Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2020

Sigtunastiftelsens författarstipendier 2020 har tilldelats Cecilia Hansson, Mikael Kurkiala, Elin Svahn och Lina Wolf.  Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen. Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937.

Cecilia Hansson
Cecilia Hansson (1973-) är författare, journalist och översättare från tyska. Hon född och uppväxt i Luleå och bor idag i Stockholm. Cecilia Hansson är fil. mag. i tyska, fil. kand. i estetik och har gått skrivar- och dramatiklinjerna på Biskops Arnö. Jämte sitt författarskap och översättandet arbetar Cecilia Hansson som frilansjournalist och skriver sedan 2012 i Svenska Dagbladet om Centraleuropa liksom i GP och Sydsvenskan och i tidskrifter som Bokvennen, Bon och Med andra ord.

Cecilia Hansson debuterade som poet 2002 med den lyriska berättelsen Revbensdagar, morgnar och gav sedan ut diktsamlingarna Tänj min hud. En förvandling (2005) och Spegelsken (2008). Den fjärde diktsamlingen Loveprosjekt (2009) skrevs i samarbete med den norska författaren Inger Bråtveit. 2019 återutgavs hennes fyra kritikerrosade diktsamlingar i en samlingsvolym, med ett nyskrivet förord av Kristian Lundberg (ur förordet): ”Cecilia Hanssons dikt är radikal, inte minst i bejakandet av grundvärden. Hennes dikt signalerar en återgång till en av diktens funktioner, nämligen besvärjelse och åkallan. Hanssons dikt vägrar att stå i tjänst.”

I den uppmärksammade intervjuboken Hopplöst, men inte allvarligt – konst och politik i Centraleuropa (2017) möter Hansson några av Europas ledande intellektuella, från Herta Müller och Péter Nádas till Marina Abramović, Michael Haneke och många fler. De talar om villkoren för skapande, men också de större frågorna om konstens betydelse och konstnärens möjlighet att påverka samhällsdebatten. Resultatet är en bok om överlevnad, motstånd, censur och frihet i en region som är politiskt högaktuell och av stor vikt för Europas och hela världens utveckling.

2019 utkom romanen Au pair. I den går Cecilia Hansson i närkamp med ett liv tills någonting äntligen ger vika. Det handlar om förhållandet mellan misslyckande, längtan och kreativitet, om att bli sig själv och att bli konstnär.

Cecilia Hansson är även verksam som översättare från tyska. Hon har översatt diktsamlingarna Men säg nåt om natten (2011) av Nora Gomringer, till omfamningens frånvaro (2012) av Monika Rinck tillsammans med Anna Lindberg, vilken nominerades till Årets Översättning 2012, samt Sitta lugnt med ordentliga skor av Maria Seisenbacher (2019), vilken översattes tillsammans med Daniel Gustafsson.

Jämte sitt författarskap har Cecilia Hansson arbetat som reporter/programledare på Sverige Radio P2 (Klingan) och P3 (Musikjournalen och Radio Europa) 1997-2000 liksom som tysklärare och skrivarkurslärare. Hon är medlem i Svenska PEN:s valberedning, Östersjöns författar- och översättarcentrum, Sebaldsällskapet och under åren 2013-2018 var hon ledamot i styrelsen för Sveriges Författarförbund och producent/samtalsledare för dess litterära scen ”Fyren”. 2019 fick hon Natur & Kulturs särskilda stipendium samt Rumänska kulturinstitutets Sorescu-pris, vilket tilldelades för hela författarskapet: ”för hennes gränsöverskridande litterära arbete med särskild blick för den centraleuropeiska kultursfären. Cecilia Hanssons poesi och prosa, översättningar och essäistik, utmärks av stilistisk pregnans och sinnlig närvaro. Hennes texter lyckas ta sig an komplexa politiska och estetiska frågor utan att förminska eller förenkla dem. Ett ovanligt rörligt författarskap, både vaket och känsligt, som utvecklar litteraturen och vår förståelse av den.”

