I år är det hundra år sedan Elsa Brändström, även kallad Sibiriens ängel, kom till Sigtunastiftelsen för att skriva sin bok Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, en skildring av hennes upplevelser av Sibiriens fångläger under första världskriget. Idag på Internationella kvinnodagen är det intressant att konstatera att hon faktiskt var en av de första i en lång rad av författare som valde att komma till Sigtunastiftelsen för att hitta tid och ro för sitt skrivande.

Elsa Brändström-Ulich, (1888–1948) föddes i St. Petersburg, där hennes far var militärattaché vid svenska ambassaden. Familjen flyttade kort därefter tillbaka till Sverige. Elsa fick sin skolgång i Linköping och studerade sedan till lärarinna i Stockholm. När familjen senare flyttade tillbaka till Sankt Petersburg, där fadern fått tjänst som svenskt sändebud, flyttade Elsa med.

Efter att första världskriget brutit ut genomgick Elsa en kort utbildning till krigssjuksköterska. Därefter arbetade hon först på ett krigssjukhus i hemstaden och sedan på de tåg som transporterade krigsskadade fångar mellan Ryssland och Tyskland. Hon kom senare att arbeta för Röda korset, med tjänstgöring vid fånglägren i Sibirien. Med risk för sitt eget liv och sin hälsa lade hon ned ett stort engagemang för de krigsskadade fångar som hon mötte. Hon ingav fångarna hopp och när allt hopp var ute ingav hon dem ändå lugn genom löfte att ta hand om deras barn om de inte själva skulle återvända. De gav henne tillnamnet Sibiriens ängel.

I år är det 100 år sedan Elsa Brändström kom till Sigtunastiftelsen för att samla sina upplevelser från kriget i en bok. Hon återvände senare till Stiftelsen som föreläsare. Ett dedicerat exemplar av boken, Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920, finns bevarat i Sigtunastiftelsen bibliotek. Elsas bok utmärker sig från andra samtida, och mer subjektiva, krigsskildringar genom att Elsa gav röst åt de utsatta människor hon hade mött under sin tid som krigssjuksköterska.

”Man såg många små bara fötter trampa den kalla snön, många små blåfrusna darrande varelser på varje station, där tåget stannade, ropa efter mor. Var hon fanns, visste ingen, men vad hon kände visste alla de mödrar, som själva sökte sina barn och blott kunde stilla sin oro genom att trycka de främmande ensamma barnen, som gräto omkring dem, till sitt bröst.”  (Brändström 1921, s. 88)

Intäkterna från boken och från en föreläsningsserie som Elsa höll i USA gav henne medel till att dels starta ett vilohem för tidigare krigsfångar, dels ett barnhem för barnen till de krigsfångar som aldrig kom tillbaka från lägret i Sibirien – precis som hon tidigare hade lovat deras fäder. Elsa fortsatte sitt humanitära arbete i USA, dit hon på 30-talet flyttade med sin familj. I kölvattnet efter andra världskrigets hjälpte hon flyktingar från Tyskland och Skandinavien att få amerikanska uppehållstillstånd.

För sina arbetsinsatser under första världskriget tilldelades Elsa Brändström flera utmärkelser, bl.a. Serafimermedaljen, Svenska Röda Korsets guldmedalj, Florence Nightingale-medaljen, samt Illis Quorum. Hon kom även att utses till hedersdoktor vid ett flertal lärosäten i Europa, däribland Uppsala universitet. Upprepade gånger ska Elsa också ha var påtänkt för Nobels fredspris. Det hann dock aldrig bli aktuellt. Den 4 mars 1948 avled Elsa Brändström av bröstcancer, strax innan sin 60-årsdag. Hennes grav återfinns på Norra begravningsplatsen i Solna.

Elsa Brändström och Manfred Björkquist i Rosengården 1921. Då hon arbetade på sin bok ”Bland fångar och fria”.

Digitala källor (samtliga hämtade 2021-03-07):

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17118

https://www.skbl.se/sv/artikel/ElsaBrandstrom

https://sv.wikipedia.org/wiki/Elsa_Br%C3%A4ndstr%C3%B6m

Tryckt källa:

Brändström, Elsa. Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien 1914–1920 Stockholm: P.A. Norstedt & Söner, 1921, s. 88

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sibiriens ängel Elsa var en av Sigtunastiftelsens första författare

Sigtunastiftelsen har delat ut författarstipendier sedan 1937. I år har vi glädjen att välkomna Jennie Dielemans, Henrika Ringbom, Donia Saleh och Wera von Essen. Stipendiet innebär fyra veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen.

