå ihop, men Jennie Dielemans själv vill inte kalla boken för en roman, utan beskriver hon den som ”små historier” och karakteriserar verket som ”lite roligt. Och sorgligt.”: ”Dielemans vet vad hon talar om, hon känner sina gestalter och deras miljöer och hanterar dem med en okomplicerad och djupt sympatisk respekt … Tackar som frågar är en Fisksätraversion av Altman-klassikern Short Cuts.” (Skånska Dagbladet.)

Välkommen till paradiset (2008) är en kritisk reportagebok om den globala turistindustrin som fick ett positivt mottagande och skapade livlig debatt: ”Våra drömmars resmål är en orörd plats, långt borta från vardagens stress. I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.” (Förlagets bokpresentation).

Jennie Dielemans var initiativtagare till och projektledare för Nya Mötesplatser 2014 – 2018, en satsning av Folkets Hus och Parker, där man stöttar uppstarten av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiska utsatta områden runtom i Sverige och skrev 2017 handboken Nyckeln – en handbok i att starta och driva mötesplatser för organisationen Folkets Hus och Parker. Boken försöker besvara de frågor som dyker upp när människor går samman för att starta en medborgardriven mötesplats i sin ort, eller driver en redan befintlig.

Hennes senaste bok Det sista solot (2020), är en roman om hur vi lever våra liv – och hur vi dör – vad är en värdig död? ”En försommarkväll i slutet av 1960-talet kliver den holländske jazztrummisen Sjon Kastelein ur en turnébuss mitt i Stockholm. Han blir förtjust. I staden, den möjliga framtiden, och i Eva, som han träffar samma kväll. Kärleken är stor och tillsammans vill de skapa ett liv, där det är ljuvligt lätt att andas. Sjon friar och Eva blir gravid. Problemet är att Sjon redan har en fru. Och ett barn som just har fötts. Barnen ska bli fler, äktenskapen likaså. Vi följer i spåren av Sjon genom ett Sverige i förändring. Bergsjön, Husby och Hornstull. Jazz och hiphop. Kärlek och svek.” (Förlagets bokpresentation). Romanen är ett eget projekt, men är även ett samarbete med musikern Ane Brun, som i ljudboksversionen bidragit med ett par nya låtar.

”Det sista solot erbjuder det där som litteraturen ibland gör, att få vistas i en annan, främmande värld för en stund. … allra mest imponerad blir jag av den berättartekniska utvecklingen i Det sista solot, av hur den går från det högljudda pladdret till att successivt bli lågmält problematiserande – som om Jennie Dielemans bit för bit demonterade ett altare.” (Svenska Dagbladet)

Jennie Dielemans önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på ett filmmanus för en familjefilm av regissören Maria Blom och sin nästa vuxenroman.

 

Henrika Ringbom

Henrika Ringbom (1962-), är uppväxt i Helsingfors och är en finlandssvensk författare, översättare och journalist. Hon tog en fil. kand. och var sedan under 80-talet verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo 1986-87, som blev ett språkrör för en ung finlandssvensk författargeneration, innan hon 1988 debuterade med sin första diktsamling Båge.

Henrika Ringbom har i eget namn utgivit fem diktsamlingar, två romaner, en poetisk essä och en poetik samt varit redaktör för flera samlingar av finlandssvensk poesi. Hon medverkar även i flera antologier som poet och översättare, bland annat den nya, uppmärksammade antologin Berör och förstör. Dikter för unga, red. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar (2019), och i antologin Men det var hennes kläder – nedslag i den samtida svenskspråkiga kvinnolitteraturen (2002). Hon har även medverkat i brevväxlingen: Poesi med andra ord. En brevväxling om lyrik tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz (2003).

Det är som finlandssvensk poet samt översättare och introduktör av framförallt av finsk poesi Henrika Ringbom är uppmärksammad. Efter sin debut med Båge 1988, har hon gett ut diktsamlingarna Det jag har (1990), Det finns ingen annanstans (1994), Den vita vinthunden (2001), Öar i ett hav som strömmar (2013), vilken nominerades till Runebergspriset 2013, samt senast En röst finns bara när någon hör den (2020): ”Hon är en språkligt avancerad poet som ur ett senmodernistiskt perspektiv skapar visuella bilder av inre och yttre landskap.” (Uppslagsverket Finland.)

Hon har också gett ut två romaner: Martina Dagers längtan (1998) och Sonjas berättelse (2005), en prosadiktsamling Händelser: ur Nya Pressen 1968-1974 : prosadikter (2009), inspirerade av hennes unga läsning av kvällstidningen Nya pressen, samt en uppmärksammad poetisk essä eller reseskildring; Elden leende. Berättelse om en resa till Japan (2016), vilken nominerades till Runebergspriset 2016.

”Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled”

(Schildts & Söderströms författarpresentation.)

Som översättare har Henrika Ringbom översatt både barn- och ungdomsböcker och framförallt finsk poesi till svenska: t.ex. barn- och ungdomsböckerna Ella och utpressaren av Timo Parvela och Granfrönas uppbrott av Erkki K. Kalela och poesi av bland andra Olli-Pekka Tennila, Henrikka Tavi, Mirkka Revola, Markku Paasonen, Saila Susiluotos. 2015 fick hon priset Årets översättning av Sveriges Författarförbund för sin översättning av Henrikka Tavis Hoppet.

Hon har prisats för sitt författarskap av Längmanska kulturfonden 1999 och flerfaldigt prisats av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1991. Hon har två gånger nominerats till ett av Finlands främsta litterära priser Runebergspriset: Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar blev nominerad 2013 och den poetiska essän Elden leende. Berättelse om en resa till Japan 2016. 2017 fick hon Samfundet de nios Karl Vennberg-pris.

Henrika Ringbom önskar på Sigtunastiftelsen skriva på en ny essäsamling; om att skriva och översätta samt läsningar av enskilda författarskap, samt två självbiografiska texter om sina farföräldrar.

 

Donia Saleh

Donia Saleh (1996-) är uppväxt i Uppsala, men har de sista fem åren varit bosatt i Göteborg och arbetat med litteratur. Hon har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand och läser nu statsvetenskap med inriktning på psykologi på Göteborgs Universitet.

Donia Saleh debuterade 2020 med romanen Ya Leila. Kritikerna hyllade romanen och den har precis nominerats till både Borås tidnings debutantpris 2021 och Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris.

Ya Leila handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd av arv, till följd av vår samtid. Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv? (Förlagets bokpresentation.)

I en intervju i Göteborgsposten, menar skribenten Fanny Wijk att Donia Saleh i romanen vill syna den vita medelklassfeminismen. Men recensenter har läst den som en skildring av kulturellt utanförskap. ”– Det gör lite ont hur de läst in sina egna fördomar i mitt verk, säger Donia Saleh.” /—/ ”Vad tror du det beror på? – Att kritikerkåren är väldigt homogen och att de flesta som har recenserat boken är vit medelklass. Det handlar om viljan att kategorisera människor, om att deras egna stereotypa tolkningar kommer först: ”Här har vi en ung tjej som rasifieras, då måste boken utspela sig i orten.”

Donia Saleh lyfter i intervjun fram fler tematiska nycklar till romanen: ”– Mycket handlar om skam och skuld, att känna att man borde stå upp för sig själv, veta vem man är och tydligt säga nej samtidigt som man helt förlorar sig själv till den andra världen.” /—/ ”– Ordet “systerskap” är så himla urvattnat. Det går inte att prata om det om man inte pratar om kollektivet, vilket inte finns i deras gäng. Leila och Amila pratar inte om att de ingår i ett systerskap, men har en stark gemenskap med sina familjer exempelvis, där det på riktigt handlar om att ställa upp för varandra.” (Göteborgsposten.)

Donia Saleh önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på sin andra roman med arbetstiteln ”Röd Galla”.

 

Wera von Essen

Wera von Essen (1986-) är författare och översättare och uppväxt och boende i Stockholm och har bland annat läst litteraturvetenskap.

Som romanförfattare debuterade Wera von Essen 2018 med den mycket uppmärksammade romanen En debutants dagbok, som ansågs vara en generationsroman för åttiotalisterna och belönades med Borås Tidnings debutantpris – med motiveringen ”För en nonchalant och stilsäker berättelse som med dagbokens logik utforskar villkor och gränser för skapande.”.