Mikael Kurkiala
Mikael Kurkiala (1960-) är författare, forskare och docent i kulturantropologi. Han är född i Sverige och uppväxt i Helsingfors, Borgå, Björneborg och Jakobstad i Finland och bor idag i Uppsala. Mikael Kurkiala doktorerade i kulturantropologi på Uppsala universitet med avhandlingen ”Building the nation back up” : the politics of identity on the Pine Ridge Indian Reservation (1997). Under ett och ett halvt år bedrev han fältarbete bland Crazy Horse-folket och Red Cloud-folket i Pine Ridge i South Dakota. Efter att ha varit docent i kulturantropologi på Uppsala universitet, är Mikael Kurkiala sedan 2016 forskare vid Kyrkokansliet i Uppsala, där han bland annat är han redaktör för skriftserien Tidens tecken.

Skriftserien Tidens tecken kommer en gång per år och erbjuder ett forum där aktuella samhälleliga och existentiella teman belyses ur olika perspektiv utifrån ett kristet perspektiv: Tecknens tyranni (2016) – om sociala, etiska och existentiella utmaningar som teknikutvecklingen ställer oss inför; Var du är, är vad du är (2017) – om den inre och yttre platsens existentiella dimensioner ; Nostalgins nya tidsålder (2018) – om nostalgins återkomst i en globaliserad värld ; Framtiden i samtiden (2019) – om hoppets och det utopiska tänkandets förändrade villkor i en tid där domedagsprofetiorna duggar tätt. I Tidens tecken medverkar svenska och internationella skribenter som Nicholas Carr, Ulrika Milles, Joel Halldorf, Karin Johannisson, Alf Hornborg, Anita Goldman, Göran Greider, Peter Halldorf, Jonas Idström, Negar Naseh, Svetlana Boym, Marcia sá Cavalcante Shuback, Urban Claesson, Bengt Kristensson Uggla, Vibeke Olsson Falk, Hans Ruin, Anna Bohlin, Sara Ljungqvist, Espen Hammer, Ruth Levitas m.fl.

Mikael Kurkiala har skrivit två uppmärksammade böcker – I varje trumslag jordens puls (2005) och När själen går i exil (2019) – om de existentiella frågornas plats i vår samtid, där utgångspunkten varit att det svenska sekulariserade samhället på det hela taget har varit bra på att tillgodose våra materiella behov, men avsevärt sämre på att möta våra existentiella. Han har även medverkat i ett antal antologier, såsom Jorden vi ärvde : om klimat, konsumtion och livsval (2008), tillsammans med Svante Axelsson, Lasse Berg, David Berjlund m.fl., där den gränslösa konsumtionen ifrågasätts.

I boken I varje trumslag jordens puls : om vår tids rädsla för skillnader (2005), utgår Mikael Kurkiala från sina erfarenheter av och sin forskning om lakotaindianerna. Hos de lakotas han möter är det självklart att utöva sin religion, att hedra traditionen, att framhålla sin särart. Främlingen som kommer för att studera deras kultur blir inte en av dem, men de kan stiga in i svetthyddan tillsammans med denne och dela det varma mörker där alla, avklädda och utan statussymboler, blir ikce wikasa – riktiga människor. Så måste vi också kunna växla mellan synsätten – att våga se skillnaderna i ögonen, men också utifrån ett moraliskt behov erkänna likheterna. Att upptäcka människan i barnet som dör på ett sjukhus i Bagdad och i aktiemäklaren som störtar mot marken från skyskrapan i New York. Boken är något så ovanligt som en kulturfilosofisk essä med många slående exempel om de kanske mest brännande frågorna i vår samtid.

Boken När själen går i exil : modernitet, teknologi och avsaknaden av det heliga (2019), handlar om människans behov av ett existentiellt språk för att uttrycka sin innersta identitet och längtan också i ett modernt och sekulariserat land som Sverige. Utifrån antropologiska och filosofiska perspektiv argumenterar Mikael Kurkiala för att kyrkan, med sitt rika arv av berättelser, riter och rum, kunde inta en viktig roll i den ekologiska, sociala och andliga kris som vårt samhälle befinner sig i. Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, skriver om boken: ”En av förra årets mest läsvärda böcker var den svenska antropologen Mikael Kurkialas ’När själen går i exil’, som med stark personlig insats undersöker religionens roll i vår tids existentiella och ekologiska kris. Kurkiala menar att tron är närvarande i vårt samhälle som en frånvaro, ungefär som en stulen tavla på ett museum: ”I en avsakraliserad värld är Gud närvarande som en frånvaro. Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.””