Jennie Dielemans

Jennie Dielemans (1972-) är författare, manusförfattare, moderator och journalist och har sedan länge även arbetat med folkbildning och samhällelig mobilisering. Hon skriver om sig själv: “Å ena sidan har jag jobbat med väldigt olika saker: skrivit romaner och faktaböcker, utbildat mig till manusförfattare, varit reporter och krönikör, arbetat som researcher och programledare på teve, drivit skrivarverkstäder, jobbat som projektledare i ideell sektor, startat medborgardrivna mötesplatser i olika förorter… Men egentligen håller jag alltid på med samma frågor.”

Jennie Dielemans har skrivit fem böcker, såväl fakta och reportage som skönlitteratur. Hennes debutbok Motstånd (2001), som hon skrev tillsammans med Fredrik Quistbergh, är en reportagebok som tar upp strategier för att göra motstånd och förändra samhället. Boken består av en samling porträtt av unga människor i Sverige idag som delar en stark tro på att man kan förändra samhället, Här berättar antirasister, militanta feminister, djurrättsaktivister och tjejen som startade Sveriges första ungdomsparti för första gången sina egna historier.

Romanen Tackar som frågar (2006) rosades av kritiken och röstades fram till Årets Stockholm läser-bok 2008. Boken skildrar fem familjer från en förort utanför Stockholm, som försöker få livet att gå ihop, men Jennie Dielemans själv vill inte kalla boken för en roman, utan beskriver hon den som ”små historier” och karakteriserar verket som ”lite roligt. Och sorgligt.”: ”Dielemans vet vad hon talar om, hon känner sina gestalter och deras miljöer och hanterar dem med en okomplicerad och djupt sympatisk respekt … Tackar som frågar är en Fisksätraversion av Altman-klassikern Short Cuts.” (Skånska Dagbladet.)

Välkommen till paradiset (2008) är en kritisk reportagebok om den globala turistindustrin som fick ett positivt mottagande och skapade livlig debatt: ”Våra drömmars resmål är en orörd plats, långt borta från vardagens stress. I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.” (Förlagets bokpresentation).

Jennie Dielemans var initiativtagare till och projektledare för Nya Mötesplatser 2014 – 2018, en satsning av Folkets Hus och Parker, där man stöttar uppstarten av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiska utsatta områden runtom i Sverige och skrev 2017 handboken Nyckeln – en handbok i att starta och driva mötesplatser för organisationen Folkets Hus och Parker. Boken försöker besvara de frågor som dyker upp när människor går samman för att starta en medborgardriven mötesplats i sin ort, eller driver en redan befintlig.

Hennes senaste bok Det sista solot (2020), är en roman om hur vi lever våra liv – och hur vi dör – vad är en värdig död? ”En försommarkväll i slutet av 1960-talet kliver den holländske jazztrummisen Sjon Kastelein ur en turnébuss mitt i Stockholm. Han blir förtjust. I staden, den möjliga framtiden, och i Eva, som han träffar samma kväll. Kärleken är stor och tillsammans vill de skapa ett liv, där det är ljuvligt lätt att andas. Sjon friar och Eva blir gravid. Problemet är att Sjon redan har en fru. Och ett barn som just har fötts. Barnen ska bli fler, äktenskapen likaså. Vi följer i spåren av Sjon genom ett Sverige i förändring. Bergsjön, Husby och Hornstull. Jazz och hiphop. Kärlek och svek.” (Förlagets bokpresentation). Romanen är ett eget projekt, men är även ett samarbete med musikern Ane Brun, som i ljudboksversionen bidragit med ett par nya låtar.

”Det sista solot erbjuder det där som litteraturen ibland gör, att få vistas i en annan, främmande värld för en stund. … allra mest imponerad blir jag av den berättartekniska utvecklingen i Det sista solot, av hur den går från det högljudda pladdret till att successivt bli lågmält problematiserande – som om Jennie Dielemans bit för bit demonterade ett altare.” (Svenska Dagbladet)

Jennie Dielemans önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på ett filmmanus för en familjefilm av regissören Maria Blom och sin nästa vuxenroman.

Henrika Ringbom

Henrika Ringbom (1962-), är uppväxt i Helsingfors och är en finlandssvensk författare, översättare och journalist. Hon tog en fil. kand. och var sedan under 80-talet verksam som journalist vid tidningen Ny Tid och redaktör för kulturtidskriften Klo 1986-87, som blev ett språkrör för en ung finlandssvensk författargeneration, innan hon 1988 debuterade med sin första diktsamling Båge.

