Sigtunastiftelsens direktor Alf Linderman belönas med kungamedalj

Sigtunastiftelsens direktor Alf Linderman har tilldelats Hans Majestät Konungens medalj i 8:e storleken i högblått band för betydande insatser inom svenskt kyrkoliv. Hans Majestät Konungen överlämnade medaljen personligen, i närvaro av Hennes Majestät Drottningen, den 20 oktober på Stockholms slott.

– Det känns mycket hedrande att få det erkännande som medaljen innebär. Dels naturligtvis för mig personligen, men medaljen är också ett uttryck för att Sigtunastiftelsen uppfattas som en intressant och relevant arena där tro, vetenskap, kultur och politik möts i respektfull dialog kring samtidens utmaningar. Det gör det ännu roligare att ta emot denna medalj.

Alf Linderman tillträdde tjänsten som direktor på Sigtunastiftelsen hösten 2001. Han har en bakgrund som docent i religionssociologi vid Uppsala universitet, och har också arbetat kortare perioder vid två universitet i USA. Alf Lindermans särskilda fokus som forskare är samspelet mellan medier, religion och kultur. Efter Manfred Björkquist (direktor 1917 – 1942) och Olov Hartman (direktor 1948 – 1970) är han den som haft uppdraget att vara direktor för Sigtunastiftelsen under längst tid.

Mer om medaljförläningarna 2021

 

 

Joel Halldorf får Bibelpriset 2021

Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen har idag tillkännagivit att Joel Halldorf tilldelas Bibelpriset 2021 med följande motivering: ”Med sin unika förmåga att belysa såväl kyrkohistoria och teologi som populärkultur har Joel Halldorf som skribent breddat samhälls- och kulturdebatten i Sverige. Alltid dagsaktuell och påläst har han, för en bred allmänhet, kunnat göra tydligt att den kristna kulturhistorien, intimt sammanflätad med Bibeln, är en viktig underström om man vill förstå vårt samhälle.”

Det var en glad och hedrad Joel Halldorf som tog emot beskedet när Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Göranzon ringde och berättade att han skulle få Bibelpriset. Även om Joel Halldorf blev glatt överraskad av utmärkelsen, kanske han inte blev helt förvånad.

– Jag skriver ju inte regelrätta bibelkommentarer eller predikospalter, men Bibeln är invävd i nästan alla mina texter. Det är den tråd som binder dem samman, och jag är väldigt tacksam och glad över att Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen har sett det.

Joel Halldorf har en bred repertoar och kan tituleras teolog, skribent, författare och professor i kyrkohistoria. Han är anställd vid Enskilda Högskolan Stockholm där han undervisar blivande präster och pastorer och leder ett forskarseminarium som heter ”Kyrka i samtid”. Joel Halldorf har gett ut ett flertal böcker, och på Expressens kultursidor, och i andra tidningar, är han känd som krönikör och debattör.

Bibeln som resonansplatta

Joel Halldorf är född 1980 i Linköping och uppvuxen i en pingstförsamling. I dag är han en ekumeniskt engagerad kristen. Bibelpriset ser han som en uppmuntran att fortsätta att arbeta med Bibeln som en självklar resonansplatta för sitt skrivande.

– När man skriver sitter man oftast för sig själv, men samtidigt bygger skrivandet alltid på dialog: ett pågående samtal med andra texter, som man prövar och studsar sina egna ord mot. För mig är Bibeln den främsta sådana dialogpartnern. Den är en daglig vägledning i allt jag gör, berättar Joel Halldorf.

Utöver Joel Halldorfs vanliga arbetsuppgifter, som mest består av att läsa och skriva enligt honom själv, är han engagerad i en förening som heter Valv och som har som mål att ”normalisera det andliga samtalet i världens mest sekulariserade land”.

– Det är ett väldigt inspirerande projekt! Annars skriver jag mycket om vikten av gemenskap, särskilt små gemenskaper. Det här är något som jag försöker öva på även i min vardag: att vara med och bidra till – och glädjas över! – de små gemenskaper jag är en del av där vi finns. Grannar, fotbollsklubben, församlingen, bygemenskapen, släkt, vänner och så vidare, berättar Joel Halldorf.