 

Elin Svahn
Elin Svahn (1986-) är översättare, forskare och lärare och bor i Stockholm. Hon disputerar under februari 2020 i översättningsvetenskap med franska som källspråk, om översättares sociala roll, på Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet, där hon också är översättningslärare. Sedan sin mastersexamen 2011 har Elin Svahn vid sidan om sin doktorand- och lärartjänst vid Stockholms universitet (2013-2020), arbetat med översättning på olika sätt. Först som anställd på en översättningsbyrå samtidigt som hon arbetade ideellt med barnboksförlaget Trasten, ett dotterförlag till Bokförlaget Tranan. Hösten 2012 gjorde hon praktik på Europeiska kommissionens generaldirektorat för översättning i Luxemburg.

Elin Svahn översätter huvudsakligen från franska, men även till viss del från engelska. Hon har översatt fyra romaner, en novell, en ungdomsroman, två grafiska romaner för ungdomar och sju bilderböcker.

Elin Svahn har översatt tre böcker av den kanadensiska författaren Lise Tremblay: novellsamlingen Hägern (2015), den autofiktiva romanen Huset på Saint Pauls väg (2017) och senast romanen Sagueney (2019). Lise Trembley, som kommer från Quebec, har gett ut fem böcker som belönats med ett flertal priser och översatts till en rad språk, och böckernas tematik kretsar kring aktuella frågor som rör land och stad, avfolkning, tradition och turism, könsroller, generationsskillnader och den enskildes ansvar. Det svenska mottagandet av Lise Trembleys tre översatta böcker har varit mycket positivt och hon gästade 2017 litteraturfestivalen Stockholm Literature på Moderna Museet. Elin Svahn har precis påbörjat översättandet av Lise Trembleys fjärde roman från 2017: L’habitude des bétes, som handlar om när vargar kommer till en liten by och hur byborna hanterar det.

2016 översatte Elin Svahn Fiston Mwanza Mujilas debutroman Tram 83. Mwanza Mujilas kommer från Kongo Kinshasa, men bor i Österrike. Tram 83 behandlar gruvproblematik, förhållandet mellan Västerlandet och Afrika, afrikanska litterära klichéer och med referenser till Bibeln och Négritude-rörelsen. För översättningen av Tram 83 mottog Elin Svahn 2017 Svenska humanistiska förbundets pris till en ”yngre person som utfört ett intellektuellt arbete i humanistisk anda”. Hon har även introducerat Mwanza Mujilas poesi i tidskriften Provins.

Elin Svahn har också översatt för Bokförlaget Tranans berättarserie från olika länder – Frankrike berättar : där vi står nu (2014); en novell av den franska författaren Pierre Ducrozet. Ett nytt översättarprojekt av samma författare är i planeringsstadiet – L’invention des corps (2017), en roman som handlar om en ung mexikansk programmerare som kommer till Silicon Valley för att delta i ett experiment i transhumanism. En nätverksroman som berör vår tids ödesfrågor kring AI och korruption och kopplingen mellan digitalt och biologiskt.

Ett annat aktuellt intresseområde för Elin Swahn är poesi av Kanadas ursprungsbefolkningar, som har många nya röster på Kanadas poesiscen. Hon har översatt och introducerat Natasha Kanapé Fontaine i tidskriften Provins, en ledande poet från ursprungsfolket Innu från Quebec, och planerar att översätta och introducera Katherena Vermette från ursprungsfolket Métis.

Elin Svahn har också översatt nyskapande bilderböcker för barn, som Beatrice Alemagna, Marc Martin, Isabelle Arsenault och Jenni Desmond, där översättararbetet lika mycket handlar om att se som att läsa, att med ord skapa en känsla som samspelar med bilderna.

 

Lina Wolff
Lina Wolff (1973-) är författare och översättare, fil. mag. i litteraturvetenskap, fil. kand i franska och italienska samt har en master i internationell handel från Madrid liksom utbildad tolk i Florens. Hon bor i Hörby och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien där hon jobbat som tolk och handelsagent.