Henrika Ringbom har i eget namn utgivit fem diktsamlingar, två romaner, en poetisk essä och en poetik samt varit redaktör för flera samlingar av finlandssvensk poesi. Hon medverkar även i flera antologier som poet och översättare, bland annat den nya, uppmärksammade antologin Berör och förstör. Dikter för unga, red. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar (2019), och i antologin Men det var hennes kläder – nedslag i den samtida svenskspråkiga kvinnolitteraturen (2002). Hon har även medverkat i brevväxlingen: Poesi med andra ord. En brevväxling om lyrik tillsammans med Agneta Enckell och Peter Mickwitz (2003).

Det är som finlandssvensk poet samt översättare och introduktör av framförallt av finsk poesi Henrika Ringbom är uppmärksammad. Efter sin debut med Båge 1988, har hon gett ut diktsamlingarna Det jag har (1990), Det finns ingen annanstans (1994), Den vita vinthunden (2001), Öar i ett hav som strömmar (2013), vilken nominerades till Runebergspriset 2013, samt senast En röst finns bara när någon hör den (2020): ”Hon är en språkligt avancerad poet som ur ett senmodernistiskt perspektiv skapar visuella bilder av inre och yttre landskap.” (Uppslagsverket Finland.)

Hon har också gett ut två romaner: Martina Dagers längtan (1998) och Sonjas berättelse (2005), en prosadiktsamling Händelser: ur Nya Pressen 1968-1974 : prosadikter (2009), inspirerade av hennes unga läsning av kvällstidningen Nya pressen, samt en uppmärksammad poetisk essä eller reseskildring; Elden leende. Berättelse om en resa till Japan (2016), vilken nominerades till Runebergspriset 2016.

”Henrika Ringboms diktsamling Båge (1988) var en angelägen och fokuserad debut som kännetecknades av en stor omsorg om och förtjusning i själva språket. Sedan dess har hon i diktsamlingar, romaner och essäer med sinnlig intelligens utvecklat sitt författarskap mot en allt större klarhet och kraft. Stor inspiration har hon hämtat ur den japanska konsten och litteraturen. Som hennes centrala tema framstår tiden och hur den förändrar oss:

Jag lämnar en plats

mer än en tid, kommer ut

transformerad röd

en groda med ädelstenar

kring min högra handled”

(Schildts & Söderströms författarpresentation.)

Som översättare har Henrika Ringbom översatt både barn- och ungdomsböcker och framförallt finsk poesi till svenska: t.ex. barn- och ungdomsböckerna Ella och utpressaren av Timo Parvela och Granfrönas uppbrott av Erkki K. Kalela och poesi av bland andra Olli-Pekka Tennila, Henrikka Tavi, Mirkka Revola, Markku Paasonen, Saila Susiluotos. 2015 fick hon priset Årets översättning av Sveriges Författarförbund för sin översättning av Henrikka Tavis Hoppet.

Hon har prisats för sitt författarskap av Längmanska kulturfonden 1999 och flerfaldigt prisats av Svenska litteratursällskapet i Finland sedan 1991. Hon har två gånger nominerats till ett av Finlands främsta litterära priser Runebergspriset: Diktsamlingen Öar i ett hav som strömmar blev nominerad 2013 och den poetiska essän Elden leende. Berättelse om en resa till Japan 2016. 2017 fick hon Samfundet de nios Karl Vennberg-pris.

Henrika Ringbom önskar på Sigtunastiftelsen skriva på en ny essäsamling; om att skriva och översätta samt läsningar av enskilda författarskap, samt två självbiografiska texter om sina farföräldrar.

Donia Saleh

Donia Saleh (1996-) är uppväxt i Uppsala, men har de sista fem åren varit bosatt i Göteborg och arbetat med litteratur. Hon har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand och läser nu statsvetenskap med inriktning på psykologi på Göteborgs Universitet.

Donia Saleh debuterade 2020 med romanen Ya Leila. Kritikerna hyllade romanen och den har precis nominerats till både Borås tidnings debutantpris 2021 och Katapultpriset, Sveriges Författarförbunds debutantpris.