Det är lätt att bli nyfiken på hur en van bibelläsare som Joel Halldorf skulle peppa någon som aldrig läst Bibeln tidigare, men skulle vilja göra ett försök.

Har du något råd att ge nybörjaren på vägen in i bibeltexterna?

– Dyk in i berättelserna, lev med och låt dig fascineras över att detta är texter som har burit människor i tusentals år. Första Mosebok kapitel 12 är en utmärkt plats att börja på: Den släkthistoria om löper från Abraham, via Isak, Jakob och fram till Josef i Egypten hör till Bibelns litterära pärlor, säger Joel Halldorf.

Prisutdelningen äger rum i Uppsala måndagen den 8 november kl 14 i samband med att Bibelsällskapets huvudmannaråd sammanträder. Joel Halldorf kommer att hålla ett föredrag om Bibelns betydelse i samhällsdebatten i Pingstkyrkans lokaler, S:t Persgatan 9 i Uppsala.

Prisceremoni och föredrag spelas in och går att se och lyssna till i efterhand både i Bibelsällskapets Youtube-kanal och på Bibelsällskapets Facebook-sida.

Bibelpriset instiftades 2004 med anledning av den världsvida bibelsällskapsrörelsens 200-årsjubileum. Priset utdelas årligen till en person ”verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd”. Priset delas ut i samverkan mellan Svenska Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen. Stipendiet är avsett för skapande verksamhet med anknytning till Bibeln.

Priset består av ett originalkonstverk med anknytning till en bibeltext samt en jubileumsbibel med Rembrandtillustrationer. Pristagaren får också ett stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen i den miljö som är Sigtunastiftelsens signum. Tanken är att det får vara en skaparvecka med anknytning till Bibeln.

 

Tidigare pristagare är Kerstin Ekman (2004), Anders Piltz (2005), Ylva Eggehorn (2006), Christer Åsberg (2007), Mikael Hansson (2008), Sven-David Sandström (2010), Michel Östlund (2011), Åsa Larsson (2012), Kristian Lundberg (2013), Niklas Rådström (2014), Ylva Q Arkvik (2015), Tomas Sjödin (2016), Bengt Johansson (2017) Maria Küchen (2018), Linda Alexandersson (2019) och LarsOlov Eriksson (2020).

Fotograf: Zandra Erikshed 

För närmare information kring bibelpriset och prisceremonin kontakta:

Generalsekreterare Anders Göranzon, anders.goranzon@bibeln.se , 018-18 63 33

 

Ekumeniskt samtal om våldsmotstånd och fredslängtan

16 – 17 september bjuder Kristna Fredsrörelsen och Sigtunastiftelsen in till en ekumenisk dialog om hur tro och övertygelse kan förändra världen. Dygnet inleds med ett öppet kvällsprogram på Sigtunastiftelsen där författaren och diakonen Anna Ardin med flera, medverkar under rubriken ”Att söka ett språk för kraft och mod”.
Följande dag hålls seminarier och fördjupande samtal med ett tiotal olika röster för trosbaserade organisationer, forskare och skribenter kring några av vår tids stora utmaningar som allmänheten kan ta dela av  via webbsändningar.

– För hundra år sedan spelade folkrörelser och andra delar av det civila samhället en
avgörande roll för samhällsutvecklingen. De stora väckelserörelserna är bara ett exempel. Behovet av det civila samhällets dialog kring samtidens utmaningar är inte mindre idag, och det gäller inte minst de sammanhang som har tro och övertygelse som utgångspunkt. Civilsamhällets dialog kan sedan berika politiska processer kring fred och konflikt” säger Alf Linderman, direktor på Sigtunastiftelsen.

– Fred är vägen till fred. Tillsammans kan vi göra skillnad och vi vill skapa ett forum där vi kan mötas och få upp ögonen för alla de möjligheter som finns. Vi ska samtala om och sätta ord på den kraft som finns i gemensamma lösningar för fred och hållbarhet” säger Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare på Kristna Fredsrörelsen.