Lina Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Merparten av de tolv berättelserna utspelar sig i Spanien, några i Sverige. I novellerna berättas om människors längtan efter kärlek och deras tillkortakommanden, existenser som ägnar sig åt ”sökandet efter livsluft i det trånga utrymme som tillvaron skapat åt dem”, enligt förlagets presentation. Boken hälsades av litteraturkritikern Nils Schwartz som stilsäkra berättelser ”med en lätt humoristisk underskruv”.

Även hennes första roman Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) utspelar sig i Spanien och har ett genomgående tema som liknar det i novellerna. I centrum står den döende författaren Alba Cambós och handlingen utgörs av en sammanflätning av de kärlekslängtande människor hon möter i och kring Barcelona. Romanen nominerades till Sveriges Radios Romanpris och fick Tidningen Vi:s litteraturpris med motiveringen: ”Med ett sinnligt och suggestivt språk har Lina Wolff skapat en förförisk mosaik över människans villkor och kärlekens skepnader”. Romanen är översatt till flera språk. När den utkom på engelska skrev brittiska The Guardian att den var ”ett coolt, smart och kraftfullt tillskott till den moderna, feministiska litteraturens kanon”.

2016 utkom romanen De polyglotta älskarna, vilken är en mångbottnad och absurd berättelse som bland annat är en lek med den franske författare Michel Houellebecq och ett svar på dennes kvinnoskildringar. ”I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse”, enligt förlagets presentation. Boken hyllades av kritikerna: ”Hon liknar absolut ingenting annat … Det här är stor romankonst.” – Yukiko Duke, SVT Gomorron. Boken belönades med bl. a. Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset för Årets svenska skönlitterära bok och har översatts till cirka 20 språk.

År 2019 utkom Lina Wolffs tredje roman Köttets tid, ”en roman om människans behov av andlighet – dock med fötterna långt nere i en ytterst oandlig verklighets gyttja. Det är också en undersökning av köttet, kött i olika stadier, skepnader och konstellationer”, enligt förlagets presentation. Även denna roman har hyllats av kritikerna: ”Den som tidigare låtit sig förföras av Lina Wolffs egensinniga romaner lär inte bli besviken på ’Köttets tid’. Personligen håller jag Wolff som en av Sveriges främsta berättare – rolig men djuplodande, hysterisk men eftertänksam, intelligent men ödmjuk. […] Lina Wolff är helt enkelt en författare som är omåttligt rolig att läsa, samtidigt som hon lyckas röra vid något som jag inte kan kalla för något mindre högtravande än de stora existentiella frågorna.” – Amanda Svensson, Sydsvenskan. Boken har som en av fyra romaner nyligen nominerats till Sveriges Radios Romanpris, lyssnarnas eget pris, som delas ut 24 april 2020.

Lina Wolffs skrivande har påverkats mycket av åren i Spanien och är i sitt författarskap influerad av spansk och sydamerikansk litteratur, bland annat av Roberto Bolaño, vilken hon översatt till svenska.

Lina Wolff är även verksam som översättare och har översatt verk av de spanskspråkiga författarna Roberto Bolaño och Samanta Schweblin. Hon har precis gjort en nyöversättning av Gabriel García Márquez roman Hundra år av ensamhet, vilken planeras ges ut i april 2020.

 

 

 

 

 

Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2019

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937 och under de år som stipendiet utdelats har många av 1900-talets stora författare vistats på Sigtunastiftelsen. Stipendiet som innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen har i år gått till Inger Edelfeldt, Christine Falkenland, Josefine Holmström och John Swedenmark.