”Helgen sade mig följande: att jag måste bli helt besatt. Jag måste kapa allt. Jag måste ta mitt eget drama på allra största allvar. Ingenting får vara viktigare än mitt eget drama. Efter att jag hade svimmat i Traneberg ringde Stig och frågade vad blodfullmåne betyder. Han har förstått vad jag är för något. Vi var tysta en lång stund i telefonen. Östermalmarnas ansikten tycktes grimasera i dag, elegant och avmätt. Mitt självtvivel är för starkt. Det trycker på, hårt hårt, kräver att bli övervunnet. Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, »tappa det«.” (Förlagets bokpresentation)

Boken hyllades av kritikerna:

Att läsa Wera von Essens En debutants dagbok är att smälta samman med det intellektuella, andliga, utfattiga, ayahuascadrickande, deprimerade och smärtsamt klarsynta dagboksjaget. Betyg 5 av 5!” (Dagens Nyheter)

”Är det en idéroman om skapandet? En utvecklingsroman om att hitta sin röst? En framtida klassiker? Åttiotalisternas stora generationsroman?” (Borås Tidning)

Wera von Essens andra roman Våld och nära samtal (2020), har också fått stor uppmärksamhet: ”Det finns en behärskad kraft i det suggestiva och rytmiskt synkoperade språket … ett sällsynt intressant författarskap i vardande.” (Aftonbladet)

”I sin sorg över kontaktlösheten i världen tar hon fyrans buss genom staden. I den finns älskare som slår på rätt sätt, psykoanalys, hotelljobb, kyrka. Där finns en växande tro och en längtan efter att ge sig själv fullkomligt. Wera von Essen har skrivit en suggestiv roman om smärta och andlig kamp, om perversionens förhållande till det heliga och om relationer i en tid där kärleken tycks lysa med sin frånvaro.” (Förlagets bokpresenatation.)

I romanen gestaltas en ung kvinna och hennes andliga resa mot katolicismen i ett samtida Stockholm, som kastas och vacklar mellan sexuellt begär, passion och kyskhet, tvång och frihet, styrka och svaghet, tro och tvivel, synd och nåd och tar upp katolicismens både erotiska och underkastande aspekter, Guds gränslösa kärlek och det mörker vi alla bär inom oss. (Signumpodden)

Wera von Essen säger själv om sitt skrivande: ”Jag har alltid skrivit och läst och alltid haft svårt att förstå skillnaden mellan liv och litteratur och verklighet. Jaget och jagets gränser. Och jag har alltid uppfunnit narrativ. Jag tog ofta livet av karaktärer. Det var en utdrivningsprocess. Jag skrev om det som i inte fick hända. Det gav ett vittne också. Jag tänker att litteraturen är en hemlig lycka. Den blir till i mellanrum och på platser där den inte ska finnas. Jag tror att jag i dagboken (Wera von Essens debut ”En debutants dagbok”, Modernista förlag) ville skriva om tillstånd som inte får finnas. Dagboken var terapeutisk men också jättefarlig. Den åt ju mitt liv. Den tog över. Det är väl en del av att skriva, att förstå de krafterna. Jag hade velat skriva så länge och plötsligt gick det.” (Readligion)

Som översättare har Wera von Essen översatt två böcker från portugisiska: Kroppsligheten av J. P. Cuenca (2016) och Brev i urval av Clarice Lispector (2020). Hon har även skrivit om Noveller av Jane Mansfield (2019) och medverkar i antologin Nymfen vaknar och hjärtat är svart (Texter ur Pralin magasin 2020).

 

Elisabeth Fabricius tilldelas Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium

Elisabeth Fabricius, läkare från Göteborg, har tilldelats Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium för teologisk och religionsdialogisk fördjupning och kontemplativ praxis. Stipendiet utgörs av två veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen. Elisabeth avser att ägna tiden åt studier av Hjalmar Ekströms liv och lära, för att fördjupa sin kunskap om den mystiska vägen och det gemensamma för människor som har gått den.

Hjalmar Ekström (1885 – 1962) var skomakare och diakon och brukar beskrivas som en av nordens främsta mystiker. Hans privata bibliotek, en samling på cirka 400 band, tillhör Sigtunastiftelsens specialsamlingar och är en stor tillgång för forskning och fördjupning kring kristen mystik.

Elisabeth Fabricius arbetar just nu med en bok om Carl von Tschirschky, en avlägsen släkting som var löjtnant i preussiska armén och fick uppleva en så genomgripande omvändelse att han avsade sig yrket, tackade nej till pension, blev vandringspredikant och dog i fängelse vid 31 års ålder. Boken är tänkt som en studie av hängivelse och en andlig urskiljningsprocess.

Vi hälsar Elisabeth varmt välkommen till Sigtunastiftelsen.

Läs mer om Sigtunastiftelsens stipendier

 

 

LarsOlov Eriksson tilldelas bibelpriset 2020

Sigtunastiftelsen och Bibelsällskapet delar årligen ut Bibelpriset till en person verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv; som genom sin gärning bidragit till att till att göra Bibeln känd och använd. I år går priset till författaren och docenten LarsOlov Eriksson, verksam vid Johannelunds Teologiska högskola.