Medverkande
Anna Ardin – författare och diakon i Equmeniakyrkan
Eva-Maria Munck – musiker och teolog
Ingrid Inga – ordförande samiska rådet i Svenska kyrkan
Karin Wiborn – kyrkoledare Equmeniakyrkan
Peter Halldorf – författare och pastor i Pingströrelsen
Pella Thiel – medgrundare End Ecocide Sweden
Celina Falk – Svenska kyrkans representant i Kyrkornas världsråds centralkommitté
Isak Svensson – professor i fred och konflikt vid Uppsala universitet
Fredrika Gårdfeldt – präst, aktiv i nätverket Svenska präster och pastorer mot kärnvapen, styrelseledamot i Kristna Fredsrörelsen
Peter Weiderud – politiker och journalist samt direktör för Svenska institutet i Alexandria, UD

Anmälan till det öppna kvällsprogrammet på Sigtunastiftelsen 16 september

Anmälan till de webbsända seminarierna den 17 september

Presskontakt:
Nathaly Salas, Kristna Fredsrörelsen nathaly.salas@krf.se 0730–344822

An interfaith call for Ecocide law, Sigtunastiftelsen 16 september

Torsdagen den 16 september samlas röster från trossamfund runt om i världen för en dialog om möjligheten att se storskalig miljöförstöring som ett internationellt brott; det som i internationella termer benämns som ”Ecocide law”. Sigtunastiftelsen har tillsammans med End Ecocide Sweden, Sveriges kristna råd, Stockholms katolska stift, Centre for Environment and Development Studies vid Uppsala universitet och Stop Ecocide International initierat dialogen, som sker i form av en global online-konferens med medverkande från olika delar av världen. Syftet är att stärka medvetenheten om ecocid som internationellt brott med sikte på nästa FN-konferens för hållbar utveckling, Stockholm 50+. (Juni 2022.)

Anders Arborelius, Kardinal och biskop i Stockholms katolska stift är en av talarna:
– Som katolska kristna har vi alla ett ansvar för att Guds skapelse skall vårdas och vördas och inte förstöras och brytas ner. Därför borde det också vara en självklarhet att man på det internationella planet kan komma fram till en bindande lagstiftning som gör Ecocide omöjligt.

– Ekocid som internationellt brott är en helt nödvändig åtgärd för att hantera den ekologiska krisen. Stödet för en sådan lag är stort och intresset har växt enormt snabbt det senaste året. Trossamfunden bidrar med en viktig röst, säger Pella Thiel, ordförande för End Ecocide Sverige.

– I vår del av världen är det lätt att glömma hur stor betydelse tro och religion har för hur vi lever våra liv. Tro och livsåskådning spelar nog större roll än vi kanske tänker på även i vårt samhälle, men globalt är religion ofta av avgörande betydelse. Om vi vill påverka samhällsutvecklingen på global nivå finns det en enorm potential om olika trostraditioner kan gå samman i en gemensam strävan. Just därför är det förestående mötet på Sigtunastiftelsen kring Ecocide law så viktigt, säger Alf Linderman, direktor vid Sigtunastiftelsen.

Medverkande:
H.H. Pujya Swami Chidanand Saraswatiji, Global Interfaith WASH Alliance (GIWA)
Mary Evelyn Tucker, the Divinity School, Yale University
Valerie Cabanes, Stop Ecocide International
Kardinal Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift,
Hanna Soldal, Svenska Kyrkans Unga
Erena Rangimarie Rereomaki Rhöse, Maori spiritual leader
Azza Karam, Religions for Peace
Eirik Myrhaug, Arctic Shaman Circle
Alexandra Masako Goossens-Ishii, Soka Gakkai International Office for UN Affairs
Henrik Grape, Kyrkornas Världsråd
Pella Thiel, End Ecocide Sweden

Vänligen registrera via länk för anmälan.