 

Inger Edelfeldt
Inger Edelfeldt (1956-) är författare, illustratör, översättare, dramatiker och bildkonstnär, uppväxt i Hässelby Gård och bosatt i Stockholm. Inger Edelfeldt har skrivit uppåt ett fyrtiotal verk och rör sig obehindrat mellan olika genrer: romaner, noveller, dikter, barn- och ungdomsböcker, seriealbum och dramatik. Hennes bredd är ovanlig både vad gäller genre och läsare i olika generationer och hon anses vara en av våra mest betydande nutida författare.
Hon debuterade tjugoett år gammal med romanen Duktig pojke (1977), som senare omarbetades till ungdomsroman, och räknas som en av de första svenska komma ut-romanerna – om en homosexuell ung mans väg till självinsikt. Förutom debuten kan bland romanerna nämnas klassikern Kamalas bok (1986), Den täta elden (1987), filmatiserad som tv-serie för SVT 1995, den Augustprisnominerade Det hemliga namnet (1999) och senast romanen Fader vår (2016). Hennes prosa är lättläst och hon behärskar både satiren, sagan, fabeln, dramatiken, magin, fantastiken och humorn. Ofta står en kvinna eller ung flicka i centrum för författarskapet, där ungdomens gränsöverskridande identitetsutveckling är viktig, såväl tematiskt som stilistiskt. I Kamalas bok bryter den unga kvinnans jag samman då hennes käresta överger henne och hon invaderas av den vargliknande Kamala. Den täta elden handlar om Petra, som dras in i ett sektliknande kollektiv och i en dramatisk attraktion till sektledaren Alex. Även i novellsamlingen I fiskens mage (1984) spelas självförstörelsens tema upp och unga kvinnor plågar sig själva i försöken att ställa sig in i vuxenvärldens led. Men deras självdestruktivitet innehåller också en stark längtan till självförverkligande, liksom en dröm om det magiska och en längtan till total symbios, att bli fullständigt mottagen. Kontrasten mellan det gåtfulla och verklighetens krassa vardaglighet accentueras i titelnovellen i novellsamlingen Den förunderliga kamelonten (1995), som har sagts fungera som en programförklaring till författarskapet. Inger Edelfeldt räknas som en av Sveriges främsta novellförfattare och anses vara som mest Edelfeldt i novellgenren: människor på gränsen, i vardagliga situationer – fantasier, identitet och saga. 2019 kom samlingsutgåvan Novellerna, med huvuddelen av hennes prisbelönade novellkonst – sex novellsamlingar från I fiskens mage (1984) till Kläderna (2017).
Inger Edelfeldts ungdomsromaner kretsar liksom hela författarskapet ofta kring ämnen som identitet och försök till frigörelse. Hennes första ungdomsroman var Missne och Robin (1980), vilken följdes av Juliane och jag (1982), som 1995 filmatiserades som serie för SVT under namnet Nattens barn, där Lisa Ohlin var regissör. Den senaste ungdomsromanen var Hemligt ansikte (2007). Hon har även skrivit diktsamlingarna Salt (1999) och Efter Angelus (2004), medverkat i ett antal antologier, gjort översättningar – gärna engelskspråklig science fiction – skrivit dramatik samt skrivit en bok om personlig utveckling Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor (2009).
Inger Edelfeldt har tecknat och målat sedan barndomen. Förutom att ägna sig åt bildkonsten i egen rätt – hon medverkar t.ex. i den aktuella Vårutställningen 2019 på Liljevalchs – har hon illustrerat sina bilderböcker för barn – fem egna bilderböcker från Den förskräckliga lilla mamsellens stol (1989) till Ja-trollet och Nej-trollet (2002). 1988 debuterade hon som uppmärksammad serietecknare med seriealbumet Den kvinnliga mystiken – en grym, fräck och hänsynslös parodi över teorier och myter om kvinnans väsen, vilken följdes av ytterligare tre seriealbum: Hondjuret (1989), Hondjurets samlade värk (2000) och senast Den manliga mystiken (2009), där relationen mellan kvinna och man står i centrum.
Inger Edelfeldt har bl.a. belönats med Deutscher Jugendliteraturpreis 1987, Svenska Dagbladets litteraturpris 1991, Nils Holgersson-plaketten 1995, Karl Vennbergs pris 1996, Ivar Lo Johansson personliga pris 1997, Frödingstipendiet 1999 och fantastikpriset Nåbelpriset 2017.
På Sigtunastiftelsen önskar Inger Edelfeldt skriva på ett nytt, större romanprojekt.