Han tilldelas priset med följande motivering:

”LarsOlov Eriksson tilldelas Svenska Bibelsällskapets bibelpris 2020 för ett långt och omfattande arbete med att göra Bibelns budskap tillgängligt och begripligt i vår tid. Sedan han 1982 var med om att starta bokverket Kommentar till Nya testamentet (KNT) har han varit den drivande kraften för detta moderna och spridda kommentarverk där hittills 25 volymer utkommit. Som exegetisk forskare har han också velat vända sig till en bred allmänhet utan fackkunskaper. Genom sitt omfattande författarskap, som med djup och bredd rör både Gamla och Nya testamentet och de Apokryfiska böckerna, framstår LarsOlov Eriksson som en pedagogiskt driven folkbildare som påtagligt bidragit till att göra Bibeln använd och begriplig i vår tid.”

LarsOlov Eriksson, även kallad Loe, berättar att han blev hedrad och glad när Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Göranzon ringde och berättade att han skulle få priset.

– Det kom som en fullständig överraskning. Jag lyssnade till vad Anders Göranzon sade, gick sedan till vardagsrummet, satte mig ner och berättade för min hustru. Sedan blev vi sittande en stund och jag försökte ta in det hela, berättar LarsOlov Eriksson.

Han tänker att priset är en sporre att fortsätta vara verksam.

– Det är ju ett erkännande av vad jag ägnat mitt yrkesverksamma liv åt. Kanske kommer det att innebära att jag vill skriva ytterligare något. Det kommer i alla fall att innebära att jag – så länge tid och kraft tillåter – vill fortsätta att undervisa, predika och skriva om Bibeln. Priset blir på så sätt en inspiration att inte lägga av det aktiva bibelarbetet.

För LarsOlov Eriksson har Bibeln på olika sätt varit en viktig del av hans liv, ända sedan tonårstiden.

– Jag har varit bibellärare i mer än femtio år. Jag har forskat i Bibeln, skrivit kommentarer och artiklar. Över huvud taget har Bibeln funnits där som en självklar del av mitt liv, och jag kan fortfarande glädjas åt att upptäcka nya saker när jag läser. Det gäller både när jag studerar och forskar och när jag läser Bibeln för min egen uppbyggelse eller inför predikan.

LarsOlov Eriksson föddes 1950 och är präst i missionsrörelsen EFS och Svenska kyrkan. Han är docent i Gamla testamentets exegetik och är i dag högskolelektor emeritus vid Johannelunds teologiska högskola där han tidigare var rektor. Hans kunnande och pedagogik har uppskattats av många studenter genom åren. I sitt produktiva författarskap har han i ett flertal böcker guidat läsare inom ämnesområdena teologi och exegetik.

Prisutdelningen äger rum i Uppsala den 9 november kl 14 i samband med att Bibelsällskapets huvudmannaråd sammanträder. LarsOlov Eriksson kommer även att hålla ett kort anförande under rubriken ”Mitt möte med Bibeln”.

Prisceremoni och föredrag livestreamas och går att följa både i Bibelsällskapets Youtube-kanal och på Bibelsällskapets Facebook-sida. För den som inte kan lyssna på måndag kl 14 finns filmen kvar så det går att lyssna i efterhand.

Bibelpriset instiftades 2004 med anledning av den världsvida bibelsällskapsrörelsens 200-årsjubileum. Priset utdelas årligen till en person ”verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd”. Priset delas ut i samverkan mellan Svenska Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen. Stipendiet är avsett för skapande verksamhet med anknytning till Bibeln.

Priset består av ett originalkonstverk med anknytning till en bibeltext samt en jubileumsbibel med Rembrandtillustrationer. Pristagaren får också ett stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen i den härliga miljö som är Sigtunastiftelsens signum. Tanken är att det får vara en skaparvecka med anknytning till Bibeln.

Johannelunds sammanfattande beskrivning av LarsOlov Erikssons CV och utgivning.

För närmare information kring bibelpriset och prisceremonin kontakta:

Generalsekreterare Anders Göranzon, anders.goranzon@bibeln.se , 018-18 63 33

 

FAKTA:

Svenska Bibelsällskapets uppdrag är att göra Bibeln översatt, känd, tillgänglig och använd i Sverige och i andra länder. Det är en ekumenisk ideell förening som leds av en styrelse och ett huvudmannaråd. Huvudmannarådet består av representanter för kyrkor och samfund i Sverige, Svenska Akademien, Vitterhetsakademien och Ekumeniska rådet i Finland.