Ya Leila handlar om hur kamper verkar som varor i en kapitalistisk tid, om kärleken mellan två vänner och om ofrivilligt rätade ryggrader till följd av arv, till följd av vår samtid. Leila och Amila är som ett huvud med två kroppar, de är i den djupaste symbiosen och samtidigt i den mest klaustrofobiska evigheten. De försöker vara odödliga och stänga ute parasiterna. Men hur skakas symbiosen när Leila faller för Glitterfittornas symbolpolitiska frestelser och drömmarna om vita väggar och tunna gardiner som fläktar. Hur hanterar man begäret att bli skrubbad bort från sig själv? (Förlagets bokpresentation.)

I en intervju i Göteborgsposten, menar skribenten Fanny Wijk att Donia Saleh i romanen vill syna den vita medelklassfeminismen. Men recensenter har läst den som en skildring av kulturellt utanförskap. ”– Det gör lite ont hur de läst in sina egna fördomar i mitt verk, säger Donia Saleh.” /—/ ”Vad tror du det beror på? – Att kritikerkåren är väldigt homogen och att de flesta som har recenserat boken är vit medelklass. Det handlar om viljan att kategorisera människor, om att deras egna stereotypa tolkningar kommer först: ”Här har vi en ung tjej som rasifieras, då måste boken utspela sig i orten.””

Donia Saleh lyfter i intervjun fram fler tematiska nycklar till romanen: ”– Mycket handlar om skam och skuld, att känna att man borde stå upp för sig själv, veta vem man är och tydligt säga nej samtidigt som man helt förlorar sig själv till den andra världen.” /—/ ”– Ordet “systerskap” är så himla urvattnat. Det går inte att prata om det om man inte pratar om kollektivet, vilket inte finns i deras gäng. Leila och Amila pratar inte om att de ingår i ett systerskap, men har en stark gemenskap med sina familjer exempelvis, där det på riktigt handlar om att ställa upp för varandra.” (Göteborgsposten.)

Donia Saleh önskar att på Sigtunastiftelsen få möjlighet att skriva på sin andra roman med arbetstiteln ”Röd Galla”.

Wera von Essen

Wera von Essen (1986-) är författare och översättare och uppväxt och boende i Stockholm och har bland annat läst litteraturvetenskap.

Som romanförfattare debuterade Wera von Essen 2018 med den mycket uppmärksammade romanen En debutants dagbok, som ansågs vara en generationsroman för åttiotalisterna och belönades med Borås Tidnings debutantpris – med motiveringen ”För en nonchalant och stilsäker berättelse som med dagbokens logik utforskar villkor och gränser för skapande.”.

”Helgen sade mig följande: att jag måste bli helt besatt. Jag måste kapa allt. Jag måste ta mitt eget drama på allra största allvar. Ingenting får vara viktigare än mitt eget drama. Efter att jag hade svimmat i Traneberg ringde Stig och frågade vad blodfullmåne betyder. Han har förstått vad jag är för något. Vi var tysta en lång stund i telefonen. Östermalmarnas ansikten tycktes grimasera i dag, elegant och avmätt. Mitt självtvivel är för starkt. Det trycker på, hårt hårt, kräver att bli övervunnet. Det fungerar inte längre, jag måste börja skriva dagbok igen. Annars kommer jag att, som man säger, »tappa det«.” (Förlagets bokpresentation)

Boken hyllades av kritikerna:

”Att läsa Wera von Essens En debutants dagbok är att smälta samman med det intellektuella, andliga, utfattiga, ayahuascadrickande, deprimerade och smärtsamt klarsynta dagboksjaget. Betyg 5 av 5!” (Dagens Nyheter)

”Är det en idéroman om skapandet? En utvecklingsroman om att hitta sin röst? En framtida klassiker? Åttiotalisternas stora generationsroman?” (Borås Tidning)

Wera von Essens andra roman Våld och nära samtal (2020), har också fått stor uppmärksamhet: ”Det finns en behärskad kraft i det suggestiva och rytmiskt synkoperade språket … ett sällsynt intressant författarskap i vardande.” (Aftonbladet)

”I sin sorg över kontaktlösheten i världen tar hon fyrans buss genom staden. I den finns älskare som slår på rätt sätt, psykoanalys, hotelljobb, kyrka. Där finns en växande tro och en längtan efter att ge sig själv fullkomligt. Wera von Essen har skrivit en suggestiv roman om smärta och andlig kamp, om perversionens förhållande till det heliga och om relationer i en tid där kärleken tycks lysa med sin frånvaro.” (Förlagets bokpresenatation.)