Christine Falkenland
Christine Falkenland (1967-) är författare och skrivpedagog, uppväxt i Dalsland, Västergötland och Bohuslän och idag bosatt i Göteborg. Christine Falkenland har skrivit både romaner, lyrik, psalmer och barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade 1991 med diktsamlingen Illusio och har etablerat sig som en av vår tids mest intressanta lyriker och prosaförfattare. Sin inspiration söker hon i den mänskliga själens djup och bland hennes litterära förebilder märks Gunnar Ekelöf, Fjodor Dostojevskij och T. S. Eliot. Efter lyrikdebuten Illusio – av vilka flera dikter ingick redan i antologin Grupp 90 (1990) – gav hon ut ytterligare tre diktsamlingar i snabb takt: Huvudskalleplatsen (1992), Ve (1994) och Blodbok (1995), där språket är ålderdomligt och präglat av Bibeln. Dikterna, som kom ut i samlingsutgåvan 4xdikter (1999), uttrycker smärta, passion, ångest, svartsjuka, nedstämdhet och längtan efter Gud. Diktsamlingen Blodbok anses vara hennes ”naknaste, hemskaste och vackraste”. Hon har sedan under 2000-talet även gett ut diktsamlingen Om honom (2004).

Den första romanen Släggan och städet utkom 1996, året därpå kom Skärvor av en sönderslagen spegel, varpå följde Min skugga (1998) och Själens begär (2000). Romanerna bör betraktas som ”skärvor eller delar” i en helhet och gavs 2008 ut under titeln 4xprosa. Några av hennes romaner utspelar sig i det bohuslänska landskapet kring förra sekelskiftet, då Schartauanismen hade ett starkt fäste där. Under 2000-talet har hon sedan givit ut ytterligare sex romaner: Öde (2003), Trasdockan (2006), Vinterträdgården (2008), Sfinx (2011) Spjärna mot udden (2014) och senast Själasörjaren (2018). Hon har i sitt författarskap skrivit om det kvinnliga utanförskapet och om förhållandet mellan kön, själ och samhälle, om tro och begär. Christine Falkenland säger själv att tron är en viktig ingång till hennes författarskap. Redan vid fjorton års ålder blev hon övertygad kristen och läste hela Bibeln, som hon anser är både en litterär och andlig bok, med ett fantastiskt språk, och hon har sagt att hon ser sitt författarskap som ett kall. Den kända psalmen Ett brustet halleluja publicerades 2003 först som en dikt på krönikerplats i tidningen Dagen, där hon arbetat en längre tid. Psalmen kan ses som en modern trosbekännelse men också som en öppning till hennes författarskap. Leonard Cohen använde i sin sång ”Hallelujah” från 1984 samma fras, det vill säga ”broken halleluja”, vilken senare tonsattes av Magnus Hördegård och infördes i Psalmer i 2000-talet. Hon har även gett ut musiklibretton för Svenska kyrkan – Rekviem (2008) och Levande vatten – doporatorium (2009).
Barn- och ungdomsböckerna skrev Christine Falkenland mellan 2005-2008 när hon själv blivit mamma. Barnböckerna i samarbete med illustratörerna Ane Lysebo och Mimmi Tollerup. ”Att skriva barnböcker är en svår men helt ångestbefriad sysselsättning. Det är bara kul jobb, till skillnad från vuxenböckerna som föds efter mödosamt grävande i mörka vrår”. Hennes böcker har översatts till ett tiotal språk, bland annat till danska, franska, italienska, polska och arabiska.
Christine Falkenland har belönats med Wahlström & Widstrands litteraturpris 1998, Svenska Dagbladets litteraturpris för sin roman Öde (2003), som också erhöll Sveriges Radios Romanpris 2004, Dalslands Litteraturpris 2006 samt De Nios Vinterpris 2009.

På Sigtunastiftelsen önskar Christine Falkenland arbeta på både en roman och en diktsamling.