Presskontakt:
sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se,  kommunikationschef Sigtunastiftelsen

Att undervisa om Abrahams Barn

Kursen inspirerar till metodutveckling för skolans undervisning i det mångkulturella samhället. Vi presenterar Abrahams Barns pedagogik som tar sin utgångspunkt i våra gemensamma rötter.
Vi fokuserar på undervisning om de mänskliga rättigheterna, en skrivarverkstad utifrån Abrahams Barns metod Identifikation skapar Empati och hur man kan använda Abrahams Barns artefaktotek med religiösa föremål i
klassrummet. Dessutom tar vi upp hur användandet av berättelser kan vara ett stöd för samtal om livsfrågor. Kursen behandlar också ämnes- och kursplanerna för religionskunskapen, deras centrala innehåll och kunskapskrav.

Medverkande: Ola Björlin, läromedelsförfattare och lärarutbildare som undervisat i religionskunskap och filosofi på gymnasiet i Västerås. Malin Löfstedt, gymnasielärare, lektor och forskare i religionsdidaktik vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Malin Mattsson Flennegård, läromedelsförfattare och gymnasielärare i
religionskunskap och svenska i Nyköping. Ingela Visuri, lektor i religionsdidaktik vid Högskolan Dalarna.

Målgrupp: Pedagoger, lärare och bibliotekarier från grundskola och
gymnasium.

Pris: 2 250 kr inkl helpension
Anmälan senast 30 september
Mer info: elisabet.mattizon-armgard@sigtunastiftelsen.se 08 – 592 589 98

Program 15 – 16 oktober 2021

Björn Wiman & Mikael Kurkiala

Liminalitet är ett socialt och psykologiskt undantagstillstånd, oftast förknippat med livskriser och initiationsriter, som präglas av osäkerhet, ångest, nyskapande och nytänkande. Liminalitet är ett mellanrum där livet står och väger mellan hotet om utplåning och löftet om något nytt.
De kriser vi nu lever i och under – inte minst klimatkrisen och den pandemi som tvingat världen att bromsa in – ställer oss inför en rad nya frågor. Befinner vi oss på en tröskel som leder in i ett nytt rum? Och är det i så fall ett hotfullt rum eller ett som vi kan inreda till ett hem? Eller är kriserna blott temporära, om än olyckliga, avbrott på den tillväxtens väg som vi slagit in på sedan sekler tillbaka och får allt svårare att föreställa oss ett alternativ till?
Vill vi tillbaka till ”det normala” eller väcker de globala kriserna en djupare längtan hos oss efter ett mer autentiskt liv? Vad, om något, innebär den fördjupade insikten om livets och ekosystemens bräcklighet? Vilken människosyn växer fram i pandemins skugga? Och går den globala uppvärmningen hand i hand med en tilltagande nedkylning av våra själar?
Mikael Kurkiala, docent i kulturantropologi, föreläsare och författare samtalar med Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter.

Bokrelease – Fri vilja och mänskligt ansvar

Frågan om vi människor har en fri vilja och ett ansvar för våra handlingar kan tyckas befängd. Vi har ju alla en mycket påtaglig upplevelse av att det är vi själva som till stor del bestämmer vad vi gör och vad vi säger. Samtidigt vet vi naturligtvis att det är mycket som påverkar oss: genetiska förutsättningar, primär och sekundär socialisation, situationen och de känslor den ger upphov till liksom mycket annat. Inom modern neurofysiologi finns också studier som av många tolkas som att vår hjärna bestämmer vad vi ska göra innan vi själva är medvetna om det. Är vi kanske i själva verket betingade till att handla som vi gör? Vad händer då med det personliga ansvaret?

Alf Linderman och Hans Liljenström är redaktörer för en antologi kring dessa frågor, en antologi som under hösten utkommer på bokförlaget Fri tanke. Mer information om programmets innehåll och medverkande kommer under hösten.

Lunch för 150 kr kan förbokas i samband med anmälan.

I samverkan med Agora for Biosystems och Fri tanke

Forskare aktivister och konstnärer samlas under internationell klimatkonferens på Sigtunastiftelsen

Den 12 – 14 augusti samlas forskare, aktivister och konstnärer i Sigtuna för samtal kring en av vår tids stora utmaningar – klimatförändringen. Konferensen Climate Existence arrangeras av Sigtunastiftelsen och Centre for Environment and Development Studies i samverkan, och det är nu femte gången i ordningen som konferensen genomförs.