I romanen gestaltas en ung kvinna och hennes andliga resa mot katolicismen i ett samtida Stockholm, som kastas och vacklar mellan sexuellt begär, passion och kyskhet, tvång och frihet, styrka och svaghet, tro och tvivel, synd och nåd och tar upp katolicismens både erotiska och underkastande aspekter, Guds gränslösa kärlek och det mörker vi alla bär inom oss. (Signumpodden)

Wera von Essen säger själv om sitt skrivande: ”Jag har alltid skrivit och läst och alltid haft svårt att förstå skillnaden mellan liv och litteratur och verklighet. Jaget och jagets gränser. Och jag har alltid uppfunnit narrativ. Jag tog ofta livet av karaktärer. Det var en utdrivningsprocess. Jag skrev om det som i inte fick hända. Det gav ett vittne också. Jag tänker att litteraturen är en hemlig lycka. Den blir till i mellanrum och på platser där den inte ska finnas. Jag tror att jag i dagboken (Wera von Essens debut ”En debutants dagbok”, Modernista förlag) ville skriva om tillstånd som inte får finnas. Dagboken var terapeutisk men också jättefarlig. Den åt ju mitt liv. Den tog över. Det är väl en del av att skriva, att förstå de krafterna. Jag hade velat skriva så länge och plötsligt gick det.” (Readligion)

Som översättare har Wera von Essen översatt två böcker från portugisiska: Kroppsligheten av J. P. Cuenca (2016) och Brev i urval av Clarice Lispector (2020). Hon har även skrivit om Noveller av Jane Mansfield (2019) och medverkar i antologin Nymfen vaknar och hjärtat är svart (Texter ur Pralin magasin 2020).

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarstipendiater 2021

Nu i januari har vi glädjen att välkomna vår nya kaplan Kerstin Dillmar till Sigtunastiftelsen. Kerstin har tidigare varit präst och enhetschef i sjukhuskyrkan på Akademiska sjukhuset i Uppsala och efterträder Sigtunastiftelsens tidigare kaplan Lars Björklund.

– Jag är verkligen glad och tacksam över att ha fått förtroendet att vara kaplan här och att därmed också få vara en del av den fantastiska plats som Sigtunastiftelsen är, med en viktig och fascinerande historieskrivning men också med allt som sker här nu. Jag ser fram emot många intressanta samtal och möten!

För flera av oss är säkert Kerstin redan ett bekant ansikte. Hon har skrivit flera böcker kring existentiella frågor tillsammans med Lars Björklund och har även haft flera kurser och seminarier här på Sigtunastiftelsen.

I rollen som kaplan kommer hon i första hand att ansvara för Sigtunastiftelsens retreatverksamhet och andaktsliv samt ta del i programverksamheten.  Parallellt med tjänsten som kaplan kommer Kerstin även att arbeta deltid i Uppsala Domkyrka, där hon tillträtt en helt ny tjänst med fokus på existentiell fördjupning. Vi hälsar Kerstin varmt välkommen till Stiftelsen och hoppas att hon kommer att trivas bra hos oss.

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Kerstin Dillmar ny kaplan på Sigtunastiftelsen

Att hoppas är något stort. Att hoppas innebär att man tänker att framtiden för med sig något som gör livet och tillvaron bättre. Att hoppas gör samtidigt något med nuet. Att uppleva nuet med ett spirande hopp om vad framtiden kan innebära gör det ögonblick man just nu lever i så mycket lättare att hantera.

Hoppet är en given dimension i att vara människa. När människor i alla tider har försökt att hantera kriser, katastrofer och andra svårigheter har hoppet funnits där som en möjlig ljuspunkt. Utan hopp blir nuet så mycket mörkare.

Att känna hopp är dock ingen självklarhet. För alltför många människor saknas förutsättningar för att känna hopp inför framtiden. Att skänka hopp till dem som saknar det är inte lätt, men vi är alla utmanade att försöka. Att konkret försöka medverka till att de som har det svårt får det lite lättare kan vara ett sätt att göra hoppet möjligt.

Sällan har väl vår förmåga att känna hopp utmanats så som den gjort under det senaste året. Vi har upplevt ett år fyllt av väder- och naturfenomen som övertygande illustrerar pågående klimatförändringar. Vi har upplevt en av västvärldens viktigaste ledare göra sanning till något man själv formar utifrån sina egoistiska syften. Vi har upplevt en pandemi som skapat sorg och existentiella utmaningar för individer, familjer, nationer och för hela mänskligheten.