Josefin Holmström
Josefin Holmström (1986-) är litteraturvetare, författare och kritiker. Hon har skrivit sin doktorsavhandling och forskar i engelsk litteratur på University of Cambridge i England, där forskningsområdet är: ”Anglo-American writers in Italy 1848-1865, the Civil War and the Risorgimento” och framförallt om författarna Emily Dickinson, Harriet Beecher Stowe och Arthur Hugh Clough. Efter åtskilliga år i Oxford och Cambridge, beskriver hon sig som ”svårt anglofil”.
2013 debuterade hon som författare med romanen Antarktis som nominerades till debutantpriset Katapultpriset. Den handlar om författarinnan Gertrude som följer med på en forskningsresa till Antarktis, i en grupp där en man från hennes förflutna ingår. Parallellt ges även Gertrudes skildring av Robert Scotts fatala Terra Nova-expedition till Sydpolen 100 år tidigare. Det är en psykologisk roman om minnen, både de som ännu verkar i den egna kroppen och de som upplevdes av dem vars fotspår man vandrar i – och om att utmana sig själv till sitt yttersta på den kargaste platsen av dem alla. Hennes andra kritikerrosade roman Samuel är mitt namn gavs ut 2017. Samuel föds blind i mitten av 1800-talet och han växer upp i Norrland under knappa förhållanden. Under uppväxttiden börjar han oförklarligt att se, får lära sig läsa och skriva, och får genom en prästs försorg studera vidare. Han flyttar till Cambridge där han deltar i avancerade fysikexperiment med sin vän och kompanjon Andrew. Samuel hamnar sedan i Förenta staterna där han blir forskarassistent åt en visionär elektroingenjör: ”Holmström rör sig lika självklart mellan den inre och yttre världen, mellan tro och vetenskap, och vet också att knyta samman elementen till en helgjuten och språkligt upphöjd berättelse med hög litterär spännkraft” Borås Tidning.
Josefin Holmström är medredaktör till Emily Dickinsons Brev I och Brev II, den första svenska översättningen av Emily Dickinsons brev. Under 2019 kommer också hennes monografi över Emily Dickinson ut. Hon är även kritiker, essäist och krönikör i bl.a. Svenska Dagbladet, Axess och Dagen.
På Sigtunastiftelsen önskar Josefin Holmström arbeta på sin tredje roman, ”om minnets natur, om förlust och tidens gång.”

 

John Swedenmark
John Swedenmark (1960-) är översättare, essäist, kritiker och redaktör, uppvuxen i Sundsvall och bosatt i Stockholm. John Swedenmark läste under 1980-talet lingvistik, isländska, skapande svenska, engelska, litteraturvetenskap på Uppsala universitet. Från 1986 till 1999 var han amanuens (1986-91) och senare doktorand (1991-99) vid institutionen för lingvistik på Uppsala universitet. Han har även undervisat på Stockholms universitet (1996-98) och på Nordiska Sommaruniversitet inom ämnesområden som semiotik, estetik, psykoanalys.

John Swedenmark har framförallt och sedan 1989 verkat som översättare av företrädesvis isländsk skönlitteratur, men även engelsk, fransk, italiensk, dansk skön- och facklitteratur inom psykoanalys, filosofi, litteratur, estetik. Han har översatt omkring 50 böcker från isländska till svenska – bland annat författare som Einar Kárason, Gyrdir Elíasson, Jón Kalman Stefánsson, Sjón, Steinunn Sigurdardóttir, Kristin Steindóttir – och korades för denna viktiga insats till Riddare av isländska Falkorden 2018. Han står även för översättningen av verspartierna i nyöversättningen av J. R. R. Tolkiens Hobbiten (2007, översättare av prosatexten är Erik Andersson). John Swedenmark har varit sekreterare i Svenska författarförbundets översättarsektion 2014-18 samt deltar i Översättarprojektet för att fostra en ny generation unga översättare från isländska till svenska.

Som essäist och kritiker har John Swedenmark gett ut två egna böcker: Kritikmaskinen och andra texter (2009) och Baklängesöversättning och andra texter (2011). I Kritikmaskinen och andra texter samlas texter från 20 år om litteratur, poesi och psykoanalys, språkvetenskap och samhällskritik, och han kallas i en recension av boken ”en av de kunnigaste, intelligentaste och roliga svenska kulturskribenterna idag”. I Baklängesöversättning och andra texter står frågorna kring översättning och metrik i centrum utifrån den modernistiska dikten. Han har även bidragit med ett stort antal essäer i ämnen som översättningsteori, litteraturkritik, psykoanalys, estetik i olika antologier och ledande tidskrifter. Som redaktör har han arbetat på studenttidningen ERGO, varit medlem i redaktionen för tidskriften 90TAL (1991-96), tidskriften Divan (1992-), tidskriften Med andra ord (2010-) samt medverkat i dessa och i många andra av Sveriges ledande kulturtidskrifter. 2004-2014 var han kulturredaktör för LO-tidningen (numera Arbetet).