Svenska Bibelsällskapet är en del av en världsvid gemenskap av 150 självständiga, nationella bibelsällskap förenade i paraplyorganisationen United Bible Societies (UBS) och är verksamma i 240 länder och territorier. Bibelsällskapen arbetar med alla kristna kyrkor och många internationella icke-statliga organisationer. Svenska Bibelsällskapet samlar in pengar till bibelprojekt i Sverige och internationellt och har 90-konto. Kansliet är placerat i Uppsala på Bangårdsgatan 4A. För mer information, besök www.bibelsällskapet.se eller www.unitedbiblesocieties.org

Sigtunastiftelsen får 4 miljoner för forskning om den fria viljan

Sigtunastiftelsen och Agora for Biosystems har fått ett forskningsanslag på fyra miljoner kronor för ett fyraårigt projekt om den fria viljan. Projektet som börjar nu i mars har en tvärvetenskaplig ansats där de neurovetenskapliga och filosofiska perspektiven är i fokus.

–  Hela vårt samhälle är baserat på föreställningen om att vi har en fri vilja, därför kan det förefalla lite oväntat att ens ställa frågan. Men frågan om vår möjlighet att göra fria val både kan och bör problematiseras, inte minst med tanke på den svårigheten som finns både när det handlar om olika valsituationers komplexitet och våra begränsningar som individer, säger Alf Linderman, docent i religionssociologi och direktor vid Sigtunastiftelsen.

Frågan om människan medvetande och om människan i någon mening kan anses ha en fri vilja har inom ramen för en mångvetenskaplig dialog diskuterats på Sigtunastiftelsen i närmare tio års tid. Dialogen genomförs i samverkan med forskningscentret Agora for Biosystems som leds av Hans Liljenström, professor i Biometri. Denna dialog har resulterat i ett flertal seminarier liksom i en internationell forskningskonferens kring fri vilja på Sigtunastiftelsen sommaren 2017. Nu i maj kommer även en bok om människans frihet och ansvar att presenteras under ett öppet seminarium där flera av de som medverkat i denna 10-åriga dialog medverkar som författare.

Forskningsanslaget på 4 miljoner som Sigtunastiftelsen nyligen erhållit kommer från de amerikanska forskningsstiftelserna John Templeton Foundation och The Fetzer Franklin Fund. Anslaget ingår i ett större internationellt samarbetsprojekt som totalt sett omfattar 70 miljoner kronor. I detta sammanhang samverkar flera internationella forskare inom i första hand neurovetenskap och filosofi däribland Hans Liljenström (SLU/Agora for Biosystem, Sverige), Alf Linderman (Sigtunastiftelsen/Uppsala Universitet, Sverige) Aaron Schurger ( Inserm; Frankrike), Adina Roskies ( Dartmouth, USA), Alfred Mele (FSU, USA), John Dylan Haynes (Charité, Germany), Liad Mudrik ( Tel-Aviv, Israel), Mark Hallet ( NIH, USA), Patrik Haggard (UCL, UK), Timothy O´Connor (Indiana-Baylor, USA), Tillmann Vierkant (Edinburgh UK), Uri Maoz ( Chapman-UCLA Caltech, USA) och Walter Sinnot Armstrong (Duke, USA)

Nu i mars medverkar Alf Linderman och Hans Liljenström  under den internationella forskningskonferensen Neuroscience and Free Will vid Chapman University Brain Institute, en fortsättning på den konferens som hölls på Sigtunastiftelsen i juni 2017.

–  Hans Liljenström kommer att presentera en modell för hur kognition, känsla och intention påverkar medvetna beslut när vi även tar hänsyn till den sociala dimensionen. Tanken på att vi har en fri vilja är komplex och det finns all anledning att problematisera den både ur ett vetenskapligt, filosofiskt och religiöst perspektiv, säger Alf Linderman.

 

Pressrelease fria viljan 190308

Litteraturproduktion

Stipendier

Forskning

När Sigtunastiftelsen för mer än 100 år sedan inledde sin verksamhet stod dialogen i centrum. De som grundade Stiftelsen, med dess förste ledare Manfred Björkquist och ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom i spetsen, hade inga små tankar om Sigtunastiftelsens uppdrag. Man ville att den här platsen skulle ha betydelse för samhällsutvecklingen. Och det var samtidens frågor och utmaningar som skulle stå i centrum. Idag har Sigtunastiftelsen en omfattande utbildnings- och forskningsverksamhet. Målet är att bearbeta frågor som utifrån ett kristet humanistiskt perspektiv är viktiga för vårt samtida och framtida samhälle. De frågor vi belyser är samlade under fyra profilområden.