Allt detta gör det lätt att överväldigas av vanmakt. Samtidigt är det just i en sådan situation som vi behöver hopp. Och för att finna hopp behöver vi också varandra. Vi behöver tillsammans forma det som kan ge hopp inför framtiden.

Vi är nog många som hoppas inför det nya året. Vi hoppas kunna se ljuset bortom allt som just nu gör livet mörkt och dystert. Vi hoppas att åter få mötas som hela människor i det fysiska rummet. Vi hoppas att finna mötesplatser där vi tillsammans kan söka konstruktiva vägar mot framtiden. På Sigtunastiftelsen hoppas vi att några av dessa mötesplatser finns hos oss.

I hoppets tecken vill jag och alla Sigtunastiftelsens medarbetare nu önska dig ett riktigt Gott Nytt År!

Alf Linderman
Direktor

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Att hoppas tillsammans

Elisabeth Fabricius, läkare från Göteborg, har tilldelats Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium för teologisk och religionsdialogisk fördjupning och kontemplativ praxis. Stipendiet utgörs av två veckors fri vistelse på Sigtunastiftelsen. Elisabeth avser att ägna tiden åt studier av Hjalmar Ekströms liv och lära, för att fördjupa sin kunskap om den mystiska vägen och det gemensamma för människor som har gått den.

Hjalmar Ekström (1885 – 1962) var skomakare och diakon och brukar beskrivas som en av nordens främsta mystiker. Hans privata bibliotek, en samling på cirka 400 band, tillhör Sigtunastiftelsens specialsamlingar och är en stor tillgång för forskning och fördjupning kring kristen mystik.

Elisabeth Fabricius arbetar just nu med en bok om Carl von Tschirschky, en avlägsen släkting som var löjtnant i preussiska armén och fick uppleva en så genomgripande omvändelse att han avsade sig yrket, tackade nej till pension, blev vandringspredikant och dog i fängelse vid 31 års ålder. Boken är tänkt som en studie av hängivelse och en andlig urskiljningsprocess.

Vi hälsar Elisabeth varmt välkommen till Sigtunastiftelsen.

Läs mer om Sigtunastiftelsens stipendier

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Elisabeth Fabricius tilldelas Mäster Eckhartsällskapets vistelsestipendium

Givet det rådande läget när det gäller corona-pandemin och pågående smittspridning har Sigtunastiftelsen beslutat att ställa in alla program som innefattar konserter, författarmöten och andra större gemensamma samlingar fram till och med den 19 december. Detta är naturligtvis tråkigt, men Stiftelsen vill ta sitt ansvar och medverka till att hindra ökad smittspridning. Allt detta görs i förhoppningen att det bidrar till att vi snart åter ska kunna berikas av att mänskliga möten inom ramen för Sigtunastiftelsens programverksamhet.

De program som berörs av beslutet är följande:

14 november Arkivens dag
18 november Kan jag ge naturen en hand?
21-22 Kulturhelg med Iris Bergkrantz trio och  Matilda Voss Gustavsson
22 november De okända bröderna Nobel
29  november Adventskonsert med Sigtuna Sångensemble och Margareta Bengtsson
5 december Aquae profundum

Sålda biljetter kommer att självklart att återbetalas och har du frågor kring våra kulturevenemang är du alltid välkommen att mejla program@sigtunastiftelsen.se

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Större kulturevenemang ställs in fram till 19 december

Sigtunastiftelsen och Bibelsällskapet delar årligen ut Bibelpriset till en person verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv; som genom sin gärning bidragit till att till att göra Bibeln känd och använd. I år går priset till författaren och docenten LarsOlov Eriksson, verksam vid Johannelunds Teologiska högskola.

Han tilldelas priset med följande motivering:

”LarsOlov Eriksson tilldelas Svenska Bibelsällskapets bibelpris 2020 för ett långt och omfattande arbete med att göra Bibelns budskap tillgängligt och begripligt i vår tid. Sedan han 1982 var med om att starta bokverket Kommentar till Nya testamentet (KNT) har han varit den drivande kraften för detta moderna och spridda kommentarverk där hittills 25 volymer utkommit. Som exegetisk forskare har han också velat vända sig till en bred allmänhet utan fackkunskaper. Genom sitt omfattande författarskap, som med djup och bredd rör både Gamla och Nya testamentet och de Apokryfiska böckerna, framstår LarsOlov Eriksson som en pedagogiskt driven folkbildare som påtagligt bidragit till att göra Bibeln använd och begriplig i vår tid.”