2014 utsågs han till Årets redaktör och tilldelades samma år Marin Sorescu-priset av Rumänska kulturinstitutet.

Poesiforskning är ännu ett område John Swedenmark ägnat sig åt, med bland annat föreläsningar och essäer om poesins grundvalar; han är medlem i Centrum för metriska studier och Nordiska nätverket för litteratur och psykoanalys liksom han är knuten till Fria seminariet för litterär kritik på Konsthögskolan samt Poesilabbet respektive Kritiklabbet. Han är sedan 2004 sekreterare i Gunnar Ekelöf-sällskapet. Sedan 2014 är John Swedenmark fri skriftställare med garanterad författarpenning.  På Sigtunastiftelsen önskar John Swedenmark arbeta med ett essäprojekt om 1930-talets fascism ”som anropar vår samtid”.

 

 

 

 

Stipendier

Forskning, skrivande och skapande

Sigtunastiftelsen med dess specialbibliotek och klipparkiv utgör en unik kulturhistorisk miljö för forskning, skrivande och skapande. Författare, forskare och andra kulturarbetare ges möjlighet till rabatterat helpensionspris under högst 30 dagar per år. Följande stipendier utlyses årligen.

Forskarstipendier

Harald och Louise Ekmans forskningsstiftelse delar ut stipendier till forskare för en tids fri vistelse på Sigtunastiftelsen. För mer information om ansökningstider samt tillgång till digital ansökningsblankett hänvisas till ekmanstiftelserna.se

Behöver ni ytterligare information, vänligen skicka ett mail till [email protected]

Författarstipendier

Sigtunastiftelsen förmedlar sedan 1937 naturastipendier till författare. Stipendiet, som tilldelas upp till fem författare per år, består av fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen. Den sökande skall vara medlem i Sveriges Författarförbund eller Finlands svenska författareförening. Ansökan till 2021 års författarstipendier skickas utan särskild blankett senast 15 januari 2021 till [email protected]

Författarstipendiater 1937 – 2019

För frågor vänligen kontakta: Sara Hjelmstedt, [email protected] eller 08 592 589 28

Lärarinnefondens stipendier

Stipendiet består av en veckas fri vistelse på Sigtunastiftelsen, för aktiva eller pensionerade kvinnliga lärare i samband med studier, rekreation eller konvalescens. Ett eller två stipendier delas ut varje år. Ansöka utan särskild blankett skickas till Sigtunastiftelsen senast 2 december 2020 med upplysning om tid och plats som lärare samt om syftet med vistelsen.

För frågor vänligen kontakta: [email protected] eller 08 – 592 589 85

Mäster Eckhartsällskapets stipendium för studier i mystik tradition och kontemplativ praxis

Välkommen att söka Mäster Eckhartsällskapets stipendium för teologisk och religionsdialogisk fördjupning genom studier i mystik tradition och kontemplativ praxis. Mäster Eckhartsällskapet är grundat av Hans Hof (1922-2011), professor i religionsfilosofi vid Uppsala universitet. Syftet är att främja insikter i religionsdialog och mystik tradition på kontemplativ grund. Stipendiet utgörs av en tvåveckors vistelse på Sigtunastiftelsen. Studierna bedrivs i anslutning till Sigtunastiftelsens bibliotek, specialsamlingar och arkiv: Hans Hofs bibliotek, Kurt Almqvists bibliotek, Boksamlingen Kristen mystik samt Hjalmar Ekströms bibliotek.
Stipendiet utlyses årsvis och sista datum för ansökan under 2020 är den 31 oktober. Beviljat stipendium 2020 skall tas ut under år 2021.

För Mäster Eckhartsällskapet Lisbeth Gustafsson, ordförande 

Ansökan med presentation och motivering skickas till: [email protected]
eller Stiftelsen Mäster Eckhartsällskapet, att: Lisbeth Gustafsson, Sankt Persgatan 19, 193 32 Sigtuna