– Mycket har hänt sedan den första konferensen 2008, läget har förvärrats på många plan. Men samtidigt finns det ett stort intresse för klimatfrågan och de existentiella aspekter som den belyser. Att kunna mötas just nu för att prata om dessa frågor på Sigtunastiftelsen känns fantastiskt, säger Malin Östman kurssamordnare på CEMUS.

– Klimatfrågornas alarmerande aktualitet har under senare tid blivit tydlig för många. Likaså att det handlar om utmaningar på existentiell nivå. Vi behöver en bred och öppen dialog för att utforska möjligheter till positiv förändring. Därför behövs också Climate Existence 2021, säger Alf Linderman, direktor på Sigtunastiftelsen.

Konferensen har i första hand fokus på klimatfrågans existentiella dimension, där tanken är att både deltagare och medverkande ska kunna mötas i samtal över gränserna. Media är varmt välkomna att vara med under konferensens första del torsdag 12 augusti 10.00 – 12.00 som inleds med musik av artisten Kieli. Därefter följer av en föreläsning med den holländske forskaren och filmskaparen Jan van Boeckel och ett samtal mellan konstnären Åsa Elmstam och filmskaparen Mattias Olsson.

Program för Climate Existence

Medverkande

För pressackreditering vänligen kontakta:
Sofia af Geijerstam, kommunikationschef Sigtunastiftelsen

sofia.af.geijerstam@sigtunastiftelsen.se 073 593 55 68

 

 

Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2021

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Jennie Dielemans, Henrika Ringbom, Donia Saleh och Wera von Essen. Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen.

 

Jennie Dielemans

Jennie Dielemans (1972-) är författare, manusförfattare, moderator och journalist och har sedan länge även arbetat med folkbildning och samhällelig mobilisering. Hon skriver om sig själv: “Å ena sidan har jag jobbat med väldigt olika saker: skrivit romaner och faktaböcker, utbildat mig till manusförfattare, varit reporter och krönikör, arbetat som researcher och programledare på teve, drivit skrivarverkstäder, jobbat som projektledare i ideell sektor, startat medborgardrivna mötesplatser i olika förorter… Men egentligen håller jag alltid på med samma frågor.”

Jennie Dielemans har skrivit fem böcker, såväl fakta och reportage som skönlitteratur. Hennes debutbok Motstånd (2001), som hon skrev tillsammans med Fredrik Quistbergh, är en reportagebok som tar upp strategier för att göra motstånd och förändra samhället. Boken består av en samling porträtt av unga människor i Sverige idag som delar en stark tro på att man kan förändra samhället, Här berättar antirasister, militanta feminister, djurrättsaktivister och tjejen som startade Sveriges första ungdomsparti för första gången sina egna historier.

Romanen Tackar som frågar (2006) rosades av kritiken och röstades fram till Årets Stockholm läser-bok 2008. Boken skildrar fem familjer från en förort utanför Stockholm, som försöker få livet att gå ihop, men Jennie Dielemans själv vill inte kalla boken för en roman, utan beskriver hon den som ”små historier” och karakteriserar verket som ”lite roligt. Och sorgligt.”: ”Dielemans vet vad hon talar om, hon känner sina gestalter och deras miljöer och hanterar dem med en okomplicerad och djupt sympatisk respekt … Tackar som frågar är en Fisksätraversion av Altman-klassikern Short Cuts.” (Skånska Dagbladet.)

Välkommen till paradiset (2008) är en kritisk reportagebok om den globala turistindustrin som fick ett positivt mottagande och skapade livlig debatt: ”Våra drömmars resmål är en orörd plats, långt borta från vardagens stress. I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.” (Förlagets bokpresentation).

Jennie Dielemans var initiativtagare till och projektledare för Nya Mötesplatser 2014 – 2018, en satsning av Folkets Hus och Parker, där man stöttar uppstarten av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiska utsatta områden runtom i Sverige och skrev 2017 handboken Nyckeln – en handbok i att starta och driva mötesplatser för organisationen Folkets Hus och Parker. Boken försöker besvara de frågor som dyker upp när människor går samman för att starta en medborgardriven mötesplats i sin ort, eller driver en redan befintlig.