LarsOlov Eriksson, även kallad Loe, berättar att han blev hedrad och glad när Bibelsällskapets generalsekreterare Anders Göranzon ringde och berättade att han skulle få priset.

– Det kom som en fullständig överraskning. Jag lyssnade till vad Anders Göranzon sade, gick sedan till vardagsrummet, satte mig ner och berättade för min hustru. Sedan blev vi sittande en stund och jag försökte ta in det hela, berättar LarsOlov Eriksson.

Han tänker att priset är en sporre att fortsätta vara verksam.

– Det är ju ett erkännande av vad jag ägnat mitt yrkesverksamma liv åt. Kanske kommer det att innebära att jag vill skriva ytterligare något. Det kommer i alla fall att innebära att jag – så länge tid och kraft tillåter – vill fortsätta att undervisa, predika och skriva om Bibeln. Priset blir på så sätt en inspiration att inte lägga av det aktiva bibelarbetet.

För LarsOlov Eriksson har Bibeln på olika sätt varit en viktig del av hans liv, ända sedan tonårstiden.

– Jag har varit bibellärare i mer än femtio år. Jag har forskat i Bibeln, skrivit kommentarer och artiklar. Över huvud taget har Bibeln funnits där som en självklar del av mitt liv, och jag kan fortfarande glädjas åt att upptäcka nya saker när jag läser. Det gäller både när jag studerar och forskar och när jag läser Bibeln för min egen uppbyggelse eller inför predikan.

LarsOlov Eriksson föddes 1950 och är präst i missionsrörelsen EFS och Svenska kyrkan. Han är docent i Gamla testamentets exegetik och är i dag högskolelektor emeritus vid Johannelunds teologiska högskola där han tidigare var rektor. Hans kunnande och pedagogik har uppskattats av många studenter genom åren. I sitt produktiva författarskap har han i ett flertal böcker guidat läsare inom ämnesområdena teologi och exegetik.

Prisutdelningen äger rum i Uppsala den 9 november kl 14 i samband med att Bibelsällskapets huvudmannaråd sammanträder. LarsOlov Eriksson kommer även att hålla ett kort anförande under rubriken ”Mitt möte med Bibeln”.

Prisceremoni och föredrag livestreamas och går att följa både i Bibelsällskapets Youtube-kanal och på Bibelsällskapets Facebook-sida. För den som inte kan lyssna på måndag kl 14 finns filmen kvar så det går att lyssna i efterhand.

Bibelpriset instiftades 2004 med anledning av den världsvida bibelsällskapsrörelsens 200-årsjubileum. Priset utdelas årligen till en person ”verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd”. Priset delas ut i samverkan mellan Svenska Bibelsällskapet och Sigtunastiftelsen. Stipendiet är avsett för skapande verksamhet med anknytning till Bibeln.

Priset består av ett originalkonstverk med anknytning till en bibeltext samt en jubileumsbibel med Rembrandtillustrationer. Pristagaren får också ett stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen i den härliga miljö som är Sigtunastiftelsens signum. Tanken är att det får vara en skaparvecka med anknytning till Bibeln.

Johannelunds sammanfattande beskrivning av LarsOlov Erikssons CV och utgivning.

För närmare information kring bibelpriset och prisceremonin kontakta:

Generalsekreterare Anders Göranzon, anders.goranzon@bibeln.se , 018-18 63 33

FAKTA:

Svenska Bibelsällskapets uppdrag är att göra Bibeln översatt, känd, tillgänglig och använd i Sverige och i andra länder. Det är en ekumenisk ideell förening som leds av en styrelse och ett huvudmannaråd. Huvudmannarådet består av representanter för kyrkor och samfund i Sverige, Svenska Akademien, Vitterhetsakademien och Ekumeniska rådet i Finland.