Hennes senaste bok Det sista solot (2020), är en roman om hur vi lever våra liv – och hur vi dör – vad är en värdig död? ”En försommarkväll i slutet av 1960-talet kliver den holländske jazztrummisen Sjon Kastelein ur en turnébuss mitt i Stockholm. Han blir förtjust. I staden, den möjliga framtiden, och i Eva, som han träffar samma kväll. Kärleken är stor och tillsammans vill de skapa ett liv, där det är ljuvligt lätt att andas. Sjon friar och Eva blir gravid. Problemet är att Sjon redan har en fru. Och ett barn som just har fötts. Barnen ska bli fler, äktenskapen likaså. Vi följer i spåren av Sjon genom ett Sverige i förändring. Bergsjön, Husby och Hornstull. Jazz och hiphop. Kärlek och svek.” (Förlagets bokpresentation). Romanen är ett eget projekt, men är även ett samarbete med musikern Ane Brun, som i ljudboksversionen bidragit med ett par nya låtar.

”Det sista solot erbjuder det där som litteraturen ibland gör, att få vistas i en annan, främmande värld för en stund. … allra mest imponerad blir jag av den berättartekniska utvecklingen i Det sista solot, av hur den går från det högljudda pladdret till att successivt bli lågmält problematiserande – som om Jennie Dielemans bit för bit demonterade ett altare.” (Svenska Dagbladet)

Jennie Dielemans önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på ett filmmanus för en familjefilm av regissören Maria Blom och sin nästa vuxenroman.

 

Henrika Ringbom

Henrika Ringbom (1962-), är uppväxt i Helsingfors och är en finlandssvensk författare, översättare och journalist. Hon tog en fil. kand. och var sedan under 80-talet verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo 1986-87, som blev ett språkrör för en ung finlandssvensk författargeneration, innan hon 1988 debuterade med sin första diktsamling Båge.

Henrika Ringbom har i eget namn utgivit fem diktsamlingar, två romaner, en poetisk essä och en poetik samt varit redaktör för flera samlingar av finlandssvensk poesi. Hon medverkar även i flera antologier som poet och översättare, bland annat den nya, uppmärksammade antologin Berör och förstör. Dikter för unga, red. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar (2019), och i antologin Men det var hennes kläder – nedslag i den samtida svenskspråkiga kvinnolitteraturen (2002). Hon har även medverkat i brevväxlingen: Poesi med andra ord. En brevväxling om lyrik tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz (2003).

Det är som finlandssvensk poet samt översättare och introduktör av framförallt av finsk poesi Henrika Ringbom är uppmärksammad. Efter sin debut med Båge 1988, har hon gett ut diktsamlingarna Det jag har (1990), Det finns ingen annanstans (1994), Den vita vinthunden (2001), Öar i ett hav som strömmar (2013), vilken nominerades till Runebergspriset 2013, samt senast En röst finns bara när någon hör den (2020): ”Hon är en språkligt avancerad poet som ur ett senmodernistiskt perspektiv skapar visuella bilder av inre och yttre landskap.” (Uppslagsverket Finland.)

Hon har också gett ut två romaner: Martina Dagers längtan (1998) och Sonjas berättelse (2005), en prosadiktsamling Händelser: ur Nya Pressen 1968-1974 : prosadikter (2009), inspirerade av hennes unga läsning av kvällstidningen Nya pressen, samt en uppmärksammad poetisk essä eller reseskildring; Elden leende. Berättelse om en resa till Japan (2016), vilken nominerades till Runebergspriset 2016.

”Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled”

(Schildts & Söderströms författarpresentation.)

Som översättare har Henrika Ringbom översatt både barn- och ungdomsböcker och framförallt finsk poesi till svenska: t.ex. barn- och ungdomsböckerna Ella och utpressaren av Timo Parvela och Granfrönas uppbrott av Erkki K. Kalela och poesi av bland andra Olli-Pekka Tennila, Henrikka Tavi, Mirkka Revola, Markku Paasonen, Saila Susiluotos. 2015 fick hon priset Årets översättning av Sveriges Författarförbund för sin översättning av Henrikka Tavis Hoppet.