Svenska Bibelsällskapet är en del av en världsvid gemenskap av 150 självständiga, nationella bibelsällskap förenade i paraplyorganisationen United Bible Societies (UBS) och är verksamma i 240 länder och territorier. Bibelsällskapen arbetar med alla kristna kyrkor och många internationella icke-statliga organisationer. Svenska Bibelsällskapet samlar in pengar till bibelprojekt i Sverige och internationellt och har 90-konto. Kansliet är placerat i Uppsala på Bangårdsgatan 4A. För mer information, besök www.bibelsällskapet.se eller www.unitedbiblesocieties.org

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för LarsOlov Eriksson tilldelas bibelpriset 2020

Trots rådande pandemi är det fullt fokus på hållbarhet i Sigtuna där Sveriges första hållbarhetsnätverk för hotell- och konferensanläggningar finns. Gröna November är en månadslång kampanj där medlemmarna inom nätverket Hållbar Destination visar upp delar av sitt miljö- och hållbarhetsarbete. I år ligger fokus på klimatsmart mat och syftet med kampanjen är att sprida kunskap och inspirera fler att tänka hållbart. G

-Sigtuna är en välbesökt matdestination och matsvinn är en viktig fråga inom Hållbar Destination. Trots att våra medlemmar är mycket hårt drabbade av pandemin fortsätter de att med fullt fokus driva hållbarhetsfrågor för att minska det gemensamma klimatavtrycket. Alla hotell- och mötesanläggningar inom nätverket har sin unika matfilosofi men med den gemensamma nämnaren att ständigt sträva efter att skapa fantastisk mat utifrån ett hållbart perspektiv, säger Anna Lakmaker, vd på Destination Sigtuna.

Smaka på Sigtuna – Mat-smarta restauranger och fina erbjudanden
I guiden Smaka på Sigtuna kan man läsa om hur restaurangerna inom Hållbar Destination arbetar för att säkerställa att matlagningen sker på ett hållbart sätt. Förutom en närmare presentation av restaurangerna innehåller även Smaka på Sigtuna flera fina erbjudanden för såväl privata som konfererande gäster.

Ladda ner Smaka på Sigtuna här: https://hallbardestination.se/nyheter/smaka-pa-sigtuna/

SvinnGott – Kulinariska recept lagade med gott samvete
En viktig del inom Hållbar Destination är att inspirera fler att tänka i mer klimatsmarta banor. I receptsamlingen SvinnGott finns nätverkets bästa tips på hur man kan skapa nya fantastiska rätter genom att ta tillvara på överblivna råvaror och matrester. Nytt för i år är att man nu även kan titta på när nätverkets duktiga kockar tillagar sina Svinngoda recept.

Klicka på länken och titta på när våra duktiga kockar tillagar de Svinngoda recepten: https://hallbardestination.se/nyheter/svinngott-njut-av-god-mat-med-gott-samvetet/

Receptsamlingen SvinnGott finns även att ladda ner som pdf här: https://hallbardestination.se/wp-content/uploads/2019/09/Svinn-gott-receptsamling_webb-komprimerad-2.pdf

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Hållbar mat i fokus under årets Gröna November

Sigtunastiftelsen följer kontinuerligt de råd och anvisningar som svenska myndigheter ger med anledning av coronavirusets utveckling. Våra gästers och personals säkerhet är vår första prioritet och i dagsläget ser vi Sigtunastiftelsen som en trygg plats för konferenser och möten och håller öppet så länge myndigheter inte ger andra rekommendationer för verksamheten.

Våra rutiner för att minska risken för smitta

• Handsprit finns tillgängligt för alla gäster i offentliga utrymmen
• Vi uppmanar personal och gäster att vara extra noga med handhygien
• Vi tillämpar bordsplacering i matsalen så gäster sitter med längre avstånd till varandra
• Vi anpassar möblering i konferensrummen för att möjliggöra längre avstånd mellan deltagare
• Utöver de städrutiner som Sigtunastiftelsen alltid är noga med att upprätthålla desinficeras kontaktytor regelbundet i alla offentliga utrymmen.
• Medarbetare hålls uppdaterade om den information som ges av Folkhälsomyndigheten och vi uppmanar gäster och personal som vistats i riskområden eller känner igen angivna sjukdomssymptom att stanna hemma och kontakta 1177
• För allmänna frågor kring coronaviruset hänvisar vi till 113 13

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Om Sigtunastiftelsens säkerhetsrutiner i samband med coronaviruset

I år blev det som vi alla vet ingen vanlig bokmässa i Göteborg. Mässvimlet byttes mot en digital variant, där författare fick möta sin publik via skärmen. Sigtunastiftelsen var precis som tidigare år medarrangör vid scenen Se människan där vi bland annat fick möta Alex Schulman, Kjell Westö, Elisabeth Åsbrink och Agneta Pleijel.

Se Sigtunastiftelsens samtal från Bokmässan

Filed under: by Sofia Af Geijerstam
Kommentarer inaktiverade för Sigtunastiftelsens författarsamtal under bokmässan 2020