Hon har prisats för sitt författarskap av Längmanska kulturfonden 1999 och flerfaldigt prisats av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1991. Hon har två gånger nominerats till ett av Finlands främsta litterära priser Runebergspriset: Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar blev nominerad 2013 och den poetiska essän Elden leende. Berättelse om en resa till Japan 2016. 2017 fick hon Samfundet de nios Karl Vennberg-pris.

Henrika Ringbom önskar på Sigtunastiftelsen skriva på en ny essäsamling; om att skriva och översätta samt läsningar av enskilda författarskap, samt två självbiografiska texter om sina farföräldrar.

 

Donia Saleh

Donia Saleh (1996-) är uppväxt i Uppsala, men har de sista fem åren varit bosatt i Göteborg och arbetat med litteratur. Hon har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand och läser nu statsvetenskap med inriktning på psykologi på Göteborgs Universitet.

Donia Saleh debuterade 2020 med romanen Ya Leila. Kritikerna hyllade romanen och den har precis nominerats till både Borås tidnings debutantpris 2021 och Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris.

Ya Leila handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd av arv, till följd av vår samtid. Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv? (Förlagets bokpresentation.)

I en intervju i Göteborgsposten, menar skribenten Fanny Wijk att Donia Saleh i romanen vill syna den vita medelklassfeminismen. Men recensenter har läst den som en skildring av kulturellt utanförskap. ”– Det gör lite ont hur de läst in sina egna fördomar i mitt verk, säger Donia Saleh.” /—/ ”Vad tror du det beror på? – Att kritikerkåren är väldigt homogen och att de flesta som har recenserat boken är vit medelklass. Det handlar om viljan att kategorisera människor, om att deras egna stereotypa tolkningar kommer först: ”Här har vi en ung tjej som rasifieras, då måste boken utspela sig i orten.”

Donia Saleh lyfter i intervjun fram fler tematiska nycklar till romanen: ”– Mycket handlar om skam och skuld, att känna att man borde stå upp för sig själv, veta vem man är och tydligt säga nej samtidigt som man helt förlorar sig själv till den andra världen.” /—/ ”– Ordet “systerskap” är så himla urvattnat. Det går inte att prata om det om man inte pratar om kollektivet, vilket inte finns i deras gäng. Leila och Amila pratar inte om att de ingår i ett systerskap, men har en stark gemenskap med sina familjer exempelvis, där det på riktigt handlar om att ställa upp för varandra.” (Göteborgsposten.)

Donia Saleh önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på sin andra roman med arbetstiteln ”Röd Galla”.

 

Wera von Essen

Wera von Essen (1986-) är författare och översättare och uppväxt och boende i Stockholm och har bland annat läst litteraturvetenskap.

Som romanförfattare debuterade Wera von Essen 2018 med den mycket uppmärksammade romanen En debutants dagbok, som ansågs vara en generationsroman för åttiotalisterna och belönades med Borås Tidnings debutantpris – med motiveringen ”För en nonchalant och stilsäker berättelse som med dagbokens logik utforskar villkor och gränser för skapande.”.

”Helgen sade mig följande: att jag måste bli helt besatt. Jag måste kapa allt. Jag måste ta mitt eget drama på allra största allvar. Ingenting får vara viktigare än mitt eget drama. Efter att jag hade svimmat i Traneberg ringde Stig och frågade vad blodfullmåne betyder. Han har förstått vad jag är för något. Vi var tysta en lång stund i telefonen. Östermalmarnas ansikten tycktes grimasera i dag, elegant och avmätt. Mitt självtvivel är för starkt. Det trycker på, hårt hårt, kräver att bli övervunnet. Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, »tappa det«.” (Förlagets bokpresentation)

Boken hyllades av kritikerna:

Att läsa Wera von Essens En debutants dagbok är att smälta samman med det intellektuella, andliga, utfattiga, ayahuascadrickande, deprimerade och smärtsamt klarsynta dagboksjaget. Betyg 5 av 5!” (Dagens Nyheter)

”Är det en idéroman om skapandet? En utvecklingsroman om att hitta sin röst? En framtida klassiker? Åttiotalisternas stora generationsroman?” (Borås Tidning)

Wera von Essens andra roman Våld och nära samtal (2020), har också fått stor uppmärksamhet: ”Det finns en behärskad kraft i det suggestiva och rytmiskt synkoperade språket … ett sällsynt intressant författarskap i vardande.” (Aftonbladet)

”I sin sorg över kontaktlösheten i världen tar hon fyrans buss genom staden. I den finns älskare som slår på rätt sätt, psykoanalys, hotelljobb, kyrka. Där finns en växande tro och en längtan efter att ge sig själv fullkomligt. Wera von Essen har skrivit en suggestiv roman om smärta och andlig kamp, om perversionens förhållande till det heliga och om relationer i en tid där kärleken tycks lysa med sin frånvaro.” (Förlagets bokpresenatation.)

I romanen gestaltas en ung kvinna och hennes andliga resa mot katolicismen i ett samtida Stockholm, som kastas och vacklar mellan sexuellt begär, passion och kyskhet, tvång och frihet, styrka och svaghet, tro och tvivel, synd och nåd och tar upp katolicismens både erotiska och underkastande aspekter, Guds gränslösa kärlek och det mörker vi alla bär inom oss. (Signumpodden)

Wera von Essen säger själv om sitt skrivande: ”Jag har alltid skrivit och läst och alltid haft svårt att förstå skillnaden mellan liv och litteratur och verklighet. Jaget och jagets gränser. Och jag har alltid uppfunnit narrativ. Jag tog ofta livet av karaktärer. Det var en utdrivningsprocess. Jag skrev om det som i inte fick hända. Det gav ett vittne också. Jag tänker att litteraturen är en hemlig lycka. Den blir till i mellanrum och på platser där den inte ska finnas. Jag tror att jag i dagboken (Wera von Essens debut ”En debutants dagbok”, Modernista förlag) ville skriva om tillstånd som inte får finnas. Dagboken var terapeutisk men också jättefarlig. Den åt ju mitt liv. Den tog över. Det är väl en del av att skriva, att förstå de krafterna. Jag hade velat skriva så länge och plötsligt gick det.” (Readligion)

Som översättare har Wera von Essen översatt två böcker från portugisiska: Kroppsligheten av J. P. Cuenca (2016) och Brev i urval av Clarice Lispector (2020). Hon har även skrivit om Noveller av Jane Mansfield (2019) och medverkar i antologin Nymfen vaknar och hjärtat är svart (Texter ur Pralin magasin 2020).

 

Elisabeth Fabricius tilldelas Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium

Elisabeth Fabricius, läkare från Göteborg, har tilldelats Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium för teologisk och religionsdialogisk fördjupning och kontemplativ praxis. Stipendiet utgörs av två veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen. Elisabeth avser att ägna tiden åt studier av Hjalmar Ekströms liv och lära, för att fördjupa sin kunskap om den mystiska vägen och det gemensamma för människor som har gått den.

Hjalmar Ekström (1885 – 1962) var skomakare och diakon och brukar beskrivas som en av nordens främsta mystiker. Hans privata bibliotek, en samling på cirka 400 band, tillhör Sigtunastiftelsens specialsamlingar och är en stor tillgång för forskning och fördjupning kring kristen mystik.

Elisabeth Fabricius arbetar just nu med en bok om Carl von Tschirschky, en avlägsen släkting som var löjtnant i preussiska armén och fick uppleva en så genomgripande omvändelse att han avsade sig yrket, tackade nej till pension, blev vandringspredikant och dog i fängelse vid 31 års ålder. Boken är tänkt som en studie av hängivelse och en andlig urskiljningsprocess.

Vi hälsar Elisabeth varmt välkommen till Sigtunastiftelsen.

Läs mer om Sigtunastiftelsens stipendier